Ellen Bergström

Nu är vi installerade på rummet, har käkat jordgubbar från Hötorget och spelat kort. Tidigare idag har vi avverkat många steg kring Drottninggatan och på gamla stan. Det var skönt ute så vi tog med lunchen ned till vattnet och blickade ut mot söder från där vi satt. AnnaSara fick träna på att hantera närkontakt med fåglar och allas lokalsinne har fått sig en omgång. På något vis känns det inte helt omöjligt att hitta i kärnan av vår huvudstad längre... Vi bor på Skeppsholmen, underbart fint läge med vatten, grönområden och gångavstånd till allt. Turister som vi ändock är, tog vi T-banan en superkort bit och käkade UNDERBAR pizza på en italkensk restaurang. På min var det ordentligt med vitlök och stark salami. Vi kan väl säga att jag kände var jag hade smaklökarna! Jag har tagit ytterst få bilder på resan, men en bild har blivit tagen än så länge och den är på en röd bil, en.... FERRARI! Snygga bilar är läckert. TJINELING!

Jag HATAR den här dagen. OK?

1. Jag svettas.
2. Cykeln har fått punka.
3. Fysiken gick rätt åt fanders.
4. Sminket rinner.
5. Alla kläder känns fel.

Vad det är för dag idag? - Min störda 18års dag som jag bara vill glömma och gå vidare från. Min kära vän Lisa sa nyss: "Den kommer aldrig i repris" och nej, det hoppas jag verkligen inte att den gör ifall det ska vara såhär att fylla år. BAJSDAG!!!!!

tjingeling..........

Min mamma vann nämligen en kväll på TheBodyShop med 5 polare under Juni månad. Under en tid har man kunnat nominera sin mamma till att "världens bästa mamma" (typ) och på så sätt har hon varit med och tävat om en sminkkväll på TheBodyShop. Tänk att min motivering valdes. Det är helt sanslöst roligt, vi brukar aaaldrig någonsin ha den turen att vinna sådana här grejer. Men ta någon i snazen, för den här gången gjorde vi det. Tack vare MIG. Åh nej, jag försöker inte alls peka på vem som är hjärnan bakom vinsten. SOV GOTT nu för tusen gubbar.

Tjingeling!

När jag skulle dra fram min oerhört läckra sov-tröja från min gömma under kudden var den inte ensam därunder. Allt medan dagen fortskridit har tröjan fått sälle, en turkos presentkasse (jajamen hellan, den ÄR turkos och ja - du kan få den sen!) med två små paket och en datorskriven lapp "En liten morgongåva bara... Grattis på 18 års dagen! Kram, vi ses ikväll". Oj, vad spännande. Nu ska det bli roligt att somna, och vakna för den delen. Fast jag gillar att suga på karamellen, så kanske får morgongåvorna gotta sig fram tills middagen.

TJINGELING!

HEJ! Idag var det en solig dag. En solig dag som på många vis varit händelsefull, underlig, rolig och skön. Jag skippade allt vad brännboll hette och sov länge i morse. Stökade omkring, smorde in mina torra och spruckna ben. Plockade i lägenheten och hoppade i mina pampiga pumps denna soliga dag till ära. På någon vänster hade jag absolut fått för mig att lektionerna skulle gå igång som vanligt efter lunch och jag satte mig på moppen och gav den full gas - wroomwrooonm, liksom!


På vägen till skolan hamnade jag i en lite knepig situation. Den var också rätt obehaglig. En bil körde på en cyklist mitt framför näsan på mig. Huu! Jag blev alldeles darrig och visste inte var jag skulle ta vägen. Stängde av motorn och tog av mig hjälmen men kom mig inte för att göra något mer. Det var redan en drös människor som kommit fram till den omkullkörda cyklisten och rekat läget. Hon klarade sig med vad som verkade som skrapsår och kunde cykla därifrån av egen maskin, tack och lov! Det var otäckt att se framför mig hur bilisten kollade på mig och började gasa, samtidigt som jag såg cyklisten komma cyklande ut i vägen. Jag var helt säker på att han skulle hinna stanna bilen, men icke. Det obehagliga var också att bilisten hade stannat för att han trodde att jag var på väg över vägen och var irriterad på mitt sätt att köra. När jag ändå stannade och gav honom tecken att köra innan mig tittade han på mig, körde och så - PANG. Just att jag vinkade åt honom att åka gav mig rysliga skuldkänslor för hela händelseförloppet även om det inte var jag som gjorde fel. Men hjärnan vevar på ändå - "tänk om jag hade cyklat idag, då skulle jag inte varit här vid samma tidpunkt och då skulle inte det här ha hänt". Nu var det ingen större olycka och alla klarade sig oskadda, men tänk om det varit en olycka där någon skadade sig allvarlig och jag verkligen varit orsaken till olyckan. Urs, det vill jag aldrig vara med om!

På skolan var det dött som i en grav och jag stannade inte länge. Istället åkte jag ner till trafikskolan och pluggade teori, det är verkligen mycket som ska präntas in i skallen innan det är dags för teoriprov och uppkörning! På fredag har jag lilla uppkörningen och ikväll har både jag och Amos varit ute på vägarna och bränt gummi. Givetvis spelar vi i olika ligor men det var kul att åka med lillebror när han, fär andra gången bara, gasade runt på en parkeringsplats för att sen ta sig ut på en raksträcka fri från bilar. Själv övade jag fickparkering, backning, vändningar osv. Det känns bra, att köra bil är roligt.

Under eftermiddagen har jag suttit hemma hos Max i solen och FÖRSÖKT räkna fysik på egen hand utan att tjuvkika i facit. Det är stört omöjligt, jag lovar. Tillslut gick solen i moln och vi gav upp plugget. Dagen till ära blev jag bjuden på årets första grillmiddag där på Riddaregatan. Finns det något godare än grillat och kan man någonsin misslyckas med det konceptet. Jag skulle kunna äta och bli mätt på doften av grillad mat. I sommar ska jag bli en grillmästare, på hedersord! Imorgon ska jag göra bort den sista skolan och lämna in alla böcker, sen har fröken Ellen sommarlov, lagom till sin 18års dag.

Dags att sova folks, TJINGELING!

Bara för att få det överstökat och glömt för all framtid - Igår använde jag tillgodokvittot på TheBodyShop som jag fick när jag försökte lämna igen alla snordyra grejer som jag av någon dum anledning köpte hem. OK, nu glömmer vi hur totalt grundlurad jag blev och hoppar vidare till betydligt roligare fakta..

Det går omkring människor iklädda en snorgrön, glänsande, helkropps-speedo-dräkt som dessutom har en gul tuppkam mitt uppe på huvudet. Först såg jag en stå på busshållplatsen vid Universum. Jag cyklade vidare. Bara en kort bit senare på cykelbanan dyker ännu en fågelmänniska upp. Den här spänner ögonen i mig och spricker upp i ett stort leende: "Trampa, trampa du!" och syftade på att jag hade det lite tungt med trampandet på min cykel. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta och i all förvirring över att någon kommenterade mitt cyklande, och att människan faktiskt såg ut som en grön tupp, strålade jag tillbaka som en sol och svarade med ett litet: "Jiihoo, trampa var det..!". Tänk vad ett underligt möte kan göra, den här dagen blev just lite extra rolig.

TJINGELING!

Vem är det som sjunger den låten? Jag skulle gissa på Orup, i kombination med Lena PH. Visst är jag inte helt ute och cyklar? Hur det än är fastnade låten på hjärnan lite efter att jag råkade se tjejerna i "jakten på julia" i lördags när de sjöng den med el romeo - Måns Zelmerlöw.


För övrigt har det här varit världens längsta dag, seg och dryg. Mitt huvud jobbar inte riktigt med mig, det bankar och håller på inifrån och vill bara inte ge sig. Spelar uppenbarligen ingen roll hur mycket mat, kaffe och piller jag matar det med. Idag ville det bara jäklas med mig. Börjar det inte vara dags för en nedräkning snart, eller går dagarna bara ännu trögare då? I dag är det i alla fall 9 skoldagar kvar för min del tills det är slut på det här pajaskalaset. Då är det istället dags för en Stockholmstripp för att glo ut den gamla kvinnan Whitney Houston och kanske svänga på stjärten lite i takt med tha music..!

I kväll kände jag lite såhär att den här textsnutten ville komma fram i ljuset och för bövelen...
- Oh laura skall frälsas en vacker dag (eller, ja kanske inte men de är bra)!

Now you said "Baby I'm not perfect, that's just the way it is."
Well anyone can see that, but I need more than this.

It ain't enough, it ain't half of what you owe me.
It's just my luck to find someone like you.
It ain't enough, it ain't half of what you told me.
It ain't enough, it ain't enough.

Tjingepling folks.

ps. Hehe, jag ÄLSKAR att lägga in gömda pikar och interna skämt! 
Leta noga så hittar du, ifall du känner mig väl nog! 

Dåså mina kära vänner. Nu när ni tappart har klickat in och desperat (för det vet jag att ni har varit) letat efter nya inlägg ska jag ta och stilla er hunger efter ett blogginlägg á la Ellen. Here we go:

Fast egentligen är det frågan om det är en baksida av träning eller om det rent utav är framsidan? Hur som helst så känner jag mig som en fladdrade onyttig hög här hemma vid vardagsrumsbordet. Mår lite psykiskt dåligt över att jag inte har svettats ordentligt som effekt av träning sen i måndags. Ikväll gjorde jag som tidigare nämnt i ordning chokladbollar efter många om och men. Det var i och för sig gott och kändes välförtjänt tills Lisa ringde och stoltserade med att hon precis sprungit en mil. Jag var en sekund från att lägga på utan att säga ett knyst. På direkten ville jag bara spola tillbaka tiden två timmar och INTE rulla de där fettbollarna i kokos utan istället trycka i mig ett äpple och sen svida om till löparkläder. Inte blir det bättre av att vi har så ofantligt mycket plugg att träning får prioritering nr 2. Flottig pizza på lunchmenyn imorgon känns inte heller ett dugg lockande. Ett morgonpass imorgon kanske går för sig? Men i så fall är det absolut för lilla sängelisängen!

Soveligott och TJINGELIPLING!

Ikväll har jag inte varit värdelös på pluggfronten. Okej, det går sakta men det går. Herrejesus, jag är inte mer än en människa! Emellan frågorna i min suveräna religionsbok kollade jag tillbaka på mitt liv de senaste två åren. För det är faktiskt därför jag klottrar ner sådana här små, till synes onödiga tankar och funderingar. Jag får en chans att gå tillbaka och komma ihåg vem jag var då, vad jag har blivit till och vad som har format mig. Faktiskt må jag säga att Ellen-two-years-ago var en lustigkurre av rang. Eller så var hon bara lite klantigare och lite mer tankspridd än dagens Ellen. Eller egentligen bara mer angelägen om att skriva ner allt tokigt. För nog har jag varit med om roliga saker, komiska saker som bara ska hända i serietidningar och komedier. Mycket smart idé det här bloggandet!

Men förutom att skriva ner lättsamma och roliga incidenter skrev hon också ner fler uttryck för vilsna känslor som var tvungna att komma ut. De inläggen har glesnat genom åren och jag undrar varför. Är det för att den nutida Ellen hivar ur sig det på annat håll, eller är det för att hon blivit mer återhållsam och mer brydd om vilka som lägger ögonen på de sårbara tankarna och känslorna? Kanske känns exploaterande av den äldre Ellens inre som en mer avlägsen reaktion nu för tiden. Kanske är hon mer mån om att välja vem som ska få veta vad som rör sig i på djupet? Eller kanske vill hon ge en annan bild utav sig själv nu jämfört med för två år sen. För inte är det så att hon blivit mer nonchalant och befriad från djupa känslomässiga dalar och höga lyckotoppar. De finns kvar, men var och när ger den äldre Ellen utlopp för dem? Blir man helt enkelt försiktigare med åren, mer reserverad och mer sluten?

(Himmel, nu hittade jag visst tillbaka till den där djupa linjen igen. Hittade visst även tillbaka till längden på inläggen, som på den tiden liknade en examinerande uppsats, som ingen orkade plöja igenom. Det finns tusen saker jag skulle vilja skriva ikväll och fingrarna flyger över tangenterna trots att timmen börjar bli sen. Men hur mycket orkar man läsa, och spelar det någon roll vilka som orkar läsa? Jag skriver för min egen skull. Inte sant? Sen är det utan tvekan kul ifall någon annan kan få sig ett gott skratt emellanåt! Men övriga ämnen som jag är sugen på att klottra ner tar jag separata inlägg. Det här var mitt djupa, this time!)

TJINGELING.

Himmel vad roligt det var, alla har haft så rätt. Det blir inte roligare än sådär! Haha, först när vi fick åka med körskoleläraren och testa högfartsbanan var jag suuuupernervös och höll i mig i handtagen som en gammal tant. Sen när jag hade kört iväg (kände mig för övrigt som världens mäktigaste kvinna där jag satt ensam i volvon) och tagit mig igenom första väjningen för "cyklisten" och sladdat lite sprutade adrenalinet ut i kroppen och mitt ben kunde bara inte sluta skaka. Helt omöjligt, samtidigt som jag satt och jublade för mig själv: "Fyyy tuuusan vad roligt det här är, jag vill köra igen"! Sen körde vi den där högfartsbanan några varv, de flesta vet hur det går till redan. De gångerna jag ändå kom åt "cyklisten" eller den "mötande lastbilen" svor jag som attan, kopplade på stenansiktet och tänkte: "nu rackarns ska jag klara det här!"


Sedan bar det av till en smal, krokig väg.  Det helt omöjligt att inte sladda. Jag snurrade några läckra varv. Värre än någon annan, resten hade i princip koll och höll sig på vägen. Medan jag hade liten och ingen kontroll alls så fort det gick över 30 km/h. Men däremot tog jag igen lite i en backe med trafikljus. Visserligen missade vi alla trafikljuset första svängen, men jag höll mig i alla fall på vägen. Andra gången fixade jag att stanna mitt i backen (eftersom jag den här gången hann lägga märke till att det var rött i trafikljuset) och tredje gången när han skulle jäklas med mig genom att ge rött ljus när jag var i princip mitt i backen så fixade jag det också!

Men jäklar vilken adrenalinkick, jag ville sladda mer, och mer, och mer! När man fick ner hastigheten och inte snurrade blev det liksom, tråkigt? Vem hade kunnat tro att jag skulle känna så när jag har gått och gruvat mig i sen den här dagen bokades in i kalendern, inte jag i varje fall!

För att inte glömma det sista - voltandet i bilen... Jag var så nervös när jag satt där och han snackade om hur man skulle ta sig ut från en upp och ned vänd bil och att man har tre minuter på sig innan man tuppar av osv osv. Men sen när bilen började snurra skrattade jag och satte bara upp händer (och fötter) i taket. Dock försökte jag inte ta mig ut, det kändes omöjligt.

ÅH vilken dag! Om det inte vore så dyrt skulle jag absolut göra om det många gånger om! Just det, sa jag att jag råkade hålla in radioknappen när en hopp-spindel attackerade  mig? Haha, tror de andra fick sig ett gott skratt..
TJINGELING!