Ellen Bergström

Bytte bort ett skönt morgonpass mot ett lite mer slitigt kvällspass med all stress och höga ljudnivåer. På ett sätt gillar jag när det händer mycket, tiden går snabbt. Men i efterhand, efter de där åtta timmarna är avklarade, då är man mer än färdig för dagen. Vet inte vad det var med mig idag, tappade grejer, sa fel saker, glömde bort beställnigar, smaker på drycker, började på flera saker samtidigt och gjorde inte klart en enda. Dessutom fick jag helt plötsligt ett vansinnigt obehagligt tryck över bröstet, som om någon tryckte in bröstkorgen ett par centimeter, och mådde illa för en liten stund. Stod och tänkte för mig själv bredvid diskmaskingen "nu får jag en hjärtattack, jag borde säga till någon", "20 år gammal - dör på jobbet", känslan släppte men obehaget sitter kvar än. Tänk om det var något som hände i kroppen? Jag vill inte dö, jag har ju knappt börjat leva! Kanske fåningt att oroa sig men satan vad det var otäckt. Kanske man ändå inte ska träna när man känner sig pyttelite krasslig?

 

Fick indiskt och ett glas vitt hos M's pappa, mumisgt även om jag sällan är just hungrig efter en dag på jobbet. Sötsakerna förtar allt när det kommer till ätbara grejer.. Hem kan jag visst inte åka, det är upptaget på Teg. Antar att jag inte kan kräva första tjing alla gånger. Men min säng skulle vara skön att krypa ner i och somna tills jag vaknar närmare 12 imorgon. Skulle behöva en rejäl sovmorgon snarast. Kanske ta en söndagspromenad och avsluta med ett par timmars läsning på ett mysigt fik och en kopp rykande kaffe? Har ju min engelska chickflik att plöja igenom innan mitten på oktober..

 

Nattis, tjingeling!

 

 

 

Nu är det tillbaka, gjort come back, är på banan igen, åter med i matchen och så vidare. De sena kvällarna som sällan ger upp innan klockan slår 00.00 Jag tror den här lägenheten är jinxed, något gör att det är mer eller mindre omöjligt att komma sig isäng. Kanske är det citatet "Fånga natten" som gör att man har svårt att låta småtimmarna ägnas åt sömn. Eller kanske är det den alldeles för avslöjande badrumsbelysningen som gör att det är omöjligt att slita sig från sin egen spegelbild och allt som finns där men som man normalt inte ser under dagarna. Vad vet jag? Bara att jag återigen låtit klockan passera till ny dag, fortfarande inte lägger prio på att sova och att jag trots detta har tänkt vara på IKSU kl 8 sharp när de öppnar imorgon. Pheew!

 

Hade en alldeles underbar dag i stallet, kunde inte fått bättre höstväder! Pållen, Greta som den vita springaren heter, var hyffsat med på noterna och sammarbetsvillig. Mysigt var det i alla fall att sitta på hästryggen och lunka fram i en gyllene höstskog.

 

Bokade bord till Norrlands Operans after work och överraskade min jobbtrötte kille efter en kaosartad storhandling på MAXI. Mysigt och defenitivt mättande. Vi rullade, helt på riktigt, hem därifrån (visserligen på cyklar men ändå). Passade på att göra en helkväll och gick på bio, där jag nickade till och mitt sällskap slumrade till för en stund. Antingen hade vi världens matkoma, eller så var fimlen inte så värst fängslande?

 

Dags för att äntligen låta huvudet möta kudden.

Tjingeling!

Började med skyfall, hade ljusa byxor som blev genomskinliga på en halvminut från bilen till entrén på sjukhuset. Uppe på sjukhuset hade jag med mig båda mina härliga föräldrar när vi skulle träffa käkirurgen som ska möblera om min käke. Bombarderade honom med 1000 frågor medan han tog avtryck på tänderna. De påstod att geggan ska smaka mint, är inte benägen att hålla med.. Den 7:e november smäller det, så länge jag inte drabbas av något som sätter stopp för planen. Heja heja!

 

Skjutsade pappa till jobbet och åkte hem för att rensa munnen på "avtrycksrester". För att festa till det lite en unken torsdag efter tandläkarbesök och tråkigt väder lunchade jag och min mumsiga mamma på det nyöppnade Vezzo. Skön energi, upplägg, möblemang, stämning - ja allt! Nu var det lite rörig med hur det fungerade med beställningar osv, men extremt härlig miljö att vistas i. Maten var helt underbar och cappucinon med chokladmousse var den berömda pricken över i:et.

 

För att sen göra bort lite "to do" grejer införskaffade jag en extern hårddisk efter alldeles för många år och rensade i min telefon och dator. Passade på att uppdatera min telefon och nu känns det som om den är helt ny. Så roligt det är med nya prylar! Hoppas även att datorn inte känner sig så överfull av bilder från evigheter sen!

 

Avslutade med att följa med bästa Frida ut till Stöcke och promenera i raskt tempo runt byn och surra om livet i allmänhet. Kröp ihop i soffan och myste med Sigge, deras lilla kurrande katt framför en otroligt inspirerande dokumentär som nästan var lite sektbetonad. Tänk hur mycket man påverkar sin egen situation allt jämt! 

 

Dags för en ny dag, en fredag med fint höstväder! Ut i stallet ska jag och mysa med den fina vita pållen, sen skjutsa mamma till flyget och så får det bli vad det blir efter det.

 

Ha en fin dag, tjingeling!

 

Nu är det den här idén om att ta mig jorden runt som spökar mer och mer för var dag som går. Även om det varit en dröm sen länge tillbaka känns det på något vis lite plötsligt. Som att "vänta nu, är det mindre än ett år till planerad avgång? nej, vänta det är ju jättesnart, stopp och belägg". Fast samtidigt "wiiiehoo, jippie, ÄNTLIGEN bär det av".

 

Kan hända att det är så mycket oklart inför hela resan att det känns lite skrämmande. Att jag har så höga förväntlingar att det blir ångestladdat. Det är så många länder jag vill se. Men som det lilla kontrollfreak jag är vill jag veta så mycket som möjligt i förväg. Sånt som kanske inte går att veta för ens man är på plats. Var kommer jag bo? Hur kommer det gå att hitta jobb? Hur länge kommer jag ha råd (eller vilja) vara borta? Vilka kommer jag träffa? Vad gör jag ifall något oväntat händer?

 

Jag borde ha lärt mig att allt löser sig. Ordnade det inte sig när jag och Lisa var i Rom med nästan tre veckor kvar av vår resa i Europa och helt plötsligt stod med ca 10 euro var och båda betalkorten slutat fungera? Klart det ordnade sig. Och hade vi bestämt var vi skulle bo och hur länge vi skulle vara på varje ställe? Nope, det visste vi inte, men blev det inte rätt bra ändå? Jo, det blev det bästa resan jag gjort hitintills! Träffade vi inte härliga personer efter resans gång? Klart vi gjorde, massvis!

 

Så varför oroa sig i onödan? Kanske för att jag är på väg till andra sidan jorden, och utan sällskap förutom mig själv än så länge!