Rent och snyggt.
Jag är arbetsskadad, jag har dragit på mig någon form av städmani.. Och det kan inte komma från något annat ställe än stallet, där vi har städat och röjt den här veckan. Frågan är bara om min nya sysselsättning är bra, och hur länge städkänslan kommer sitta i? Mamma lär nog bli glad om jag fortsätter på samma sätt hemma. Jag började diska och torka hemma hos mina kusiner tidigare igår-kväll, så det är väl inte helt omöjligt. 
Jag måste bara lovorda min väckarklocka nu förtiden. Anna ringer mig den tiden som jag vill vakna, och sen skrattar hon åt min skrovliga morgonröst och snackar med mig tills jag blir vaken. Samtidigt jobbar hon stenhårt på Sävarsågen..(Haha, eller hur var det nu?) Grymt bra väckning i alla fall. 
Jag har så mycket som jag borde skriva om, men som jag inte kommer på just nu. Det får helt enkelt komma när det kommer. Och det var allt från mig i Kasamark.
Jag vill ta en nattpromenad nu. 
Tack och hej,
leverpastej!
Smash brothers.
My head is painful, gah! Won't it be weekend soon? i want to sleep and relax, it's holiday, for gods sake! My english sucks and i don't really care. sleep well.
Thanks and bye,
meat loaf!
(Tack och hej,
leverpastej!)
Go Espana!
Min åsikt om matchen är att den var rolig, det var jämnt och dom lirade på bra. Men sen tycker jag inte det är riktigt rätt att avgöra med straffar. Det kan lätt bli orättvist.
Nu ska jag göra mig redo för John Blund och läsa lite ur min nya bok, Sjöjungfrun som jag fick av AnnaSara, Lisa och Helena - tack tjejer!
Tack och hej,
leverpastej!
Sätter snurr.
Jag tror jag har världens sötaste (och uppmärksams-sjuke) kusin. Han vet verkligen hur man charmar.
- Voff! -Wonderful world!
Tack och hej,
leverpastej!
Welcome to the good life, pippi-fågel.
Igår blev det en fin midsommarkväll trots regnet tidigare på dagen, speciellt när man fick fira med storja tjocka släkten utökat med Helena och Lisa - toppenpopulärt bland de yngre kusinerna! Nu är släkten tillbaka och vi ska fika hemma hos oss. Det betyder att det blir fullt hus. När jag ändå har dragit igång snacket om ätbara grejer så kan jag fortsätta med att berätta att jag återigen blivit bjuden på middag i hössjö, och ännu en gång är det grillat på menyn. Alltid grillat hos Sunesson i Hössjö - mumsfillibabba!
Vi (eller pappa och Signe) hittade två små fågelungar som hade trillat ur sitt bo idag. Dom låg på våran grusgång först innan pappa, med hjälp utav en kratta, flyttade dem till baksidan. Dom är verkligen pyttesmå och helt försvarslösa. Kanske var därför jag nästan blev näbb-huggen av ungarnas morsa när jag skulle fota de små liven...?
Dom såg ganska fula ut när jag tänker efter. Kolla själva!
Tack och lov att jag är en människa och förmodligen kommer få liite vackrare avkommor, utan den hemska näbben.
Tack och hej,
leverpastej!
Love song.
Det var då tur att jag hängde med Helena och Evelina till bion och kollade på ännu en kärleks-komedi (Brudens bäste man). Kärleks-komedier har en förmåga att både vara underbart mysiga att kolla på, men också väldigt grubblande-framkallande, och önsketänkandet sätter lätt igång.. Varför kan inte jag träffa välrldens bäste kille som uppvaktar, bryr sig om, överraskar mig, säger att han älskar mig, kramas sånadär mysiga kramar som man aldrig vill att dom ska ta slut, och dessutom en som ser sådär fruktansvärt bra ut? Man kan alltid drömma, och visst sägs det att hoppet är det sista som lämnar en människa.. hmmpff! (Snarare det första.)
Jag skyndade mig hem efter bion och bakade en kaka som jag ska bjuda på imorgon. Chokladälskarens Dröm. Det blir gott, hoppas jag! Samtidigt som jag slängde ihop kaloribomben kollade jag på Sverige-Ryssland matchen, fast det slutade jag med 20 minuter innan den var slut pga Sveriges skit-spel.
What if, what if, what if...Det är för övrigt titeln på en riktig gråtfilm som jag borde införskaffa. Toppenbra! Och sen ska jag ta och fixa lite mysiga låtar som ex Sara Bareilles Love Song.
Ibland blir jag så arg att jag bara vill skrika. Men jag är en uppfostrad flicka så jag håller käft. Vissa saker gör mig så galet irriterad så jag morrar ordentligt inombords. Så, nu har jag nämt det. Lättat på trycket lite.
Tack och hej,
leverpastej!
Fram och tillbaka.
Såja, nu är den mest förvirrade biten i mitt sinne avklarat för idag. Jag kan inte skriva ut allt i klartext, men mer klart än sådär blir det faktsikt inte. Det brukar väl förmodligen vara så i en 16årings hjärna. Rätta mig om jag har fel.
Det känns så otroligt givande att skriva inlägg då det är ca 1,5 personer som läser mina inlägg på bloggen varje dag.
Men jag ska i alla fall skriva mer. Inte så mycket varje dag, men oftare. Idag slappade jag järnet på våran gård, det är verkligen hur härligt som helst. Men samtidigt är jag så rastlös så det är jobbigt att sitta still och njuta. Jag vill ha sällskap. Jag vill träffa människor, umgås och göra mysiga saker i solnedgången. Jag kan inte riktigt ta det lugnt ensam. Som tur var fick jag sällskap av Lisa idag på stan. Efterssom jag inte kunde sitta still hemma längre så for jag in till stan och shoppade lite i en timme innan affärerna stängde. Sen kom Lisa - toppentjej.
Jag vill leva i en orealistisk tjejfilm där allt går som det ska. Tjejen får killen som hon vill ha och allt blir perfekt. Kan det hända på riktigt, kan drömmen gå i uppfyllelse? Lets wait and see.
Tack och hej,
leverpastej!
Frihet eller förlust?
Det här med att skriva lagomt mycket lagomt ofta är inte något jag är speciellt bra på. Men jag ska vara korftfattad idag. Jag orkar inte svamla på som jag alltid gör annars, för jag och min lillasyster ska faktiskt se på film, tillsammans.
Skolavslutningen idag slutade ganska rätt och slätt i tårbad för många. Jag måste säga att jag bara kände mig lycklig, "nu är det slut, så skönt" , liksom. Jag kände mig inte befriad, jag menar, det är fortfarande 3 år skola kvar innan jag är helt fri. Men känske är lättad, är ordet jag söker. Lättad över att jag kan "slappna av" i 10 veckor och bara tänka på mig själv och hur härligt livet kan vara.
Visst kan jag också känna mig lite sorgsen. Men inte över att jag knappt kommer träffa klassvännerna. De kommer alltid finnas kvar i stan! Utan jag kommer snare sakna alla gånger vi suttit i klassrummen och klagat på alla uppgifter vi fått. Stunderna innan vi fick veta betyg i olika ämnen och var tvugna att titta på någon dålig film, alla grupparbeten och redovisningar. Klassråd, klasstider och liknande. Fast samtidigt är det ju också det som jag har längtat ifrån och är glad att få slippa. Äh, det är så svårt att förklara!
Det är de stunderna då man var på topp, orkade ta itu med skolan och ha roligt på samma gång. Okej, det kanske bara är jag som känner så. Men faktum är att jag faktiskt kunde ha kul samtidigt som jag orkade satsa en aning. Även om jag utåt klagade. så fanns det en tid när jag orkade, och den, just den tiden kommer jag sakna.
Man blir alltid less på människor som man har så nära inpå sig under en så lång tid. Det går inte att undvika. Men ändå måste jag säga att den här klassen har fått mig att växa i mig själv. Jag vet mer om mig själv och det har jag mycket att tacka stämningen i klassen för. - TACK!
Nu väntar en sommar som är allt annat än ledig. Jag har så mycket planerat att min kalender utan tvekan kommer bli utnött tills hösten. Hoppas det blir soligt i alla fall! 
Vad hände med det kortfattade inlägget? Bortblåst..
Tack och hej,
leverpastej!
Kvällssol och rabarber.
Den ofrånkomliga doften av nybakta godsaker stiger från ugnen och fyller hela huset. Den här gången är det Rabarbejpaj som serveras. Välkommen på fika!
Snart kommer Anna hit och ska umgås med mig hemma i Kasamark. Det är fantastiskt fint ikväll. Kvällssolen kastar ett sådant mjukt och sommar-aktigt ljus över den lummiga gården och de gröna åkrarna runt omkring. Jag vill spara den här bilden föralltid - klick!
Igår var jag på en underbart trevlig middag i min Lina's systers lägenhet på Haga. Med på salladsmiddagen var såklart Lina, men också Anna. (Och jag). Jag fick presenter av mina kära vänner, varav den ena hade ett rim, som gick såhär:
Det är ännu inte jul
men ett rim är ändå kul
Skolan lider mot sitt slut
och det är dags att vila ut
Leta upp en mysig plats
ta med en somrig filt på din färd
sov en stund och ta sedan plats
för att sväva in i an annan värld...
Gissa vad som var i paketet?
Just för tillfället pågår EFS konferens och igår var jag på terminens sista LUFF. Det var såklart grym stämmning inne i Aula Nordica med Johan Holmgren - den bästa av de alla. Tänk att den konfakänslan som jag saknat verkligen kan komma tillbaka bara genom att lyssna på när Johan predikar.
Kvällen fortsatten med fantastisk sång av bla. Hanna. Det startades också upp brännboll - äckligt roligt.
Nu kommer Anna!
Tack och hej,
leverpastej!
16 år, 3 juni år 2008.
Som vanligt börjar den ärofyllda dagen med ett milt uppvaknande till en skönsjungande familj, morgontrötta med 3 tulpaner på en bricka tillsammans med en sverigeflagga i trä. Plus några små paket, kreativt ihopklistrade pga. brist på tejp. Jag har fortfarande inte förstått tjusningen med att fota en helt nyvaken äcklig människa som dessutom inte duschade håret dagen innan. Det är bara vanvettigt jobbigt och inte speciellt kul för den äckliga nyvakna människan på bild.
Skolan började grymt härligt med en lugn lektion och sedan 9 MU's konsert! Dom var verkligen, verkligen sanslöst bra. Verkligen synd att de inte kommer hålla ihop och fortsätta spela tillsammans, det är sån stämning. Jag fick en reserverad plats längst fram i mitten, bara för att jag, Ellen, fyllde år idag. Ni är FÖR söta! Och stämningen som sagt, inte dålig va!?
Sedan, mitt i allt, grabbar Malin tag i micken och förklarar för publiken att "Det är nu så att det sitter ett födelsedagsbarn, Ellen Bergström, i publiken. Längst fram i mitten. - Grattis, och denna sång är tillängnad dig." Så startar Helena, som sitter på en pall mitt på scenen att stilla sjunga "Your song" skriven av Elton John med en känsla som berörde djupt i hjärtat, endast några ögon var torra. Helena - du är det, med stort D!
Måste tillägga att jag inte kan förklara känslan som spred sig när sista låten, "The show must go on" trängde in sig i åhörarnas uppspelta huvuden och fick allihopa att resa på sina annars så trötta ben och jubla tillsammans ända tills musiken tystnat och glädjen bubblade ostyrigt i bröstet.
Känslan av att detta var sista gången vi fick höra hela truppen samlade tillsammans. Känslan av att ge gärnet en sista gång sperd sig till alla och det blev bara tipptopp!
Tårtan med klassen hemma hos Jenny blev pricken över i:et idag - så fruktansvärt trevligt med "El Proppo" och Gustavsson som svassade runt och uppskattade all uppmärksamhet samtidigt som vi lyckades njuta av en solig dag med tårta och gott att dricka.
Drog sedan ner på stan och svassade runt, försökte hitta och få tag på Helena som varvade ner på stan. När jag turligt nog tog en omväg (av okänd anledning) genom kungspassagen stötte jag på en svettig och fräsch AnnaSara som laddade inför balen, vilken för övrigt pågår just nu. Det var sista-minuten-inköp av strumpisar på gång. Efter lite efterlängtad tid med AnnaSara tog Helena kontakt med mig och påpekade att jag nu var TVUNGEN att ta mig till henne, tydligen hade hon en kris av något slag. Så jag lämnade AnnaSara och vandrade till Helena som satt på kajen och myste. Näväl, myste vet jag väl inte, men det såg skönt ut i solen.
Nu ikväll har släkten dragit förbi Kasamark och fikat födelsedagstårta. Klanen Bergström är något speciellt som är värt att hålla ihop. Toppen hela högen. Blandade typer som har ett sådant härligt humör och en vanvettigt trevlig inställning till varandra, är jag förvånad? Nej!
Nu är jag fett trött och ögonlocken faller igen, även på mig.
Tack och hej,
leverpastej!
Öhm, frågetecken?!
I dag har jag förvånande nog vaknat tidigt ( 09:22), ätit en ordentlig frukost, legat i solstolen och bara myst tills jag bestämde mig för att det var dags att skruva isär moppen och göra en vår-ur-blåsning, och tvätta såklart. Nu är moppen klar och jag ska sova hos Helena i Hössjö. Det är tur att jag har henne här i alla fall. Hon gör lite av min dag. Och resten av hennes familj såklart.
Jag tycker det är fruktansvärt jobbig att bo här, samtidigt som jag inte skulle vilja byta bort en dag som denna för allt i världen. Jag vill bo mitt i gröten, tror jag. Jag vill inte vara långt borta från AnnaSara i Flurkmark och Lisa i Ersmark, Anna i Stöcke, Helena i Hössjö osv. jag vill bo så att jag har nära till alla och kan göra spontana grejer. När ska jag flytta? Det känns som man missar så himla mycket när man sitter här och måste planera i flera dagar innan man kan ta sig för att göra något. Jag känner mig fängslad och stressad då jag inte är där jag vill vara - release me?
Sommarlov snart och jag tror jag kommer bosätta mig hos mormor om jag ska kunna känna mig lugn och avslappnad, hem kan jag fara när jag har tid över, eller bara en obotlig lust att inte bli kontaktad av någon.
På tisdag fyller jag 16, det blir kul. Jag gillar dock egentligen inte att fylla år, det är så jobbigt att önska sig saker. Helst utav allt skulle jag bara vilja fylla, få en tårta och ett grattis och sedan gå och lägga sig. Tänk att jag får börja övningsköra snart, det ska blir kul i alla fall. och tänk när jag tar körkort. då snackar vi frihet - vart man vill, när man vill.
Kommer konfa-känslan att upplevas någon gång igen? Jag vill tro det men jag tror jag måste ge upp hoppet. Det vore guld värt att få sjunka in i den planerade lilla egna världen man befann sig i de där dryga 3 veckorna förra sommaren. På något vis kommer jag alltid att sakna den känslan. Och alla olika karaktärer som man skapar olika relationer till. Känlsan är borta, vardagen är tillbaka. Och vad gör jag? - Gnäller!
Jag gillar inte männsikor som alltid gnäller. Nu får jag ge mig. Ingen kommer ju orka läsa vad jag skiver om jag ska vara sådan grinpelle.
Jag funderar för den delen på färglinser, blå, bara för att förstärka det lilla blå jag redan har i ögonen.
Kanske borde umgås med den underbara människan jag har i rummet brevid, nu när jag har chansen.
Tack och hej,
leverpastej!
