Ellen Bergström

Så har äntligen halva tiden gått, för ganska precis (på timmen) tre veckor sen kom jag till uppvaket sådär härligt groggy och med ommöblerat ansikte. Så vad kan möjligtvis passa bättre än en liten resume på hur svullnaden säkta men säkert lägger sig och en mer vanlig Ellen tittar fram därunder?

 

Skynda skynda, yalla yalla, osv. Hinner jag detta innan midnatt är jag bara helt makalös! Idag har det faktiskt hänt massor om man jämför med mina andra ganska så händelsefattiga dagar. Kanske inte så mycket som har med själva käken att göra men varför alltd lägga 100% fokus på den så tiden går så mycket snabbare om man gör annat?

 

Min ursprungliga plan för dagen gick nästan i lås. Hade det inte varit för att bilen började lukta bränt, det lät som om något hängde ner under bilen och till slut blev punktering så skulle jag sprungit omkring och övat (kan man göra sånt?) på att hitta billiga second hand fynd på Pingstkyrkans lördagsställe. Nu blev det inte så, hamnade lite i en antiklimaxsituation som det ofta blir när ens plan ofrivilligt går upp i rök. Pappa blev räddaren i nöden som efter lite lirkande drog ner mig på stan och runt i olika klädbutiker när han skulle göra en av sina ca tre shoppingrundor per år. Slutligen kom vi hem med fem olika plagg för endast en tusenlapp, varför hittar man aldrig så billiga tjejkläder till ordinarie pris? Har haft en mysig lördagskväll med Helena, lagt pussel och surrat samtidigt som tv'n rullade på och vi drack varm choklad (den på bilderna nedan). Helena fick sig en biskvi att suga i sig, som hon längtat!

 

En tredjedel passerad som sagt och idag var det dags att ta sig tillbaka till sjukhuset. Mats, min kirurg, tog tillsammans med en läkarstudent bort mina stygn i både övre och undre käken. Lite klurigt att komma åt med tanke på att jag inte kunde vara speciellt hjälpsamm och gapa med munnen. Sen var kinderna ganska duktigt svullna, så trångt var bara förnamnet där bak i munnen.. Somnade rätt sent igår, tror att jag kanske var nervös för att det skulle göra lite ont att ta bort de där trådarna och visst, det inte superskönt. Speciellt inte när de drog i kinderna så förbaskat för att komma åt, och det naggades/luggades lite och sved när själva stygnen skulle bort men fort var det gjort och ska inte göras igen. Det är lite den inställningen man får ha till det mesta, det går snabbt över och så har man glömt det sen!

 

Fick också titta på röntgenbilder av min skalle från alla möjliga håll, både före och efterbilder. Så extremt läckert det är med röntgen, borde nog bli röntgenläkare/syrra. De har i alla fall satt skruvar på båda sidor av min näsa samt under okbenen på båda sidorna. Den sista visdomstanden hade försvunnit under operationen, skönt att slippa den! Frågade också om det knäppande ljudet som blir i högerkäken när jag "gäspar", fick en grundlig och pedagogisk förklaring att det är (svårt att förklara här utan bilder) i käkleden där den avkapade käken ligger lite omlott (kommer växa ihop så småningom) och knäpper när muskeln som för bak underkäken vid en gäspning försöker göra det den ska. Kanske helt omöjligt att förstå vad jag försöker förklara men det var i alla fall inget farligt med det hela. Ska tillbaka om två veckor och kolla så att fixeringen fortfarande sitter ordentligt. I övrigt stod vågen på 54.4 kg och jar har halvsovit i soffan sen jag kom hem från sjukhuset kring halv nio, trötter trötter.

 

Tack och hej, leverpastej!

Det firar jag med att kliva upp supertidigt och sympatipromenera med Magnus till jobbet, handla lite till mitt aningens tidiga lussebak och inleda den här balsamhistorien för mitt hår med en lång och varm dusch. Inte illa pinkat faktiskt. Passade på att, när jag för en gångs skull, öva på det här med vågtång eller vad man ska döpa den till. Tycker alltid det här med hår tar så lång tid men nu hade jag ju faktiskt en timme över till ingenting så varför inte? Piffade också till den här dagen med mascara, har ju ändå avklarat en tredjedel av tiden med fixerade käkar!

 

Tack och hej, leverpastej!

Tog en omäsnklig sovmorgon till halv tolv imorse när telefonen ringde. Tur att det var en kändis som hört min morgonröst miljarder gånger tidigare.. Kravlade mig upp och har gått på halvfart sen dess. Man blir aldrig pigg om man kommer upp när det har börjat skymma, får nog försöka ta mig ut på en promenad innan middag så jag får i lite nytt syre i systemet. Jätteskönt att komma ut om det inte vore för att min näsa verkar tagit stryk av något (för mycket nässpray till följd att jag inte får snyta mig) och så fort jag kommer ut i lite kallare luft gör det liksom ont att andas genom snoken. Kanske får skaffa mig någon slags värmeväxlare till min känsliga näsa!

 

 

Funderar som så många andra på att testa det här med "balsammetoden" till mitt risiga och övertvättade hår. Varför inte pröva nu när jag har rätt mycket tid över? För övrigt stod vågen på 54.5 kg idag trots att jag nog inte fått i mig riktigt så mycket som planerat de två-tre sista dagarna. Har kroppen kanske ställt in sig på sparläge?

 

Tack och hej, leverpastej!

 

Har inte gått ner något mer sen igår, gick upp till 54.5 kg, hela 200g det är ju inte klokt! Eller det är väl precis vad det faktiskt är. Funderar på vad det var jag skulle göra idag egentligen. Har flera flyktiga planer som jag glömmer bort stup i kvarten, antar att det slutar med att jag inte gör något alls. Men en sak är ju mat, jag måste laga mat och hittade ett recept på en Asiatisk fisksoppa med kokosmjölk och curry som jag är sugen på att testa. Sen tänkte jag städa trappen eftersom mamma, som egentligen har den sysslan, dragit sin kos i veckan och vändsteker sig i solen på Gran Canaria. Så tänkte jag läsa på mer om olika länder där i Asien inför min resa nästa höst. Kanske ta en sväng förbi Tickets kontor nere på stan och höra om de har något slags prisförslag och idéer. Tack till Anna Lindgren för det (och många andra) utomordentliga och fruktansvärt taggande tips!

 

Idag är en seg dag. Har skrapat ihop alleles för lite sömn de senaste nätterna. Förmodligen fått i mig för lite energi också i förhållande till vad kroppen behöver för att orka hålla upp. Tycker det märks mest på mitt humör, blir lätt överkänslig, gnällig, less osv. Det där goda humöret är rätt skört! Vet inte om det är energibrist som talar eller om det är jag (!!!) som bara tycker det är svårt att förklara för folk att jag inte orkar. Jag är ju ändå så pass pigg, det är ju inte så att jag ligger som en grönsak i soffan oförmögen att klara mig själv. Därför är det svårt att liksom förklara och förvsara den där känslan av trötthet och olust att göra en massa saker utan att känna att allt låter som en bluff. Att jag är slö beror heller inte på att jag gör lite om dagarna utan att jag inte har energi nog att göra saker och flänga hit och dit! Jag gillar inte att hamna i situationen där jag blir en tråkig "nej-sägare", det är inte den bilden jag har av mig själv. Hamnar dock där rätt ofta nu, när det inte syns på mig att jag inte orkar med lika mycket som vanligt. Bara ett par veckor kvar så är jag tillbaka, kan göra och hitta på saker som folk frågar om och förväntar sig. Tills dess är jag en tråkig "nej-sägare", får ta igen det senare.

 

Lördag, dagarna tickar på! Idag ska jag gå och fixa munskölj, känner att det är det enda jag kan tänka på när jag vaknar på morgonen. Sen är frågan om man skulle ta och testa göra en ny soppa till middag kanske. Men först ska jag ut och promenera med Max. Idag låg vågen på 54.5 kg, bättre än igår alltså. Tror det var den där halvlitern med Coca Cola på bion.. 

 

I grevens tid men jag hinner nog innan tolvslaget ändå! Nu tror ni kanske att jag haft händerna fulla hela dagen och inte hunnit slänga ihop det dagliga käk-inlägget. Men icke, jag har bara inte gjort det. Testat en variant av alla miljarders munsköljar idag, har varit lite nervös inför att testa då en av kirurgerna sa att man ska vara snäll mot såren första veckan. Men med några dagar till godo och en extra mild variant så slog jag på stor i morse i min ensamhet och gurglade munnen ren. Himmel vad skönt det var! Smakar ju faktiskt gott igen! Har varit rätt gråmulen och seg i humöret idag, vet inte av vilken orsak. Kanske fått i mig för lite energi för att orka hålla humöret uppe också utöver kroppens funktioner och läkningsprocessen, vem vet? Gick på bio med Lisa, nu har även jag sett det episka slutet av dessa vampyrfilmer. Sen promenerade vi genom Umeå som hade invigning för ljusfestivalen och "premiärgick" i nya tunneln under järnvägen till Haga. Nu är det sängen som gäller och just det, vågen stod på 54.2 kg idag.

 

Nedräkningen fortgår, snart bara en månad kvar. Är det inte underbart så säg!? Nya händelser angående ingreppet, eller käkarna, kanske jag ska säga: Tog sista värktabletten (1g Alvedon) igår eftermiddag kl 15. Har sedan dess varit helt "drogfri" och det känns varken sämre eller bättre. Status Quo tror jag visst man brukar säga. Mamma påstod imorse att jag var ännu mindre svullen. Kanske stämmer, kanske var hon mest snäll. Svårt att avgöra när man ser sig själv flera gånger per dag. Men faktiskt är det lite som en adventskalender att vakna varje morgon och se om det syns någon skillnad eller känns annorlunda efter nattens många timmar. Snacka om att lite roar små..! Har i övrigt roat mig med att läga bok, promenera ute i solen, slinka in på NK och säga hej till tjejerna, handla på MAXI och ska nu ta och värma min översaltade broccolisoppa.. Avslutade för övrigt snyyggt i kassan på MAXI med att ha drullat bort mitt betalkort på den korta vägen genom butiken, så för säkerhets skull är det spärrat och ett nytt kommer inom 5 bankdagar. Ingen krogrunda för mig i helgen alltså, hehe!

 

För en vecka sen vid den här tiden satt vi i väntrummet och fnissade allt vi kunde eftersom det här med gapskratt i sex veckor (nu bara fem, woopwoop) framöver är lite komplicerat. Jag förstår faktiskt inte var den här veckan har försvunnit. Känns som om det var en mindre evighet sen tjejen som övade på att sätta infarter fick sticka mig flera gånger i handen och jag svamlade om juleskum på operationsbordet med narkosläkarna. Jag tycker inte alls att tiden sniglar sig förbi. Kanske är jag ovanligt pigg, har ovanligt lite ont, gör ovanligt mycket, är ovanligt engagerad i min "mat". Något är det, för när jag läst om andra som gjort samma sak har de sagt att de två första veckorna är ett helvette. Det håller jag inte med om. Kanske den första natten hemma inte var ljuvlig men det har gått finfint tycker jag. Klart det finns baksidor också, till exempel att munnen smakar extremt unket när man vaknar på morgonen, det stramar i stygnen när jag försöker le mycket eller skratta, jag har ingen vidare känsel i ansiktet från ögonen ner till hakan och att jag inte kan sätta i mig min efterlängtade ostmacka som jag vill. Men det är ju så små saker i längden. Det är liksom ingen idé att lägga någon extrem laddning energi på det. Satsar istället på att göra vanliga vardagsgrejer som att tvätta, gå promenader, planera middagar (soppor givetvis), pussla i scheman, diska, lägga pussel, träffa kompisar, ha mysiga tv-kvällar och liksom bara fortsätta som vanligt så gott det går.

 

 

 

Då ska vi se, dagens höjdpunkter hitintills... Upp med tuppen och fixa lite personal till jobbet. Det här med schemaansvar är en lysande syssla att sköta från sängen! Dra slingor på mammas lilla ljushuvud. Fixa mer personal till jobbet (många som verkar insjukna nu). Brände det lilla av tungan jag kan sticka fram mellan tänderna när jag värmde chokladdryck med cocosfett i. Svårt att kyla ner men det gick, man får lov att vara lite påhittig! Hoppade på vågen innan frukost i morse, 55.5 kg visade den idag. Går neråt för tillfället, måste försöka få i mig mer kalorier så jag inte försvinner helt. Fortsätter det i den här takten (ca 2kg/vecka) är jag nere på 45 kg när det här är över, not good!

 

Idag har jag lekt tandläkare. Fixeringen i munnen är gjord av ståltrådar, de där stålrådarna har olyckligtvis ändar. De ändarna är inte sammetslena. Så länge kinderna är megasvullna även innåt trycker de emot de där vassa trådarna och ju mer känsel jag får tillbaka desto ondare gör det ju såklart. Så jag tod tången i egna händer och böjde till de där ändarna så att de inte längre gör hål i läppar och tandkött innifrån. Heja mig!

 

 

Glömde att skriva in i dagens inlägg vad vågen stannade på idag. Har tänkt att, mot alla min regler från min uppväxt vad gäller att ens ha en våg i huset, väga mig en gång per dag så jag kan hålla lite koll på min vikt nu när det är rätt knepigt att få i sig tillräckligt med energi och näring.

 

Jag lyckades skrapa ihop hela 57 kg dagen innan operationen uppe på käkkirurgen. Idag, 4 dagar efter operationen fick jag ihop 56 kg. Avrundar lite men det är bara för att ha ett hum om åt vilket håll det drar.

 

God natt!

Ny dag - nya upplevelser! Inatt sov jag som en liten gris fram till nio utan att vakna en enda gång. Skönt, må jag säga! Igår kväll var Magnus och Lisa här. Jag och Magnus somnade i soffan framför en naturfilm, lagom jobbig eftermiddag. När Lisa kom satsade vi på pusselläggning, blev faktiskt klar samma kväll. All eloge åt Lisa!

 

Redan tredje dagen! Okej, så snabbt tycker jag inte det har gått hitintills, väntar mest på att mina kinder ska svälla ner så jag åtminstone kan borsta lite på "sidotänderna". I och för sig har jag inte vidare mycket känsel i tänderna så jag känner inte så bra om jag borstar på tanden eller tandköttet. Vill helst inte vara och riva upp något stygn eller stöka till något så under tandborstningen är jag extremt fokuserad på det! Sköt att få smaka lite fräscht i munnen även om man inte kommer åt överallt. I övrigt blir man konstig i magen av att bara äta flytande. Vet inte om jag ska förklara det vidare, känns som att det räcker med att säga att man blir rätt bubblig! Måste nog försöka få i mig lite fibrer på något vis så att magen inte  blir så arg på mig!

 

Hejsan! Då var jag inne på dag 2, för ganska precis 48 timmar sen var jag nysövd och låg skönt i medvetslöshet. Hade gärna stannat kvar ett tag till och sovit bort lite tid! Men tanken är nu att jag ska, en gång per dag, dokumentera och lägga upp bilder på vad som händer / inte händer. Kommer därför en liten bildbomb från de senaste dagarna!

 

Mörbultad, överkörd, ommöblerad. Kalla det vad du vill, jag kan asociserna till alla tre. Från halsen och upp ser jag extremt överviktig ut. Lite som om en plats i biggest losers stod högst upp på min önskelista för tillfället. Kirurgerna verkade nöjda med resultatet och hur det hade gått, jag är glad så länge dagarna går, svullnaden och värken släpper. Men redan nu känns det värt det, bara några dagar kan springa förbi nu så det värsta går över! 

 

Så till den som vill se före och efterbilder, det kommer när det finns efterbilder. Är man hemskt sugen på att se sumo-Ellen finns det blider på instagram!

 

Tjingrling!

 

Hey! Nu är det dags, äntligen!? Vet knappt längre ifall jag längtat eller gruvat mig för den här dagen. Men nu sitter jag här med tänderna i massor med tandställning, ståendes åt helt fel håll. Men bara i en dag till, sen kommer käkarna ligga på plats och tänderna passa varandra som handen i handsken. Försöker tänka på den extremt vaniljkrämsfyllda blåbärsbutterkakan, julskummet, briéosten, kexen och mangon som jag kalasade på igår kväll nu när magen kurrar och jag endast kan lyxa till det med ett glas hederligt kranvatten. Tur att fastan bara håller på till mitt på dagen någon gång. Sen kommer jag ju kunna kalasa på alla möjliga goda.. Soppor!

 

Tackar för alla hållna tummar och lyckönskningar. Ska dokumentera varenda liten del av processen före/efter spektaklet. GIssar att jag inte kommer vilja se en enda spegel (eller foto) på ett tag men i efterhand vill jag absolut se hur mitt ansikte ser ut i ballongversion...

 

Tjingeling, på återseende!