Ellen Bergström

Ännu en gång har jag tagit mitt pick och pack (mig själv) och trampat upp för den segaste backen i stan (Gamlia) för att lunka några varv uppe på Campus. Det kändes riktigt bra, kanske håller mina benhinnor på att läka ihop? Det skulle vara toppen för jag gillar inte maskinerna på IKSU, till exempel den - "Crosstrainern". Den känns faktiskt lite löjlig att stå och trampa på. Fast det är en bra maskin egentligen, men löpning ute i friska luften är en helt annan sak. 

Jag har just spenderat drygt två timmar borta från Tjärhovsgatan. Sagt och gjort cyklade jag snabbt, med hög musik i öronen till IKSU. Hjärtat fick sig en omgång och även några spontant utvalda muskelgrupper. Det är något speciellt med att vara nästan sist från gymmet, det är så lugnt och skönt. 

Om man kollar riktigt noga kan man se när orken sinar. När tröttheten och uppgivenheten lyser igenom den annars glada, starka och tålmodiga fasaden. Om man är uppmärksam kan man se hur hjärtat hoppar upp i halsgropen, molnen samlas tunga och grå runt omkring, hur huvudet blir tyngre och tyngre tills det tillslut faller bakåt med en duns mot väggen. Den som vet vad den ska lyssna efter hör surret av tusen förvirrade tankar som studsar fram och tillbaka utan att vila, hör hur ovissheten förnöjt slår sig ned och breder ut sig, nynnar på något som liknar en segervisa. 

Ibland har man en dålig dag bara, och idag vet jag inte vad det är för dag. Kanske den börjar bra, eller slutar bra. Eller så har jag haft en trög start och avslutar bra? Eller så är det segt som kola rakt igenom. Facit kommer alltid för sent, det är ingen idé att lipa! 

Hur kan måndagarna alltid lyckas bli en aning sämre än alla andra dagar? Jag fattar inte hur det bara kan bli så. Den här dagen har varit som en evighet, tog aldrig slut liksom. Passande nog så har jag en huvudvärk som inte verkar vilja ge sig hur många piller jag än trycker i mig. 

Fett, nu äre kvällen och jag delar rum med Frida och Helena. För övrigt är det hennes dator jag skriver på nu. Frida smsar som en, eh jag vet inte vad - men snabbt går det! På tal om snabbt så gick min moppe dunderbra idag - vi, jag och moppen, susade fram i alldeles förbjudna hastigheter på vägen till Hössjö.

Helena stressade sönder innan alla hade kommit och vi ätit klart varmrätten. Alla blev verkligen runda som klot och hälften bytte kläder för att kunna röra sig obehindrat. Maten var extremt dog, högsta betyg. Innan var jag duktig och hade klänning, verkligen en eloge till mig för det.

Nu är det bara jag som är vaken, eller nej - Anna och Lina verkar också vara vakna. De har sett på ängeln och nu ska de se på Pippi. Jag får täta lägesrapporter! De verkar ha en bra kväll/natt med ciabatta, vin, taxi och hela köret.

Verran, bejbi - är den enda som häller mig sällskap just nu. Fett fint.
Puss på snoken! hehe...

Sådärja, en korv kl 24:00 på Shell kan väl inte vara fel. Eller faktiskt så åt jag inte någon korv, men det gjorde däremot Emil och Emil. Trevligt att träffa lite "oldies" sådär spontant, grejt. Nu är det dags att avsluta, helt enkelt. Nattinatt.

Ps. Peta prillan!

Tanken var alltså massor med matteplugg i går kväll. Det slutade med lite plugg, en del musik och... Fotboll (Barcelona - Chelsea)! Jag ska inte uttala mig om matchen i sig, men rent spontant tyckte jag att den var ganska seg. Det mest spännande var väl när flera Barcaspelare skadade sig typ samtidigt och det var egentligen inte ens roligt. Näe -  ny match, ny chans en annan dag. 

Pyttsingen så blöt jag är nu, det droppar om jackan och byxorna skulle kunna vara direkt plockade från tvättmaskinen. Jag skulle kunna jämföra mig med en blöt katt, fy tusan vad det regnade. Tillbaka med solen - ja tack!

Nu sitter jag på balkongen, visserligen skuggas solen av ett träd. Det är ändå fantastiskt härligt, luften är lagom sval och jag behöver inte ta på mig en kofta - inte ens nära! Det kan knappt bli bättre. 

Läget just nu ser ut som följande: 

Natten är ung - det är så man brukar säga, inte sant? Tyvärr spelar det ingen roll hur ung eller gammal den är, jag borde ändå ligga och snarka som min bror vid det här laget. Faktiskt så är jag på god väg att tippa huvudet på tangenterna och somna, här och nu. En allt för vanlig situation nu för tiden.

Vad i hela glödheta är jag vaken för? Jo, jag har haft en dundertrevlig kväll med Frida och Anna som just ebbade ut. Jag var tvungen att slänga mig isäng, även om jag inte är speciellt trött. Men jobbar man så jobbar man och jag börjar dessutom alldeles för tidigt med tanke på när jag kommer somna! 

Nu har jag tagit mig hem från kära, lilla Klimpfjäll. Jag tänker inte nöta ut tangenterna med att berätta vad vi har gjort precis varje dag. Överlag har vi solat, åkt fantastisk skidåkning, ätit, läst, spelat ruter sju och haft det "för underbart gudomligt". I morse klev Lisa, AnnaSara och jag upp tidigt för att sätta oss på bussen som skulle ta oss hem till Umeå. Den avgick 06.40 från affären i Klimpfjäll. Jag sov stenhårt till Vilhelmina där vi skulle byta buss. Sen har vi skumpat fram många mil tills vi äntligen, 14.00 gled in på Umeå busstation. Mor min plockade upp mig och vi åkte hem till Tjärhovsgatan där mormor var på besök med Ville och vi fikade gott. Signe hade bakat "Amerikanska muffinsar", smarrigt.

Förvånande nog har jag alltså hunnit med att vakna i fjällen, tagit mig hem och varit i stallet på kvällen - Allt på en dag, fantastiskt trevligt. Nästa vecka, på lördag blir det stor-fiasko på V75 när min ridgrupp (inklusive jag själv) ska stå för någon slags uppvisning eller "underhållning" innan loppen börjar. Jag är vansinnigt nervös redan nu, publiken kommer inte bestå av släkt och vänner. Utan en hel hög (närmare 5000 har jag hört) främmande hästmänniskor. Chansen att någon ska peka ut mig som något slags svart får är väl kanske inte så stor - men folk har ändå förväntningar och tror att vi fixar det här. Jag vill bara inte göra någon besviken, jag vill inte göra fel - Fiasko. Så håll en tumme om en dryg vecka!

I morgon ska jag umgås med Frida och Anna om allt går i lås. På kvällen kommer även Helena hem till Umeå och bor hos oss. Vi funderar starkt på att ställa till med en redig Actionkväll. Film och mys, det är trots allt lov. På lördag blir det däremot ingen rast och ingen ro. Dagen startar 8.00 med jobb på NK. Där slutar jag 16.00 och sen bär det av mot Bergsviken, Piteå för att lyssna på skön musik och titta in till Farmor och Farfar (det var skrämmande längesen nu).

Tack för en dunderhärlig lång-weedend i Klipmfjäll. Ta't coolt, tills vidare!

Ögonen faller igen titt som tätt och ändå envisas jag med att skriva några rader. Nu är det äntligen lov - vad snabbt tiden går - och i morgon åker jag, tillsammans med Lisa och AnnaSara till Klimpfjäll. Så den här kvällen har varit kaos-artad. Ingen förälder hemma som styr upp packandet vilket betyder att det har tagit ca 5 timmar att få ihop 3 väskor. Allt är inte nedpackat än, det är... skrämmande!