Come together, right now - over me..
Återigen en vråltidig morgon som rivstartas med ett spinningpass. Det är snart dags att hoppa på cykeln och börja trampa iväg till den andra cykeln. Jag fick lite dötid när jag av någon anledning faktiskt klev upp när väckerklockan ringde och sen har varit väldigt effektiv med tanke på vad klockan egentligen är.
Det går ganska trögt att tugga i mig hådrbrödmackan framför mig. Inte för att jag inte är sugen, men tänderna jobbar inte riktigt med mig. De vill liksom inte mala ner den där mackan som jag vill. Istället för att bita ihop som vanligt folk, rakt uppifrån och ner så liknar jag mer en ko som idisslar med cirkulerande malande rörelser så att jag ska få tuggytorma att jobba i ett team. Tror inte det är något vidare för käkleden, den börjar protestera och ömma när jag försöker gapa en aning större än nödvändigt som till exempel när jag gäspar (vilket jag gör ganska ofta för tillfället). Men tänderna nöjer sig inte med det. De tar även hjälp av tråden som drar dem i olika riktiningar och skär in i underläppen och skapar en "extra" läpp. Kanske visar sig praktiskt? Nej, mest obehagligt och rätt ont så där får jag göra mitt bästa och proppa in en massa vax. Tur det är ofärgat och totalt smaklöst..
Tror minnsan jag hinner lägga mig raklång en kvart till innan jag verkligen måste bege mig. Önskar alla en skön tisdag mitt i januarislutet. För det är väl ändå slut snart på den här mörka månaden?
Tjingeling!
Det går ganska trögt att tugga i mig hådrbrödmackan framför mig. Inte för att jag inte är sugen, men tänderna jobbar inte riktigt med mig. De vill liksom inte mala ner den där mackan som jag vill. Istället för att bita ihop som vanligt folk, rakt uppifrån och ner så liknar jag mer en ko som idisslar med cirkulerande malande rörelser så att jag ska få tuggytorma att jobba i ett team. Tror inte det är något vidare för käkleden, den börjar protestera och ömma när jag försöker gapa en aning större än nödvändigt som till exempel när jag gäspar (vilket jag gör ganska ofta för tillfället). Men tänderna nöjer sig inte med det. De tar även hjälp av tråden som drar dem i olika riktiningar och skär in i underläppen och skapar en "extra" läpp. Kanske visar sig praktiskt? Nej, mest obehagligt och rätt ont så där får jag göra mitt bästa och proppa in en massa vax. Tur det är ofärgat och totalt smaklöst..
Tror minnsan jag hinner lägga mig raklång en kvart till innan jag verkligen måste bege mig. Önskar alla en skön tisdag mitt i januarislutet. För det är väl ändå slut snart på den här mörka månaden?
Tjingeling!
Morgonstund har guld i mun
Min egna arbetende hjärna från i våras.
Gäsp gäsp, nu är mackan (om än med vissa komplikationer) tuggad, svald och försvunnen i djupet. Här näst följer snabb omhändertag av tänder med tillhörande järnskrot och sen bär det av mot IKSU för ett Spinning och ett
Body Balance pass. Hoppas jag vaknar till på vägen upp..
Tjingeling
Morgonstund har guld i mun
Min egna arbetende hjärna från i våras.
Gäsp gäsp, nu är mackan (om än med vissa komplikationer) tuggad, svald och försvunnen i djupet. Här näst följer snabb omhändertag av tänder med tillhörande järnskrot och sen bär det av mot IKSU för ett Spinning och ett
Body Balance pass. Hoppas jag vaknar till på vägen upp..
Tjingeling
Woop Woop
Bara att hotellet ligger på stranden är en paradisföreställning utan dess like. Som jag längtar nu! Kontrasten mot dagens slalomåkning kunde inte varit tydligare. Hoppas det överhängande regnväder som härjar nu hinner dra vidare innan det är dags för oss att sätta föttera på Balinesisk mark..
Tjingeling
Borta bra men hemma bäst!
Hur man än tycker om sitt hem eller hur man har det där man för tillfället huserar tror jag de allra flesta har sin egna idylliska bild av ur-hemmet. Platsen och personerna man vuxit upp med och alla olika episoder man gått igenom under åren. Ju längre man levt desto fler och svårare blir det att komma ihåg händelser och stunder i detalj. Även de stunderna man just då ville skulle ta slut på ett ögonblick ser man tillbaka på med ett, om än lite snett, leende. Alla stunder som tillsammans skapat en gemensam bakgrund. Minnen som inte kan förnyas eller som någon utomstående kan invigas i till 100%, det är vad som gör en familj till en familj. Vad jag försöker komma fram till är att jag, hur jag än tyckt tidigare, gillar allt som hänt fram tills nu. Att jag gillar att vara en del i just min familj. Att det inte finns någon plats där jag känner mig så fullständigt mig själv som hemma, med min familj.
Det är härligt att komma hem. Till en lillebror som spelar gitarr och en lillasyster som kollar på dansade gubbar och en pappa som är bäst i hela världen på allt. För att inte glömma mor min som visserligen inte är här nu men som även hon är världens bästa mamma, på alla sätt och vis.
Det är härligt att komma hem. Till en lillebror som spelar gitarr och en lillasyster som kollar på dansade gubbar och en pappa som är bäst i hela världen på allt. För att inte glömma mor min som visserligen inte är här nu men som även hon är världens bästa mamma, på alla sätt och vis.
Jag inser att det här inlägget nog mer blev till mig själv och ingen annan. Så fick det bli, för det var det jag ville ha ur mig. Kanske småtimmarna som talar! Hur som haver är det dags att släcka ner och stänga av för imorgon blir det tidig morgon och slalomåkning i Agnäs med delar av familj och släkt.
Tjingeling!
Tjingeling!
Ett stycke härlig fredagseftermiddag
Jag har lyckats med det mer eller mindre omöjliga; Att shoppa en tröja för under 50 kr. Jag menar hur många gånger har det hänt mig sen jag började köpa kläder till mig själv? Nej, inte så hemskt många men det gör att de gånger de väl händer blir ännu roligare!
En annan sak som är mer eller mindre häpnadsväckande är att nu börjar Twilight: New Moon på Svt1 och jag tänkte nog faktiskt inte byta kanal. För man måste väl ändå se för att få ha en åsikt och jag lovar att titta med ett öppet sinne!
Och en tredje grej. Jag samlade vansinnigt många VP (vuxenpoäng) i eftermiddag när jag för första gången i mitt korta liv satte mina fötter på krogen med högst medelålder i staden, Lottas. Helt enkelt något jag inte fått tillfälle att göra tidigare, men trevligt sällskap och god mat var det. Att det sedan slutade med kaffe och varma bullar på hemmaplan försämrar inget.
Tjingeling.
Ps. Filmen är slut vid det här laget. Måste varit fängslande, eller?
En annan sak som är mer eller mindre häpnadsväckande är att nu börjar Twilight: New Moon på Svt1 och jag tänkte nog faktiskt inte byta kanal. För man måste väl ändå se för att få ha en åsikt och jag lovar att titta med ett öppet sinne!
Och en tredje grej. Jag samlade vansinnigt många VP (vuxenpoäng) i eftermiddag när jag för första gången i mitt korta liv satte mina fötter på krogen med högst medelålder i staden, Lottas. Helt enkelt något jag inte fått tillfälle att göra tidigare, men trevligt sällskap och god mat var det. Att det sedan slutade med kaffe och varma bullar på hemmaplan försämrar inget.
Tjingeling.
Ps. Filmen är slut vid det här laget. Måste varit fängslande, eller?
Just precis som de allra flesta
Nej jag kan inte påstå att jag reagerar speciellt orginellt på smärta. Alla blir mer eller mindre på dålig humör av att gå omkring och ha ont någonstans. Visserligen är vissa kroppsdelar värre än andra och jag ska inte säga att jag är helt ovan den grymma, envisa huvudvärken som tar kol på humöret. Men att ha ont i munnen.. DET är inte som något annat. Mina tänder ömmar som aldrig förr (lögn, senast var för en månad sen när jag även då varit hos tandläkaren) och jag ömsom grät och skrattade när det var dags för tandborstning. Helt vansinnigt att tvinga sig igen den proceduren när tårarna obehärskat väller fram. Men samtidigt så skrattretande att något jag gjort och gör varje dag sen jag kunde greppa en tandborste ska göra så ont.
Tänk den dagen då den här tandhistorien är över, färdig och raka ordnade tänder ler mot mig i spegeln, då kommer jag glömt hur jag stod lutad över handfatet och hulkade av skrattblandad gråt en helt vanlig tisdag i januari. Då kommer jag aldrig fundera ens en ynka sekund över om det var värt det.
Tjingeling
Tänk den dagen då den här tandhistorien är över, färdig och raka ordnade tänder ler mot mig i spegeln, då kommer jag glömt hur jag stod lutad över handfatet och hulkade av skrattblandad gråt en helt vanlig tisdag i januari. Då kommer jag aldrig fundera ens en ynka sekund över om det var värt det.
Tjingeling
