Ellen Bergström

Sådär jag, nu tappade jag återigen känslan för att blogga. Sådärja! Egentligen var jag rätt sugen på att få ut fingrarna på tangenterna och slafsa ihop ett saftigt inlägg. Så brukar jag känna när jag sätter mig med dunderhög smörmusik i lurarna. Stora skrikande bokstäver kan kanske få sätta ord på någon slags känsla som dominerar för tillfället: FRUSTRATION.

NU:
Musiken tar över så mycket att jag inte hör hur mamma skramlar med disken eller hur hon stolt fösöker visa vilka fina mini-hus hon köpt på Village idag.





TJINGELING.
(Ps. Nu har jag fixat till slutet på förra inlägget, var nog en aning sömnig när jag skrev sist.)

1: Det var riktigt trevligt att rädda "mini-ann". Jag hade helt glömt bort att det inte längre är en enda maffig docka som alla, en och en, ska rädda. Nej nu för tiden får man en egen liten uppblåsbar docka med huvud och bröst och som "klickar" när man trycker på bröstet. Ambulansmannen var soft, sådär avslappnad, naturlig och skämtsam. Perfekt, nu kan jag alltså HLR (Hjärt- och lungräddning). Eller? Grejen är att det där är en sak som man borde kunna utantil, frammåt och bakåt, i sömnen som i vaket tillstånd. När det väl gäller kommer man ändå inte vara speciellt lugn och så ska man då ändå komma ihåg stegen i HLR. Men, det är bättre att ha gått igenom det en gång än ingen gång.

3: Jag insåg att det är en bit från IKSU till grisbacka/grubbe och fick trampa på snabbt för att hinna fram til Jessica och frisörstolen i tid. Väl där var hin tvungen att kapa mina toppar. Jag vet att hon blev besviken (som vanligt) när jag valde att köra safe och inte gör något nytt i frisyren men - jag ska bli nöjd och det blir jag. När jag ändå var i en frisörsalong inandlade jag hårfärg och min redan trolovade "Dust it". Med hårfärgen hade jag flyt, de var nämligen nedsatta 50% för att förpackningen skulle förnyas. Det är bara att tacka och ta emot..

4: Sebastian, Gustaf, Max, jag, Verran, Calle och Nima åkte på Max och Gustafs initiativ till Rhodos i Sagagallerian och beställde fredagskäk. 3 av oss högg in på pizzabuffen. Calle beställde en kebabrulle och Veronica en hederlig Hawaii-pizza. Själv valde jag en grilltallrik med kyckling- och köttspett, ris, pommes, tzatsiki och sallad med feta ost och oliver. Det var så toppengott, jag jag dödshungrig. Det var roligt att ses utanför skolan faktiskt. Innan vi gick råkade Gustaf säga något om att han skulle kunna äta en röd chilli utan problem. All right: Upp till bevis!
Sagt och gjort tuggade Gustaf i sig den läskigt stark grej som gjrde ont i helaa munnen. Steg 2 var att det började rinna okontrolleradee tårar nedför kinderna. Steg 3: Max hittar servetter och gustav har vid det här laget börjat spotta en hel dag och närblodet droppade. Jag tror dock att han var ok efter ett litet tag!

6: Jag diggar Lisbet. Hon är - filmen. Hon är så sjuk, allt hon gör är så slugt och kyligt. Störde mig inte alls på något. Ja, utan att den tog slut såklart! Men Mikael Nyqvist kändes lika knepig som vanligt, jag vet inte riktigt vad jag tyckte om honom i första filmen ens.. Nu ställer jag in siktet på sista filmen - mums!

när jag tittar tillbaka i arkivet inser jag att jag inte gör annat än att klaga på hur jobbigt allt möjligt är. och vet ni - jag orkar inte göra annat! önskar att jag var bubblande glad och nöjd, fylld med sprudlande energi och positiv inställning. nonono dude, det verkar inte ens vara på kartan för tillfället. nu tillexempel måste jag verkligen, sen länge tillbaka plocka upp spanskaplugget och sen fortsätta med estet-redovisningen och läsa min engelskabok innan jag ser till att somna innan 02:00 inatt.

fathers - be good to your daughters, cause daughters will love like you do.

freefallin'.

loves elvis, and america too.

i have the blues

wait until tomorriow.

vilken artist?

det är verkligen inte mycket drag i krokarna ikväll. ändå slutar jag inte riktigt hoppas att något spännande ska hända, även fast klockan börjar närma sig midnatt. kanske skulle jag laddat hem några avsnitt av en "totally laim but also totally awesome" tv-serie? Nu snackar jag självfallet om "highschool serien" 90210 som jag slaviskt såg under ett dygn för någon vecka sen. Låt oss bara säga att ibland är det skönt att leva sig in i någon annans liv ett tag där alla problem, stora som små, löser sig efter max 45 minuter. Livet i Beverly Hills är inte så fasligt komplicerat och seriöst om man ska gå efter denna serie.

så, ikväll är jag helt nöjd med att sitta ensam och själv i pappas lägenhet (pappa är och hämtar signe som till och med hon har fått vara på lite party ikväll) och uggla medan t.ex frida och sondell myser på bäst de kan.
nej jag é int bitter, jag är gör-nöjd. verkligen! enda personen som visat tecken på liv är en mer eller mindre dunderdragen Nicolas från seychellerna, paradisöarna utanför afrika. förstå mig nu inte helt fel, han är heelt ok. det är bara det att han är liksom - en bit bort och egentligen bara en ytlig bekant som man kan ha som "låtsaskompis" när man känner sig lite ensam och övergiven, som ikväll. Perfekt, eller hur?


nu är mina lättsamma, tonårsserieavsnitt (knepigt ord, jag vet) alldeles snart färdigladdade. Underbart, ha en bra natt folks. Hoppas den har varit mer fartfylld än min!

- Har jag haft idag! Okej, det är lite skönt att vara hemma men det är också väldigt långtråkigt även fast B&J är dundergott och filmerna aldrig tar slut. Det blir tyvärr inte bättre av att veta hur de i skolan bara vevar igång tempot och för varje soffliggande minut missar man mer och mer som man sedan måste ta itu med. Så därför kan jag inte stanna hemma imorgon, inte hela dagen i varje fall. Jag måste till skolan ett tag åtminstone.
Lite nu och då under kvällen har det ploppat upp saker i hjärnan som jag tänkt att jag måste göra/komma ihåg. Lika snabbt som de dyker upp försvinner de igen och lämnar mig med en känsla av att jag har tusen saker att göra men vet inte var jag ska börja. Låter det bekant?

Nu har jag inte tid att hosta och snörvla längre, jag måste bli frisk. Och även om jag inte är det så måste jag till skolan. (Imorgon hoppar jag nog över kemin och svenskan. Vi ska ändå bara utsätta våra liv för fara på kemin under någon slags vidrig labb på univeristetet och på svenskan händer inte mycket..)

Ikväll gjorde jag ett ryck och försökte i alla fall få mig själv att känna mig frisk. Det innebar då alltså en peeling och skrubbning av hela kroppen. Benen blev silkes-smooth och hela kroppen fick sig en omgång smörjande lotion som luktar lövli - LdB: Shea. Nu känner jag mig väl, inte så mycket friskare, men kroppen är ren på utsidan i varje fall. Någonstans ska man börja.

Lägesrapport, söndag 20.09.2009:

Sick n' tired - Så är det just nu, jag är less less less. För 5 minuter sen var jag inte less. Då kändes det mesta som något liknande en dans på rosor. Även matten, men så "pang" är känslan av enorm trötthet och irritation där. Det krävs så lite så är man där i klistret igen. När i hela friden ska den där sköna känslan få stanna längre än några timmar? Det är inte rättvist. Jag orkar inte sitta och slita mitt hår i större utsträckning än jag uppskattar det. (Luddig metafor, men den får duga). Saken är den att jag i överlag oftare är irriterad och less, trött på saker och ting än vad jag är nöjd och glad med diverse grejer.


Okej, en del saker går det bara inte att göra något åt. Men andra kan jag göra något åt, och det ska jag. Det krävs vissa åtgärder här. Tills vidare sliter jag mitt hår över matten som aldrig verkar ta slut!

"är ni med?"

två veckors förlorad sömn gjorde sig påmind idag. eller egentligen redan igår kväll när jag, som genom ett knäpp med fingrarna fick tväront i huvudet och knappt kunde hålla upp ögonen. en vanlig, klok person skulle ta tillfället i akt och slänga sig i säng för att få sova några väl förtjänta timmar. heter man ellen bergström är det precis vad man tänker göra, men inte gör. istället går man och lägger sig efter 00:00 med sprängande huvudvärk och hopp om att värktabletten + lite sömn ska ta bort den tickande bomben innanför pannbenet tills morgonen därpå. när man väl somnar sover man några timmar och för det mesta vaknar man med ett stilla huvud och allt är frid och fröjd.