Ellen Bergström

Det kunde inte ha blivit mer lovley än det var igår (fredag) med de babes! (Kan det förresten bli med tonårsaktigt uttryckt?) I alla fall hade vi en toppenstund på Lisas altan insvepta i filtar under stjärnorna med skän smör-musik i bakgrunden. Det vara bara supermysigt, och för att inte tala om Lisas UNDERBARA efterrätt som kom efter tacogratängen. Tack så hemskt mycket Lisa, du är great!

FEJJA! Hur kan ens Crossroads vara bra!? haha, FEJJA! Tilloch med den!

Hur som helst så har jag haft en ganska dryg vecka om man räknar från förra fredagen till igår mitt på dagen, Jag har hunnit med det mesta, Eller egentligen inte mycket olika saker, men min mobil blev stulen/försvann förra veckan och det kändes bara väldigt drygt. Men nu har jag fått tillbaka mitt nummer och köpt en ny telefon. Dyrgt, men sant!

Nu ska jag ändå försöka mig på lite samhällskunskap så att jag inte blir slaktad av Oskar när det är dags för prov!

Ha det bara bäst!

Tack och hej,
leverpastej!

Okej, ni fattar meddelandet!? (Jag mår bra, saknar er bara!)

Alltså vad hände idag? Jag brukar aldrig vara vaken (och klar) såhär tidigt på morgonen, sanslöst vad duktigt. Dock en engångsförteelse. Och jag har inte ätit frukost än. Det ska jag göra nu. Faktiskt kanske jag hinner göra lite saker på morgonen som jag måste göra innan helgen.

Ha en bra dag. Jag är tveksam till om det kommer ett till inlägg ikväll eftersom jag ska hoppa upp på hästryggen och vara en gudinna på det jag gör, igen.. Höhö!

Tack och hej,
leverpastej!

   

Nu gav AnnaSara mig en funderare. Hon fick mig att känna litegrann som om mina "problem" faktiskt är hanterbara, och att jag inte alls mår lika dåligt som jag brukar. Är inte det en positiv känsla? Svar: Nu blev jag förvirrad.
Vad ska jag känna nu då? Jag kan inte känna mig glad, för inget har hitills blivit som jag drömt om, eller? Och hur ska jag känna mig när jag inte går omkring och är småsur, lessen, arg, besviken, och bortgjord? - Glad? Jag känner mig mest tom.

Kanske är det så att jag måste ha mina problem och känna mig ur balans för att vara, i balans? För att inte trilla av pinnen kanske det bästa är att redan hålla på att falla av den, då kan det inte bli värre, eller? Men alla är vi olika, det bästa kanske är att testa och se vad som händer ifall jag kravlar mig upp på pinnen och ställer mig rakryggad där uppe. Om jag faller kan jag välja att falla med värdighet, eller att falla pladask, rakt ner.

Jag har två nya favorit-ansikten. Scrolla upp en liten bit, om det behövs, och ni hittar något fint. Vem vill inte ha det där vid sin sida? Jag skulle då inte tacka nej.. Men lite fånigt är det nog ändå att fundera på hur livet skulle se ut med en sån typ med i vardagen. Det skulle nog inte ens kallas för vardag längre - PARTY! Nej, det räcker med att veta att de finns och är sanslöst snygga. Wooa!

Tack och hej,
leverpastej!

   
Nu måste jag börja göra upp planer för mina tisdagar. Jag slösar bort dagarna när jag far till skolan, har matte och sen åker ner på stan. Där sätter jag mig på NK, tar något att dricka och läser. Jag skulle kunna åka hem kl 11, om jag ville det. Men än så länge har jag inte kännt för det. Det blir väl så när jag känner att det är "kört" om jag väl har kommit till Kasamark, då är det svårt att ta sig därifrån, typ! 

Nu sitter jag i alla fall på biblioteket och försöker få tiden att gå. Förhoppningsvis får jag köra hem med mamma. När jag tänker efter så har jag kört mycket  bil i sommar, och nu i höst såklart. Men det blir väl så när man blir van? Det är inte sån stor sak att sätta sig bakom ratten och dra iväg. Fast det kanske bara är jag som känner så bland de som sitter i bilen med mig... Jag har ju faktiskt kört genom centrum och alla stopp-ljus en gång. Det är verkligen min största bedrift för i år. Tro det eller ej!
 
På fredag är det Luff, och jag vet inte riktigt hur jag ska göra med det. AnnaSara ska nog dit, men jag är inte säker. Om inte hon kommer så far nog inte jag heller. Det är mycket som spelar in. Fast samtidigt borde jag passa på, Luff är ju bara en gång i månaden och även om det inte har samma betydelse som för ett år sen så är stämningen alltid mysig. Den brukar vara det när det finns levande ljus. Hmm, knepigt val!

Jag träffade Jesper på stan idag, han gick in på NK. Fast jag fattade inte om han skulle fika eller om han bara skulle kolla in utbudet? Jaja, det var i alla fall trevligt att hälsa på någon som jag kände igen.
Anna har jag inte hört något från sen igår, det betyder nog att hon ligger kvar på sjukan! (RING?) Jag ska ta och kolla in facebook nu och kanske hitta på något annat kul. Passa på att låna en bok kanske? Jag är ju ändå på ett bibliotek. Här kan man nog hitta något, en Jane Austin möjligtvis?

Tack och hej,
leverpastej!

Nu är jag hemma hos AnnaSara och myser! Vi har sett på Hitch och ätit godis. Bara dregglade över Will Smith och hans look. Snart kommer mamma och hämtar mig, eller jag ska köra till stan och sova hos mormor eftersom jag jobbar imorgon. När jag har jobbar klart imorgon ska jag till Anna på sjukhuset och ha en myskväll med henne. Det som kändes lite drygt i helgen är ju att jag egentligen inte har en ledig dag eftersom jag ska jobba på söndag också.

Det är sån här kvalitetstid som räknas. Att bara få sitta i samma rum som en perfekt liten människa som har tjocksockar på sig. Hur mycket mer mysigt kan det bli? Det som saknas ikväll är Lisen. Jag menar, var håller du hus? Vi saknar dig!

Annasara är grym på BSB-låtar (Backstreet boys), nu sitter hon och sjuner med och är hel-skön! haha... Hur gamla vi är? - 16!

Tack och hej,
leverpastej!

Jag ångrar mycket, det är inget jag kan göra ogjort. Jag vill börja om. Från början med facit i hand. Men hur många får den chansen? Det är en overklig chans som endast finns i fantasin. Glöm allt jag sagt och gjort, glöm vem jag var. Ge mig en ny chans att visa vem jag vill vara och är. Det är inte rättvist eller ett dugg kul.
Let's face it and move on, det kommer inte hända. Come on Ellen, du kan klara det anyhow!

Tack och hej,
leverpastej!

(Så finns det ännu ett gnäll-inlägg på min blogg)

   
Jag satt just och tänkte på två stycken låttexter som jag borde läsa för mig själv oftare.
Bara i dig, har min själ sin ro.
Bara i dig, min gud.
Bara i dig har min själ sin ro, bara i dig min gud.
Från honom kommer mitt hopp, bara han är min klippa
Min frälsning och min borg, jag skall inte vackla.
Och..
Låt oron få sjunka som stenar mot botten, hela ditt liv är ett samtal med honom,
som bär universum och bor i ditt hjärta. Han delar ditt liv både glädjen och smärtan.
Du är en bön.
Gud är din bön.

Jag skulle inte beskriva mig som troende. Men jag mår bra av att läsa ord som de här och ta till mig dem. Det stärker mig, i alla fall för ett tag.

Idag har jag flängt, fast på ett segt sätt. Imorse satte jag mig på moppen med en packad idrottsbag och körde till stallet för att ha ett möte angående julshowen som ska planeras, och genomföras helst. Sen körde jag till IKSU och jobbade på min kondition, både på rullande band och i vatten. (Jag är dock inget vattendjur) Vi har ju konditionstest och jag måste ju vara lite förberedd (som att det jag gjorde idag skulle hjälpa). När jag skulle hem lyckades jag stanna till hos mormor och bli kvar där i nästan 5 timmar innan jag började köra hem.
När jag körde hem hände det en sån där sak som jag kommer kunna skratta åt för mig själv i månader framöver. När jag hade kommit ut i skogen, på vägen, så kör jag ikapp en bil. Det var för den delen en epa-traktor som masar sig fram i 40 km/h. Den orkar jag inte ligga bakom hela vägen hem, så jag besämmer mig för att köra om. Och när jag har kört förbi och ska svänga in framför så slår den som kör epan på en sorts siren som låter som en polisbils. Snacka om att jag höll på att skita på mig! HAHA.

Tack och hej,
leverpastej!

Nu är det verkligen dags för en uppdatering av mitt liv för tillfälligt. Just nu i denna stund är Signe sur och vill att vi ska ha datortid. Det innebär tydligen att varje individ i familjen får använda datorn i en timme per dag... max! Men på helgen får datorn användas så mycket som det bara går. Som det ser ut i nuläget funkar det inte på något vis eftersom många i den här famijen behöver fri tillgång till datorn varje dag i veckan. En annan liten småsak som ställer till problem är att vi måste passa på att använda datorn när den fungerar, den är nämligen "ur funktion" nästan alltjämt. Jag längtar verkligen tills min egna dator är hemma hos mig och redo att använda. Då ska ingen utom jag få använda den. Mohahaha!

Idag har jag jobbat. Det förstörde min helg, kan man säga. Om jag inte hade jobbat, skulle jag ansträngt mig för att fixa så att jag fick flänga runt till olika hus i stan och mysa med mina kompisar, träna och göra massor med saker som kan tyckas vettiga och roliga. I Fredags ville jag verkligen hitta på något, umgås med lite annorlunda typer som jag inte brukar umgås med, eller kanske bara hänga med Lisen och Annis som jag tycker så mycket om. Men ingan hade tid och ork, inte ens jag. Istället för att göra något roligt efter skolan hamnade jag på biblioteket och började göra min första svenska uppgift. Hur mycket mer tragiskt kan det bli på en fredagseftermiddag? 

 

Och med den bilden i hjärnan, måste jag säga att livet är orättvist. Alltför ofta spelar det mig små spratt som går an då de är ensamma och små, men när de hopar sig och blir till stora, dåliga skämt gör det mig besviken, arg och ledsen. Idag satt jag i 70 minuter framför tvättmaskinen på tvättstugegolvet och kollade på då mina svettiga träningskläder blev rena. Det säger mer än en bild, faktiskt. Vilken tur att jag hade Anna som sällskap itelefon, Halebop är ett mirakel.

Sov gott, jag dör.

Tack och hej,
leverpastej!