Ellen Bergström

brrr. jag fryser! det är så snuskigt smygkallt överallt. inomhus som utomhus! inte hjälper det att någon idiot i en grann-lägenhet röker konstant och lukten tar sig in i vår lägenhet så vi blir tvungna att vädra dygnet runt. det gör inte lägenheten varmare direkt.

Jag hade turen att sluta tidigare, ändå sitter jag kvar på skolan och ska så småningom ta tag i något vettigt som till exempel spanska, kemi eller varför inte svenska. Det är lika bra att inte ens tänka på matten innan jag får tillgång till en lärare.

Hare så länge!
ps. hur funkar det nu med sms-biljetter till bussen?

ps 2. jag längtar ihjäl mig till kalasfika ikväll hos annasara och tills att lisa kommer hem från usa och kan berätta om ALLT.

dagens flopp:

när ska jag lära mig? inte blev det i kväll i varje fall! men jag vet att jag kommer somna så fort jag lägger huvudet på kudden, men att få huvudet till kudden - det är vad som tar tid! det är fantastiskt mycket jobb och ansträngning från min sida innan jag ens är i närheten av slutpositionen på kudden.

tacka vet jag avslappning och nu känner jag att huvudet börjar närma sig den fluffuga huvudkudden, bara datorn ligger emellan mig och min sömn.

- ploppar det upp kommentarer till det mest "icke igenomtäkta" inlägget jag skrivit sen jag startade bloggen. Var kommer ni ifrån? Vilka är ni? Hur lyckades ni klicka upp just min blogg och tycker den på något vis var värd att kommentera? Vem har länkat sidan och betalat folk för att gå in på den?

yyeaah, supose i love school..

Jag blir tokig när jag ska skriva. På något vis tappar jag alltid suget då jag inte vet hur jag ska börja, det känns alltid lika fel vilket ord jag än börjar med. Ofta slutar det med att jag inte skriver något alls! Idag tänkte jag trotsa "osuget" och skriva lite om vad jag har haft för mig idag.

Ett tappert försök till ett snyggt inlägg i denna sena timme. Ozzy är så ofantligt sömnig, han somnade innan vi ens kommit igenom halva Decemberboys. Jag höll mig vaken utan problem. Natten är min tid, det är då man lever och upplever. Fast det förstås, de få sömntimmarna de senaste dygnen börjar göra sig påminda genom påsar under ögonen. De är inte allt för långt ifrån Ica MAXI-kassar vid det här laget. Med det i tankarna slår jag igen macen för ikväll och soveer gott med en snusande, kickande Oscar intill.

sova sova sova sova. NU borde jag sova för länge sen. 

jag hade liksom min soulmate anna en helt awesome kväll igår. hennes berodde en del på sällskapet och att hon kände sig urläcker, vilket hon faktiskt är i vilket väder som helst. jag hade också läckert sällskap i form av mormor och två utomordentliga brudar igår kväll på bröllopet, men det var inte det som var pricken över i:et, inte det som gjorde kvällen till "awesome". jag var helt enkelt fantastisk dundersnygg igår och njöt i fulla drag av varenda öga som vilade på mig när jag med eleganta rörelser rörde mig runt i lokalen för att plocka disk och servera vin. 

reunion på skolan idag. för utomstående som inte känner till hur jag har beklagat mig de senaste dygnen verkade jag säkert ofantligt peppad på det här med skola. sanningen var att jag inte visste hur jag skulle hantera hela grejen med skolstarten så jag plockade på mig "spralliga ellen" och kände mig rätt nöjd med den rollen. i och för sig resulterade den i att jag numer är elevrådsrepresentant för N08b och alla vet vad jag beskådade på Liseberg i somras. Hipsvips, bara sådär! 

inför skolåret 09/10;

"Det kommer inte sluta komma dagar då huvudet känns som en magnet mot kudden, och man kämpar sig motsträvigt upp fast huvudet väger typ 15 kg. Sedan upptäcker man att man försovit sig, skyndar till duschen, hinner inte torka håret, missar frukosten, drar på sig en misserabel kombination av kläder, hinner med nöd och näppe med bussen, eller varför inte missar den? Sedan anländer man till skolan med en obeskrvlig frisyr, lite för mycket mascara som sitter på lite många ställen förutom ögonfransarna, en blöt jacka (eftersom det regnar, naturligtvis) som klibbar mot bleka armar, borttappade nycklar - med andra ord inga, och ett fantastiskt dåligt humör. Och det kommer inte bli bättre med dagens gång. Man får huvudvärk som stegrar ganska parallelt med antalet läxor som tillkommer under dagens gång och efter vad som känns som en evighet får man äntligen missa bussen hem, gå hungrig på stan ett tag innan man i sämre skick än en blöt disktrasa får kliva in genom dörren till vad som tydligen är ens hem. Där möts man av en motbjudande spegelbild och blir förfärad när man kommer på att det är en själv. "Herregud, har jag visat mig såhär bland folk!?" Fast det tänker man mest för sakens skull, egentligen har man slutat bry sig för längesedan. Sedan trycker man ut två alvedon som man sveper i ett nafs innan man ställer sig vid spisen med tomt huvud och snor i hop ngt som ska likna en middag. Efter det väntar en förskräcklig kväll med alldeles för mycket tankekrävande arbete i jämförelse med vad som finns att tillgå. När klockan sedan länge passerat "lämplig tid att gå till sängs" lägger man ihop de fasansfulla böckerna, tvättar fejjan, får mens och gårvoch lägger sig. Man hinner knappt somna förän väckarklockan ringer, och sedan väntar en ny dag. Förmodligen i samma stil."

detta var inte mina ord ursprungligen men de passar så kolossalt bra in på hur jag känner mig. och hur jag spår mitt kommande år. wish me good luck..?

Hemma spelas Nick Pitera flitigt av syskonen. Nästan så att man är på snudd till hjärntvättad. Hur botar man barnen? Fast egentligen är denna snubbe inte helt tokig. Han har ju en rätt kul talang i alla fall.

Lisa tog steget idag. Eller hon hoppade fallskärm i varje fall. Det var faktiskt läckert att se, förmodligen går det inte att jämföra den känslan med någon annan. Det både fotades och filmades när fröken Rydelius skuttade ut ur planet, det blir roligt att se resultatet senare. Kanske det blir så att man måste ta sig ett hopp någon gång innan man dör? Jag menar, varför inte - det enda man ska göra är ju att falla mot marken och lyfta upp benen när man landar, hur svårt kan det vara liksom? Hmm, det där får jag lov att sova på några nätter.

Som sagt badade jag, Lisa, Helena och Frida igår. Det var skönt i vattnet men gräsligt kallt i luften. Jag tror både jag och Frida förfrös tårna på väg hem. Moppe är inte att föredra när man är nedkyld efter augustibad, det blåser och är under 10 grader. Nej nu börjar det vara läge för bil.. När vi kom hem fixade vi i ordning varm choklad, dipp och lite chips. Rullade igång "Arn - Tempelriddaren" eftersom ingen hade sett den och jag snart måste lämna tillbaka den på biblioteket. Så smånigom blev det dags för flickorna att dra sin kos mot sina hem och lämna mig hemma på Tjärhovs.

Jag brukar inte ha problem med att sova själv eller för den delen bara vara själv i lägenheten, Men igår kändes det så tokigt ensamt. "Ellen 5 år" dök upp, kurade ihop sig i sängen, lyssnade på tröst-musik och gnällde lite över sitt ensamma tillstånd. Spontan som jag är haffade jag pojken min och det slutade med att jag satte mig på moppen 02:00 och gasade snabbare än blixten till Oscar. Halvägs genom filmen "The hangover" blev Oscar, som brukar vara den piggare av oss, sömnig så filmen fick skippas. Den var dock väldigt underhållande, om det inte berodde på att man var övertrött och fnissig redan innan. Jag ska inte glömma att se klart den en annan gång. Tacka vet jag en livs levande varm, andandes människa som snusar lungt tätt intill. Mums!

Ikväll kanske det dras igång något slags party, sätter allt mitt hopp till party-Sanna och förkylda Annsi. Time will tell...

Jag tror att det sista sommardoppet blir ikväll, inget mer bad efter ikväll. Det är ordentligt höst i luften. Det är dundertrist, men sant. I kväll hoppar i alla fall 4 tappra brudar i sommarvattnet en sista gång. Go Lisa, Frida, Helena och jag!

Tjingeling.

Jag orkar knappt med att bli mer upprörd än vad jag redan är över att skolan drar igång. Men sanningen är om det är droppen som får bägaren att rinna över ifall det stämmer att eleverna på Minerva Gymnasium, alltså de som inte börjar ettan, av något underlig och fantastiskt vidrig anledning berövas på en ledig dag och börjar skolan den 19 augusti istället för den 20. 

Igår blev jag bjuden på middag av mina förtjusande polers, AnnaSara och Lisa. Det var då en försenad födelsedagsmiddag som stod på kvällplaneringen och fixar-Lisa letade fram "Sjöbris" där de hade en utländskinspirerad buffé som lät härlig. Strax innan halv 8 traskade vi från Tjärhovsgatan och slog oss sedan ner vid ett bord. Maten var dundergod och personalen pratade och skojade med gästerna. Grejen med buffé är att även om man får ta om mat hur många gånger som helst så blir i alla fall jag mer än tillräckligt mätt efter första rundan. Det är kanske på det viset hela konceptet med buffén funkar. Då man får ta hur mycket man vill blir man hur som helst mätt relativt snabbt så då förlorar inte restaurangen något på buffé-historien. Hur som helst måste jag "hissa" en del av buffén: HONUNGSMELONEN. Om det är något som jag älskar i fruktväg så är det melon. Alla sorter är för ljuvliga. Ja det vore vattemelon då som endast klassas som "OK".