Ellen Bergström

Det är inte klokt så mycket sött jag har haft runt omkring mig i helgen. Nej, jag tänkter inte försöka ljuga ihop något om att jag varit ståndaktig och inte tuggat i mig både det ena och andra. Jag har glatt smakat på det mesta som moder och fader producerat under helgen. Dessutom jobbar jag där jag jobbar vilket gör det i princip omöjligt att inte trycka i sig något underbart smaskigt.


Jag höll på att bli komplett tokigt när jag cyklade hem från jobbet och hade slirat hela vägen från plaza med risk för mitt liv över e4an. NU får det vara nog med det här vinterslirandet - det går bara inte! Jag ska inte ens försöka cykla när det har snöat eller för den delen fortfarande snöar på det här. Pyttsan till den som sa att snö endast är mysigt, den är rätt mycket eländig med och därmed BASTA!

TJINGELING!

Stannade till på stan och köpte några plagg på Gina, bland annat basic linnen som jag ska märka med mitt namn så att ingen kan undgå att se vem det tillhör. När shoppingen var avklarad dök jag in till Max där han stod och gjorde middag - blodpudding! Är det något som Max Englund kan i matväg så är det att steka blodpudding, verkligen. Sedan tragglade vi spanska och jag måste säga att det ljusnar för min del i alla fall, kanske kan det gå vägen på torsdag då vi ska skriva prov. Kvar på Haga blev jag tills damerna i skidskyttestafetten hade kämpat sig i mål, bra kämpat Sverige!

Ah, ikväll har orden rätt mycket svårare att flyta på framåt och ut genom fingrarna. Egentligen är det inte brist på "material" utan snarare brist på formuleringar. Jag tror det är kylan som gör det, allt stannar av och den lilla energin som finns kvar går åt att värma upp kroppen så gott det går. Nu har jag avslutat kvällen med tärnad honungsmelon och ett avsnitt av underbara PLAYA DEL SOL. Dags att krypa till kojs och sova ett tag.
TJIGNELING!

Jag fick en smärre chock när jag klev in genom dörren in i hallen och Amos steg ut ur mitt rum, med den här nya frippan. Men himmel så fräsig allstå, min bror har fått frisörens tolkning av "stureplanfrisyr". Undrar hur det skulle se ut ifall jag kom in och bad om en sådan frisyr?

Nattis, TJINGELING!

För två minuter sen var jag fantastiskt nöjd med mig själv som faktiskt sitter i sängen och ska sova redan nu. Men så tvärvände det, på grund av vad?
- Att jag INTE FÅR HA MINA KLÄDER FÖR MIG SJÄLV.
Ska det vara så förbaskat svårt att förstå att: När ett klädesplagg (som allra helst är nytvättat) ligger i MIN garderob är tanken att jag har tänkt använda det och vill ha det nytt och FRÄSCHT fram tills dess. Kan det kanske bara få ligga där för sig själv kanske tills jag vill använda det, utan att någon annan knycker det och får nöjet att töja ut den där nytvättade känslan. Sjuttsingen också, rackarns dase vad less jag blir!

(Jag vill flytta hemifrån och ha min garderob placerad på kvadratmetrar som endast jag rör mig på. Första stoppet efter skolan imorgon blir låssmeden som får langa fram ett inbrottssäkert lås till min garderob för nu håller jag på att bli tokig. Varenda plagg skall låsas in, till och med de udda sockorna. Någonstans ska foten sättas ner och nu har det här gått för långt, en gång för alla!)

Hmmpsgsggdgffg, morr, TJING! (är alldeles för upprörd för att avsluta som vanligt - andaaaas ellen...)

Så, nu är jag hemma på säker mark igen. Tusiken var det är slirigt att cykla, dessutom har mina trampor fått fnatt och blivit otroligt hala så jag halkar av dem stup i kvarten. Imorgon kanske det är läge för en bussresa till skolan?

Jag har, som ni kunnat läsa, haft en trevlig helg. Den avslutades med en kväll hemma hos Max där vi både fick avnjuta härlig organisk kemi men även en läcker match mellan Real Madrid och Villareal. Ikväll var det mer jubel och glada miner och i halvlek bjöds det på suveränt rena toner från diverse blåsinstrument. Kanske något att bygga en karriär på i framtiden? Hur som havre, sov gott och vakna snyggt imorgon.

TJINGELING!

ps. tack för kakorna och druvorna!

Så avslutar jag detta blogg-maraton med att klottra ned några minnesanteckningar även om lördagen den tjugonde, denna kalla februarimånad med U2 dundrande i öronen. Dessvärre har jag dåligt med bilder tillhörande denna dagen så jag blir mer eller mindre tvungen att använda målande och väl beskrivande ord för att riktigt komma ihåg denna dagen då jag läser detta som senil, härlig 70-årig gumma.

Jag och Verran vaknade upp till en solig, förbaskat kall lördag och dukade upp en slående frukost. Hur kan en lördag någonsin sluta illa ifall man får börja dagen med färska frukter, färskt bröd och goda pålägg? Det har jag inget eget svar på och jag fick då rakt inte reda på det eftersom vi nämligen hade alla de tre ingredienserna denna morgon. Pappa dök upp och slängde in ännu en tvätt i maskinerna medan vi kvinnor käkade och bestämde oss för att ta en tur ner på stan för att undersöka hur de rökskadade plaggen på Stadium tedde sig. Vad vi inte riktigt räknat med var att i princip hela Umeå tänkte samma sak. Kön var mördande lång och kylan alldeles för påträngande. Till och med Telia hade bra med besökare idag. Dock kollade inte kunderna på telefoni utan använde endast lokalerna för att inte frysa fast medan de väntade på att Stadium skulle slå upp dörrarna. Så går det minsann om man lever här upp i norden, ibland måste man se till att överleva också.


Vi orkade rakt inte köa utan gick vidare genom centrum. Det tog sin lilla tid då både jag och Verran var totalt ofokuserade och inte alls inställda på att trängas med andra människor som rusade omkring i Umeås butiker. Det var som om båda hade tankarna på annat håll och lyfta tankspritt upp produkter för att snarast ställa ner dem igen utan att kunna säga vad man nyss plockat upp. Det slutade med att jag plockade på mig en del fina saker från Make Up Store och kände mig nöjd med det. (Min plånka var också nöjd med att jag endast brände iväg en halv 1000-lapp denna gång). Jag får för allt i världen inte glömma av att jag fick ett fint hudkrämsprov från The Body Shop helt gratis för att undersöka om det är mr. Right för mig. Så hoppade Verrs på en buss och jag cyklade hemåt för att fortsätta bossa över tvätten vilket jag gjorde med bravur fram till det var dags för en redig palt-middag hos pappa. Efterrätten fick jag dock i soffan hos mormor litet senare. Vi åt semlor, drack kaffe, kollade på melodifestivalen och myste gärnet. Ja, efter jag hade busat av tokspralliga hunden då. Som om det inte räckte med semlorna (som får årets högsta betyg, utan fjäsk) snörde stål-mormor ihop en härlig fruktsallad. När hunden börjar gny och förklara på sitt vis att det var dags för en "göra-sina-behov-promenad" kände jag och kusin Emelie att det var dags att röra på oss. Ut i kylan och hem kom vi utan att bli till vackra isskapelser på vägen.

Nu har jag kastat ur mig ord som gör att jag kanske kommer ihåg den här dagen lite tydligare än jag skulle gjort annars när jag läser detta i framtiden. Så duktigt av mig, ikväll flödade orden på som en vänlig tsunami från hjärnan ut i fingrarna. Sådana kvällar ska man se till att ta reda på. Tråkigt nog har inte superflytet velat komma när jag sätter mig ner framför skolblocken, hade varit skönt att få lite flyt även där. Kanske kan åtgärdas imorgon för nu tänkte jag göra en tidig kväll och säga adjöss.
TJINGELING!

Då ska vi se hur fredagskvällen utvecklade sig vecka sju år 2010. Jag måste börja med att berätta att det här är en tvättäkta helg. Skämt åsido - jag har blivit utsedd till främste tvagare och bossar över de två tvättmaskinerna i källaren. Både pappas och mammas tvättkorgar var fulla och all tvätt var tvunget tvagas på Tjärhovsgatan där jag är högste hönset i helgen därför tillbringar jag en del tid där nere. Men jag fick även besök lagom till nedsläppet i hockeymatchen mellan Sverige, Vitryssland.

Det här stora vita, tomma skrivfältet är allt som oftast stressande. Skrivarsjälen får inte ro innan det är fyllt av svarta krumelurer som bildar bokstäver, ord, en berättelse. Trots detta är det inte alla gånger lätt att hitta de rätta krumelurerna som ska fylla upp sidan. Igår till exempel hade jag inte de rätta bokstäverna på plats, därför blev det ingenting. Därför får jag fylla på dubbelt upp idag, det ser jag fram emot..

Nu ska vi sova och vakna pigga, en självbestämd och individuell sovmorgon väntar imorgon. Halleluja!

Ljuvliga gitarrsolon och en härlig stämma vaggar mig till ro.

GODNATTEN - TJINGELING!

 

För himmel vad lycklig jag var idag när jag bikade hem från iksu efter att ha startat dagen med BodyPump. Solen lyste och värmde mitt face medan jag susade ner för universitetsbackarna. Dessutom mötte jag Max som var på väg till iksu och highfivade snabbt med honom med ett fåningt stort leende på läpparna. Jag älskade livet idag!
Efter lite kvalitetstid med solen och en ovanligt lång och varm dusch hoppade jag på cykeln och ställde in siktet på Haga! Nu har jag och Max räknat matte alldeles för länge, men det kanske lönar sig i slutändan. Jag får för tillfället njuta av mumsigt gitarrlirande medan vi väntar på Amir. Grabbarna grus ska till Böleäng och lira något skumt spel på datorn alldeles för länge för att det ska vara varken hälsosamt eller läckert.

TJINGELING!

Det var otroligt mycket folk som ville fika idag. Ingen hejd alls. Semlorna tog slut efter en timme och efter det var frågan "har ni några semlor?" utan tvekan den mest förekommande. Det var en kund som var lite lustig och undrade ifall semlörna var slut för idag eller - för säsongen? Jag menar, semeldagen är inte för ens på tisdag, inte sant. Skulle vi sluta sälja semlor innan dagen ens har varit. Haha, en del är allt bra underliga. En kines, eller japan kom och undrade vem som gjort alla konstverk på cafét. Då ingen av oss visste lämnade han sitt kort och bad oss ta reda på det.. Återigen ett gott skratt till oss uttröttade arbetande! Gästerna klunkade dessutom i sig massor av mjölk. När det var ungefär en timme kvar till stängning fanns det 2 mjölklitrar kvar. ENDAST! Jag har aldrig varit med om en sån galen söndag, men som ändå redde ut sig helt okej. Från början var det trögt, tills Lina dök upp med Johan i sällskap. Då blev det roligare att jobba. Ännu gladare blev jag när även Gustaf och Sebbe visslade just brevid mig tills jag tittade upp och fattade att det var till mig de visslade och att det var dem. Mumsigt med kända ansikten, det gav massor med extra energi.

Imorgon är vi på Minerva lediga, men det betyder inte att jag inte kommer plocka fram matteboken. Dock ska jag inte plåga mig igenom plugget i ensamhet, det skulle vara alldeles för tråkigt. Nu är det i varje fall dags för sänggång. Skönt med en söndag som inte var fylld av ångest inför veckan. Den känslan lär infinna sig på tisdag istället, men det är länge kvar tills dess. Lev i nuet - Carpe diem, var det så kanske?
TJINGELING!

Pappa är klar med helgstädningen, nu. Lisa ligger på golvet nedanför tv'n och snackar om sin hund som snor hennes favorittrosor från tvättkorgen. Kanske dags att avsluta där?

Imorgon är det åter igen en arbetsdag och jag ska se till att ge alla kära fikapar ett sån trevligt besök som möjligt. Idag tog semlorna slut rekordsnabbt, kanske var det för att våra semlor kom etta i ett test som VK Ung gjort till dagens tidning. Jag måste självklart även rekommendera NK's Hjärtbakelse som har allt man kan önska sig och och lite till. naturligtvis är den speciellt framtagen till att passa den här faaantastiska speciella hjärtedag som infaller imrgon:

- Espressotårta i botten

- Hallon

- Vispgrädde

- Garnerat med chokladspån och ett fint ätbart hjärta.

 

Idag var det en kund på caféet som stoppade mig och inledde som sådant: "Excuse me..". Jag kan lova på heder och samvete att mina tankar gick såhär i samma sekund som jag hörde det icke-svenska språket: "ÅÅÅÅH NEJ – inte på engelska, jag vill inte, kan inte!". Men frågan kom ändå och jag visste inte hur jag skulle svara, inte på långa vägar. Vad i hela friden är det i zuleika-tårtan och HUR säger man det på engelska så att det låter lite gott i varje fall? Nej, dra mig baklänges vad ställd man blir när hjärnan ska ställa om sig från ett språk till ett annat. Det hela löste sig i varje fall och slutade med att kunden i princip berättade för mig vad som var i tårtan utifrån mina hackiga försök till att förklara innehållet. Jag tyckte det var omåttligt stressande att inte få fram en enda vettig mening och rusade snabbt iväg från de trevliga amerikanerna, tog ett par lugnande andetag med vattenkarafferna i händerna, fylle dem och log vänligt mot det utländska paret när jag passerade deras bord. Jag vill kunna snacka på riktigt, utan att hjärnan gör frivolter så fort man försöker, suck!

 

Som avslutning på kvällen slängde vi oss flickor, damer, tanter och hundar i soffan framför melodifestivalen, popcorn, semlor, nötter och B&J’s mumsiga glass. Ingen kalorisnål kväll må jag säga. Dessa dagar behövs de med, men nu är det hög tid för sänggång.

 

TJINGELING!

Snacka om att den där reklamtrudilutten har hakat sig fast i hjärnan och alltid, lika lämpligt dyker upp på fredagseftermiddag då man känner helgnerverna ladda igång. Idag var ingen annorlunda dag, vi var glada och spralliga och endast någon enstaka stackare missade att nynna eller sjunga på OLW's reklammelodi.

Igår trillade det in ett påpekande om att denna blogg nu mer bara handlar om skolan. Ifall jag förstod denna besvikna kommentar rätt så är det inget positivt. Jag måste hålla med - det är suveränt trist att allt som händer mig har med skolan att göra. Det är dock helt ofrivilligt att det blivit så, om jag fick bestämma skulle inte skolan nämnas speciellt ofta alls. Men nu får det lov att vara så ett tag till, snart är det lov (tänk att en månad känns som "snart") och då ska jag nog kunna sysselsätta mig med annat. Håll ut kära vänner!

TJINGELING!

ps. då och då händer det ju också riktigt roliga saker på våra lektioner - ni har väl koll på mina klasskillar som busar runt emellanåt?

Jag vet inte vad som varit fel de senaste dygnen men huvudvärken har bara inte velat ge sig. Sista timmen i skolan denna dag fick bli tid för en grymt härligt tupplur. Förstår bara inte vad det är med dessa dagar, huvudet är så segt. Jag måste få lov att ursäkta mig själv - så tråkig som jag varit de sista dagarna är inte OK att vara. Jag ska försöka skärpa mig snarast! Efter skolan träffade jag Annsi på NK och vi satt länge och väl medan vi drack kaffe och slängde ur oss lite trassliga grejer, ventligation är alltid nödvändigt. Kroppen kändes lite lättare när vi reste oss och gick. AnnaSara gick till sin buss och jag gick till Max. ÄNTLIGEN är religionen färdigskriven och lite matte är avklarad. Värre är det med vårt "drömhus" som ska byggas på datorn som ett estetiskt projekt. Imorgon ska det vara klart och mitt hus har inte ens ett tak än? Det där får se till att lösa sig imorgon.

TJINGELING - totally my word.

ps. "Raffigt" med för den delen!

Jag knäppte igång tv'n och vem sitter där i en intervju om inte Henrik Hjelt. Hans härligt blänkande flint får mig bara att tänka på "playa del sol" som gick på SVT som en serie för något år sen. När även Mikael Tornving är med och bidrar med underhållning från hotell Shine på Gran Canaria kan det inte bli fel. Svenskar på semester är suveränt. Nu drar snart den andra säsongen snart. Jag kommer sitta bänkad! Ehm, ja - så är det. (Oj så illa jag skrev detta.)

TJINGELING!

Jag tror banne mig att vuxentanden är på väg att bryta sig fram ännu mer i min redan överfulla tandrad. För inte förr har jag haft tandvärk som idag, helt som en blixt från klar himmel. Underligt må jag säga. Dagsformen i övrigt är ingen annan än något som kan liknas med gnällade 4årings tröga humör. Om jag fick välja nu skulle jag vilja ha:

- Värme
- Minst 3 dygn fyllda med vila
- Värme
- Ingen ond tand
- Värme
- Nyladdad hjärna med extra hårddiskutrymme
- Värme

TJINGELING!

 

Jag och Helena drog på fredagen vår kos till hennes andra hem Lycksele. Fast innan vi satte oss på bussen åt vi en himmelsk middag på Costas med Annsi, Sanna, Tomas och Jakob. Det är så mysigt med restaurang, dämpad belysning, god doft och härlig musik. Synd bara att vi i princip satt i farstun och frös rätt skapligt så fort nya gäster kom in (vilket de gjorde hela tiden). När vi äntligen kom fram till Lycksele efter krångel med växellådan och en hel del övande på engelska kombinerat med sms och fnitter väntade Helenas underbara mormoder på oss. Vi fick underbara kex som smakade rosmarin och salt innan vi stupade isäng. Dag nr 2 ägnade vi åt matte C och en rundvandring i Lycksele. Jag blev bland annat introducerad för centrum och delar ur Team Pontare vilket var väldigt trevligt! På kvällen blev jag utmanad i ett sifferspel som jag naturligtvis glömt namnet på men som var verkligt spännande. Jag vann över Helena EN gång och det tänker jag leva länge på. Ända tills jag gömmer det! Kvällarna har dessutom avslutats som den första med goda kex och givetvis mjukosten "feta ost & soltorkade tomater". Helena var en hejare på att suga ur den sista, ynka lilla droppen i tuben som vi tömde redan andra kvällen. (Den var faktiskt inte full när vi kom, även om man lätt kan tro det).

Nu är jag hemma i Umeå och har läst Ronja Rövardotter på bussen hem från Lycksele. Helena stannade för att öva med sin kör-familj och åkte hem senare under kvällen. Jag sitter själv i lägenheten och ska verkligen lägga ner detta nu. Det är trots allt skola imorgon!
TJINGELING!

ps. Jag har varit på snabbvistis hos Frida på Haga under kvällen. Vi delade på en himmelsk B&J och snackade tills munnarna blödde. Vilken dundermysig tjej - alla gånger!

Så här gick det när vi hade Kemi utan lärare, nästan var klara med dagens arbete och Gustaf plötsligt slängde ur sig något om att leka doktor. Han blev genast attackerad av två underbart ödmjuka doktorer och så var helgen påbörjad. Tack gode GUD för helgen.

TJINGELING!

Det gick förfärligt illa på idrotten när vi idag hade handboll på planeringen. Visst, jag var såklart mer utav en gud på plan men även dessa har oturen hack i häl. Till att börja med trampade jag helt snett under en sväng när vi skulle vända anfallet och kuta "hem" igen. Det löste sig utan större komplikationer och jag löpte vidare, ägde planen ännu lite mer. När jag några minuter senare glänste som mest i mitt fantastiska spel hände det ofattbara. Jag sprang mot ett anfall och drog samtidigt ihop håret i en förträffligt distraherande knut. Så plötsligt placerar min suveräna lagkamrat Erika en pass på mig, som har båda mina händer fast i en snodd mitt på huvudet. Detta (och inget annat) gjorde att jag missade passen som studsade mellan mina ben. Jag försökte i min suveränitet "följa efter" bollen mellan mina egna ben men insåg att det nog inte skulle gå, inte ens för mig. Istället tog jag till med en snabb vändning som i visade sig vara lite för snabb. Jag twistade om samma fotled som jag tidigare utsatt för lite extra påfrestning. Efter twistandet var det bara att inse att även sådana talanger som jag inte alltid klarar sig utan olyckor. Nu haltar jag fram och måste mest troligt, tyvärr hoppa över den älskade BodyBalancen imorgon om inte ett mirakel har skett.

När skolan var avklarad beslutade jag mig för att muntra upp mig själv med ett besök hos Jessica. Det är alltid så trevligt att bli ompysslad och prata lite grann. Synd att håret inte växer snabbare ibland! Nu har jag käkat och ska plocka fram lite skolrelaterade böcker. Ha en trevlig kväll min kära föjleslagare!

Jag känner mig som en friskus av det härligaste slaget. I eftermiddags mötte jag upp Verran på stan och åkte buss med henne till IKSU. Där ställde vi oss och körde stenhård pump i en timme. Efter detta var planen att hoppa på en buss hem och vinka av Verran som skulle promnera hem till Berghem. Nu är det så fenomenalt att vi snackar som fyra kacklande hönor när vi ses nuför tiden. Det finns alltid tonvis med saker som man vill berätta och upplysa den andra om. Så när vi kom fram till första busshållplatsen fortsatte vi båda förbi den och jag tänkte hoppa på bussen vid nästa hållplats. Det slutade med att jag tänkte så vid varenda hållplats och tillslut hade jag sagt hejdå till Verran vid sjukhuset och promenerat hela vägen hem. Det var fantastiskt skönt må jag säga, "värme" i luften och förvånandsvär pigga ben. Så istället för att lägga pengar på en bussbiljett hamnade de riksdalerna i kassan på Hemköp. Det resulterade i att jag fick med mig dessa hem.. Var jag inte värd det så säg?

Igår tappade jag kontrollen över den inre pyromanen igen. Svart rök bolmade upp från de brinnande pengarna. Det börjar bli en dålig trend, allt för mycket värdefulla kronor tickar iväg till olika buktikers förtjänst. Naj, nu blir det att spara. Jag ska bara klippa håret först och kanske införskaffa lite smycken i form av örhängen och ringar. Men sen ska jag spara, på hedersord?

(• Jeanstights: ONLY • Beiga leggins: GinaTricot • Svarta leggins: GinaTricot)

(• Skjorta: GinaTricot • Randig t-shirt: Monki • Grå tröja: GinaTricot)

 

(• Armband: ONLY • Flätat skärp: GinaTricot)

 

Min förklaring till varför jag istället för att sitta hemma och plugga for omkring på stan som en vilde är att jag helt enkelt inte hade den mentala styrkan att sätta mig på cykeln och slira hem. Så istället valde jag att slänga in väskorna på NK och penagar på kontot. Jag var bara så ofantligt less på vinterföret att jag tjurade ihop och bara kunde botas genom shopping. Sedan blev kvällen toppen när jag fick ha Helena här för mig själv. (Bortsett från mamma, amos och signe som också fick rå om henne.)

TJINGELING!

Idag har jag insett att det är komplett tokigt att försöka cykla på vintern. Jag är komplett tokig som tror att jag kan cykla när det vinter.. Idag när jag hade superbråttom på morgonen för att hinna i tid till spinning-passet höll det på att gå riktigt illa. Jag cyklade på bilvägen eftersom att cykelvägen är alldeles för spårig. Hade en bil bakom mig men det var för trångt för att köra om så jag trampade på lite extra så att jag snabbare skulle komma ur vägen och släppa förbi bilrackaren. Så plöstligt fick jag en tvärvidrig sladd på framhjulet och tappade kontrollen. Styret flög vilt fram och tillbaka innan cykeln bara försvann under mig. Jag försökte styra mig så mycket jag kunde i fallet så att inte bilen skulle göra mig till pannkaka. Bilen stannade och väntade tills den såg att jag var på benen och på väg igen. Gah, jag blev så arg när jag trillade. Inte ett dugg rädd för mitt liv men arg - på vintern och den äckliga snön som bara är i vägen såndana här dagar. Speciellt när man är sen och cyklen redan rullar trögare än någonsin, då behövs inte allt slir på några villkor. På hemvägen var jag tvungen att gå minst var tredje meter för att vägen blev allt för spårig. Suck, imorgon blir det buss alla vägar jag ska ta mig. Till och från skolan men också när jag ska träffa Verran på IKSU och lyfta lite skrot igen. Hejaheja musklerna..

Nu har jag och Hellan äntligen landat hemma hos mamma efter att ha åkt runt i bilen för att hämta Amos och köpa lite trams på Ica Supermarket. Helena stannar över natten och ikväll drar mamma slingor på henne och bleker dem. Tänk vilken superfrissa som ser på TV samtidigt som hon fixar hår.. Vi får sel på resultatet ifall hon är så skicklig som det verkar. Kanske dags för mig nu att plocka fram något i studieväg nu, innan klockan blir alldeles för sent.
TJINGELING!

Amos har klunkat i sig kaffe och gr nu omkring och kaffebrölar. Det kommer liksom upp kaffeluft i strupen och Amos ser till att göra det "bästa" av situationen genom att förstärka ljudet så mycket han kan. Förutom denna talang är han också suverän på att spilla när han äter. Så här såg det ut igår när han hade fikat lite:



Jag sitter nu helt orkeslös efter att ha tränat BodyPump med Helena och hennes ljuvliga mamma. Sen jag klev innanför dörren har jag fått serverad en fläskfilégryta med pasta till. Det var underbart, varm mat kan göra hela min kväll. Tokigt men sant! Nu återstår bara att göra bort en del kemi och sedan dra min kos till pappa för att slumra innan det är dags för tisdagsspinningen i morgon. TJINGELING!

ps. kristendomsprovet kändes helt okej - det kanske finns en gud trots allt?