9.12.2008 - Alla snubbar vill ju vara katt.
Jag kan verkligen inte komma ifrån den där låten från Disneys "katt-film". Den har suttit som fastklistrad i flera veckor, ungefär lika länge som jag varit sjuk. Jag har väl fått "kattnoja". Ärligt talat så är det inte så vansinnigt roligt att vara snuvig och ha en hosta som, i princip bara rökare får. (Jag måste sluta röka.. Hehe!) Samtidig ska jag inte klaga, jag har faktiskt inte direkt drabbats av AIDS aller något annat allvarligt livshotande.
Så är ännu en tisdagsskoldag avklarad. Jag har hoppat in i en annan mattegrupp och det var roligt idag. Helena är alltid rolig på ett eller annat vis. Men ibland får jag göra henne rolig, med min sarkasm! Efter skolan var avklarad åkte jag ner till stan, Max från min nya klass åkte också ner med samma buss. Han har idag, för första gången smakat en biskvi - den fick godkänt.
Jag har lite goda nyheter också för den som är intresserad. Någon gång i Februari kommer familjen Bergström att fytta till stan. Det blir till en trea på Tjärhovsg. och till en annan trea på N.Obbolav. Äntligen, har vi hittat någonstans att bo. Det blir inte gatan, tack och lov. Fast det hade säkert gått an det med.
Jag är ledsen att jag inte är bättre på att meddela vad jag egentligen håller på med dagarna i ända. Det är helt och hållet mitt fel och ansvar. Skärpning.
En kul grej - Jag såg tuff ut i går eftermiddag. (Efter jag hade torkat och inte såg ut som en dränkt katt längre..) Det var nämligen så att jag hade ett sår på näsryggen, precis där glasögonen ska ligga. Det gjorde lite ont, så jag plåstrade om min näsa och såg ut som om jag hade varit med i slagsmål. COOLT.
Så vill jag bara avsluta med att hälsa: Håll ut, det kommer ett inlägg så småningom. "Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge!"
Tack och hej,
leverpastej!
25.11.08 - Snabbis!
Jag är på bibblan, ska plugga men måste samla lite kraft först. Sen ska jag hem, se en film, sticka och sova.
Lite kort om Göteborg: Jag vill flytta till staden. Jobbar på det!
Tack och hej,
leverpastej!
21.11.08 - En tripp till det icket så okända.
Uppe tidigt, missade inte planet, kunde inte sova på planet för linserna, men det gjorde inget. Jag var faktiskt inte trött imorse och har inte varit det heller idag, konstigt nog. Jag och mamma har vandrat omkring på stan, shoppat lagomt och fikat på ett äldre och mysigt café, ett sant tant-café. Jag tog ett wienerbröd när mamma tog "veckans macka" med räkor och annat klet.
Dagens inköp:
-En tröja på GinaTricot.
-Jeans på en okänd affär.
-Jeanstights på M&Q.
(En notis; Earplanes, tryckutjämnande öronproppar för flygresor - Är nominerade till kategorin "bästa vaxrensaren". SNUSKIGT!)
Imorgon ska jag laga middag och efterrätt till min kära moster Eva och eventuellt andra som vistas under samma tak. Jag funderar på att göra något italienskt till middagen, och en kaloribomb till efterrätt. Vi får se hur det går eftersom jag har glömt receptet hemma i Kasamark.
Hoppas ni har det bra där hemma. Vissa träffar jag nästa vecka - JIPPIE!
Tack och hej,
leverpastej!
18.11.2008 - Idag är dagen.
Hur länge är tio månader? Utspritt på ett helt liv är det inte alls långt, men det kan stundvis kännas som en evighet. jag är egentligen inte deppad nu eller har det jobbigt. Jag har bara en standard-vardag. Jag är lite förkyld, jag måste plugga lite mer än vad som anses skonsamt, jag läser mycket, jag vill sticka lite, jag vill umgås med mina vänner mer än vad jag hinner, jag längtar till jul, jag jobbar lite nu och då osv.
Men sedan tio månader och en vecka går jag ständigt och drar på någon slags sjukdom, en form av feber som aldrig vill ge med sig helt. Visst svalnar den ibland, men den kommer alltid åter. Kan det här vara något allvarligt, eller är det en fas i livet som alla ska gå igenom. Som vattkoppor ungefär?
Ja, jag vet om andra som har liknande symptom. Men de flesta verkar bli botade. Jag har inte hittat botemedlet än. Frågan är om jag kommer göra det någon gång? Om jag dessvärre inte hittar det nu så kommer den här febern ändå att lägga sig till ro. Förr eller senare, det kan bara inte vara på något annat vis. Ingen är frisk rakt igenom hela sitt liv. Man är alltid krasslig en eller två gånger under sitt liv.
Nu ska jag snart gå och klippa mig. Halv 12 ska jag infinna mig på ClipRoom för att ta bort lite hår från huvudet mitt. Det blir nog skönt, och speciellt om mamma färgar mitt hår imorgon. Då blir jag en mörk donna, once again. Be prepared... Efter klippningsupplevelsen ska jag åka hem och tvätta kläder som ska med till Göteborg. Då kan det inte bara skitiga Kasamarks-kläder som fyller upp resväskan. Nejnej, det ska vara chict, fräsigt och varför inte lite läckert?
Flyget går i alla fall 06.50 på fredagmorgon och vi skommer vara dö-trötta. Stora ica-kassar underögonen, men såklart laddade till tusen!
Tack och hej,
leverpastej!
17.11.2008 - Biblioteket, once again.
Här är jag, ännu en gång. Jag hade nästan glömt bort hur det såg ut här, så dumt av mig. Biblioteket är ett jättebra ställe att fördriva tid på. Nu kan jag till exempel skriva ett litet lätt och lagomt inlägg medan jag väntar på att bussen ska komma och gå. Det är uppskattat, inte sant?
Jag måste börja med att berätta om en sak som hände igår. (Såklart var det mitt fel alltihop.) Hur som helst så har Farmor och Farfar varit i Umeå i helgen. Igår eftermiddag blev vi alla bjudna till mormor på middag, och jag fick åka i farmor och farfars nya bil för första gången. Dom har en GPS i bilen som verkligen är rolig när den snackar. Farfar behöver den för att hitta hem, eller något.. Men, i alla fall åt vi middag (SUPERGOD älg-gryta.) och såg på tv, jag läste också. Sen åkte jag till stallet och hade möte med US, vi var effektiva och fick en hel del gjort. Jag kunde dock inte hitta min mobil där på mötet, men det löste sig ändå. Men sen, när jag kommer hem och ska ta fram mobilen är den puts väck! Det var inte ett dugg kul, med tanke på att jag faktiskt redan har blivit av med en telefon den här terminen. "It's just my luck."
Jag började tfundera lite på var den kunde vara och plötligt tändes den där sällan använda "snilleblixt-lampan" och jag kom på: "I FARMOR OCH FARFARS BIL, såklart! Och den bilen var ju i... PITEÅ. Jaha, toppen.. hur ska vi få hit den nu då?" Jag hoppar det löser sig och att den kanske kan komma med posten eller liknande snart.
Det var ju något som jag skulle säga om idag också, men vad? Tänk, tänk, tänk Ellen... (Åh, det verkar inte funka nu.) JO! Nu vet jag, och det var ingen stor grej heller. Men, here it comes: Min klass hade bad idag på gympan och jag hade gruvat mig för det i 2 veckor. Jag lovar, för hur skulle det egentligen gå när man sänkte ner den fräsande katten i kyligt vatten? Svar: Det gick alldeles englig planerna, katten blev blöt och gav inte ifrån sig ett enda "fräs". Nej men skämt åsido, jag var lite utav ett grodyngel i pölen, i alla fall. Och även om jag inte såg något utan varken linser eller glasögon så var det roligt. Hör ni? Ellen tyckte bad var roligt! PARTYPARTY ikväll.
Nu ska jag bara hem och äta, plugga NK, MA och Samhällskunskap. (Jag kan inte förkortningen på den knepiga kursen..) Kanske ta en huvudvärkstablett och sticka till Helena om det passar.
SIMMA LUNGT, ANVÄND HJÄLM, KOM IHÅG NYCKLARNA.
Tack och hej,
leverpastej.
08.11.16 - Burn with me, heaven's on fire.
Var hälsade:
Nu är det bara att checka läget.. Det är helg, lördagnatt. Vilket betyder Söndagmorgon/natt egentligen. Och jag känner mig inte ett dugg ledig. Imorgon har jag tusen saker att göra och lära mig, TUSEN! Hur ska det gå hade någon tänkt? Det kan inte vara sanning att det är såhär dryt. Jag är så fruktansvärt trött. Det är absurt.
Nu är det dags för någon (i det här fallet jag själv) att skälla på mig och få mig att sluta gnata och klaga. Vad är det roliga i det liksom? Det spelar ingen roll hur trött jag är eller hur tråkiga saker jag har att göra imorgon. Ingen annan blir glad av att höra om dem, för att inte tala om mig som återigen blir psykiskt nermosad. (Som faktiskt inte spelar sådan stor roll längre.)
Jag ringde AnnaSara och kraxade fram några fåniga meningar om hur ynkligt man är och allt man skulle vilja ändra på. Det kändes bättre, för stunden. Men jag antar att allt som inte uppskattas är återkommande, så om en kvart kommer jag säkerligen göra en nödkrasch igen. Förhoppningsvis landar jag mjukt.
Vad är meningen med att agera impulsivt på någon minut för att sedan ångra allt i nästa? Finns det något bra i det? Är impulsivitet en bra grej. Jag gillar att vara impulsiv och sopntan, oftast. För tänk om man skulle planera allt, precis allt. Varenda steg man tog, varenda konversation, varenda inköp, varenda tanke, osv osv. Det vore ändå helt jättetrist.
Men det är helt klart inte en "happy feeling" när man utför en handling som man ångar direkt. Men hur gör man för att undvika denna impulsivitet?
Vad är det som frestar oss att göra fel saker, vad vill vi med dem. De måste finnas en grundläggande vilja och tanke bakom, som man kanske inte alltid är medveten om. kan man hindra dem viljan och tanken. Den begäran, kanske efter uppmäsksamhet?
Det är inte någon som råkar ha en ledig lägenhet, minst en 3:a som jag och några familjemedlemmar skulle behöva? Även om jag inte har lyckats nämna den här lilla detaljen så ligger det till så att vi ska flytta in till stan. Huset är sålt och vi ska vara härifrån senast den 1 mars. HAPPYFACE på hela familjen Bergström! Eller...? Det är en blandning av alltihopa. Det är spännande att hamna på ett nytt ställe, och skönt på ett praktiskt sätt med tanke på att allt kommer typ 2 mil närmare. Wow, blev det helt plötligt så här nära till hela världen? (Mitt-i-natten-humor, ursäkta så mycket.) Men när man börjar tänka närmare på den dagen då vi faktiskt vandrar ut ur huset för sista gången och lämnar ifrån oss nycken till vad som har varit trygghet och en känsla av hem, så känns allt helt plötsligt en gnutta vemodigt. Det faller inte krokodiltårar, men det känns i hjärtat! Tänk att inte längre ha rätt att komma och gå hur du vill, i ett hus som har varit plats för så många händelser och känslor. Det tål att tänkas på.
Grattis till just dig, som har lyckats läsa så här pass långt. Ett pris utlovas vid inläggets slut, på heder och samvete!
Hur mycket påverkas man av sina vänners inställningar och åsikter? Hur mycket kan man själv påverka dem? Kan man få en person att ändra sina tankar om sig själv? "I'm trying, I'm trying, I'm trying, I'm trying, I'm trying - So bad, but it just won't work."
Jag vill inte att mina närmaste ska blir påverkade av mitt omuntra humör. Men jag kanske vill påverka andra att tänka positvt, när jag själv gör det. Det verkar som att det bara går att föra över en känsla eller åsikt när det är något nedstämt, klagosamt och jobbigt. Varför inte när man är glad, positiv, ser klart på allt och har en bra rundinställning till allt? Livets hårda gång antar jag.
Jag har tänkt på en till sak som råkade ploppa upp i mitt huvud igen (minst 6:e gången för idag). AnnaSara berättade för mig att 75% av hjärnan är vatten - Okej, inte allt för förvånande med tanke på hur den verkar funka för mig. Och någonting som känns lite slösaktigt är att vi faktisk bara anväder ca 12% av hjärnans kapacitet - Surt, I guess?
(Jag passade på att skriva en mil nu när tangentbordet faktiskt verkade fungera och inte utelämnade allt för många bokstäver. Pass på, här kommer slutet!)
Jag har blivit en stickare, som stickar vantar och tycker et är mysigt. men det tackar jag för mig och drar mig ill kojs.
Priset som utlovades tidigare i inlägget får bli den klassiska: Äran. (Just för att jag inte alls kunde komma på något tråkigare och mer uttjatat.)
Tack och hej,
leverpastej!
PS. En Bond är alltid en Bond, Casino Royal var bara härlig,en frisk fläkt av lite fart och spänning.
Vill ni att jag vänder om, och slåss för den jag är?
Halleluja, nu är det helg! Jag har aldrig varit gladare. Eller, när jag tänker efter, det har jag nog. Men saken är den att den så kallade lediga helgen inte alls är så ledig som den borde vara. Det finns alltid saker som ska ordnas och ses över innan man faktiskt kan lägga upp fötterna på soffbordet och kalla sig ledig. Så.. Weekend - what a joke!
Igår åkte Helena till Stockholm för att spendera en trevlig tjejhelg med sin mamma. Det är hon väl förtjänt av, även om det blev väldigt mycket av trevliga vistelser (och gratis så klart) i Sveriges huvudstad nu i Novermber. Jag och min mamma funderar på att ta en tripp till Göteborg, men det återstår att se om det blir av.
Idag (och igår) var jag med Anna. Igår var också Lina med och vi åt en helt jättemumsig middag med lax, räkor och massa god sås. Till det serverades pasta och en färgglad sallad, att dricka fanns vatten och CocaCola. När middagen var över och alla var mätta drog jag och flickorna igång med lite bakning. Det blev en chokladmonsterkaka som smakade gudomligt, helt allvarligt.
Vi utsatte oss själva för en liten "tänk-om-jorden-går-under" stund när vi såg på filmen The Happening. (Jag kom inte ihåg vad filmen hette Veronica, fy på mig Ellen!)
Idag kollade jag och Anna på glasögon åt henne och faktiskt lånade hon hen 7 st par. Vädligt jätteintressant, om ni frågar mig. Hoppas i alla fall att hon kan få synen tillbaka. Jag lovar, det är ett helt nytt liv som visar sig.
Jag ororar mig lite för kaffedrickandet här hemma hos familjen Persson. Efterssom jag inte är en kaffedrickare och nu faktiskt har lovat att pröva på litegrann kan det blir väldigt spännande att se hur går går. AnnaSara däremot har blivit en riktig kaffemänniska och lovprisar kaffet tillsammans med något sött.
Nu blir det här faktiskt nog det enda inlägget på en vecka till, passa på att njuta!
Tack och hej,
leverpastej!
Fredag, igen!
Nu var det återigen dags för ett av dessa efterfrågade ilägg. Det har blivit dåligt med dem nu.
I alla fall blir det en kort lägesrapport från mig;
-Jag befinner mig i Flurkmark med mina favoriter.
-Idag var jag på stan med Fanny Nordström, det var ruggigt trevligt.
-Imorgon ska jag jobba med OB-lön hela dagen.
-I onsdags var jag på restaurang med Helena, Lisa och Annasara och åt indiskt.
(Nu blev det visst lite trist information, deal with it.. )
-ANNA ÄR HEMMA IGEN!
Höstlovet kanske är mest underskattat på hela höst-terminen och det borde firas med tårta och fanfarer. Inte sant!?
Tack och hej,
leverpastej!
17/10 - Sprudlande fredagskväll.
Så var det äntligen var det fredag igen. Älskade fredag! Hur mycket man än har kvar av veckans plugg eller nästas vecar plugg så är fredagarna alltid något specellt när man avslutar sista lektionen och säger tack och hej för den här veckan.
Jag har inte på långa vägar något extra att skriva i kväll. (Kanske kan jag uppmrsamma att mitt tangentbor inte alltid reagerar på att man trycker ner tangenterna, därav bokstavsbortfallen lite nu och då.)
Jag var bra sugen på att svamla runt lite och kanske lägga in någon bild ikväll.
Om en vecka går jag på lov för en vecka. Det ska bli så himla skönt, även om jag inte kommer att ligga och lata mg hela tiden bara för att jag är ledig. Idag på skolan (för att hoppa till ett annan ämne och förvirra en aning) har jag gjort gjort bort ett spanska-prov och fått igen en Roman-analys. Vilken vardag alltså, det är hårda bud.
Nej, på lovet ska jag till exempel vända om dygnet så att jag kan somna i rätt tid på dygnet när skolan startar om igen. Sen ska jag jobba och faktiskt träffa massor med människor som det var suprlänge sen jag träffade sist.
Ikväll ska jag se på idol. Hoppas verkligen dm är bättre än förra veckan, eller var det bara ljudet på tv'n som gjorde dem dåliga då? (Alla kan ha en dålig dag. Fast kanske inte alla har sin dåliga dag samtidigt?) Egentligen skulle jag nog vilja sitta i trevligt sällskap med någon härlig varm dryck och sliskigt tilltugg.
Nu ska jag lämna över datorn till min mamma och hennes bror som ska fixa inför mormors 70-års party imorgon.
Tack och hej,
leverpastej!
8/10 Onsdag - So it's time.
Så var det dags, fast jag kan inte tycka att jag har offrat mycket av min obefitliga tid till att dela med mig av händelser från min vardag. Så nu försöker jag köra ihop något litet än en gång.
Just nu vill jag att Ellen (Fransson) ska komma och besöka mig, eller varför kan inte jag besöka henne i Skellefteå? Jag vill i alla fall träffa den härliga personen! Fast det ser lite mörkt ut över helgerna framöver, vi kollar upp det där.
Sen vill jag göra bort skolan - det har jag inte tid med.
Jag vill förlänga dygnet - det kan jag inte.
Jag vill ha lite medvind - det styr jag inte över.
Det är så mycket jag vill om blir sågat direkt, jag kan inte hjälpa det, det är för det mesta misslyckat.
Idag har jag i alla fall träffat Anna, hon fick sig en uppfräschning i frisyren innan hon åker till USA på måndag. Jag ska vinka mot varenda plan jag ser på måndag, det kan var hon?
Jag vill krama henne i tusen år för den delen.
Och Lisa som dök upp på bibblan helt oanmäld, det var en NICE överraskning som gör mig gladare sånna här dagar. Ett extra hjärta till dig idag.
Nu ska jag plugga liite till på engelskaprovet och möjligtvis uppdatera favoriternas blogg om jag får tid och orkar.
Tack och hej,
leverpastej!
26 - 27/9 Stjärnor och girls.
Det kunde inte ha blivit mer lovley än det var igår (fredag) med de babes! (Kan det förresten bli med tonårsaktigt uttryckt?) I alla fall hade vi en toppenstund på Lisas altan insvepta i filtar under stjärnorna med skän smör-musik i bakgrunden. Det vara bara supermysigt, och för att inte tala om Lisas UNDERBARA efterrätt som kom efter tacogratängen. Tack så hemskt mycket Lisa, du är great!
FEJJA! Hur kan ens Crossroads vara bra!? haha, FEJJA! Tilloch med den!
Hur som helst så har jag haft en ganska dryg vecka om man räknar från förra fredagen till igår mitt på dagen, Jag har hunnit med det mesta, Eller egentligen inte mycket olika saker, men min mobil blev stulen/försvann förra veckan och det kändes bara väldigt drygt. Men nu har jag fått tillbaka mitt nummer och köpt en ny telefon. Dyrgt, men sant!
Nu ska jag ändå försöka mig på lite samhällskunskap så att jag inte blir slaktad av Oskar när det är dags för prov!
Ha det bara bäst!
Tack och hej,
leverpastej!
18/9 Torsdag - morgonpigg?
Okej, ni fattar meddelandet!? (Jag mår bra, saknar er bara!)
Alltså vad hände idag? Jag brukar aldrig vara vaken (och klar) såhär tidigt på morgonen, sanslöst vad duktigt. Dock en engångsförteelse. Och jag har inte ätit frukost än. Det ska jag göra nu. Faktiskt kanske jag hinner göra lite saker på morgonen som jag måste göra innan helgen.
Ha en bra dag. Jag är tveksam till om det kommer ett till inlägg ikväll eftersom jag ska hoppa upp på hästryggen och vara en gudinna på det jag gör, igen.. Höhö!
Tack och hej,
leverpastej!
17/9 Onsdag - utan problem?
Nu gav AnnaSara mig en funderare. Hon fick mig att känna litegrann som om mina "problem" faktiskt är hanterbara, och att jag inte alls mår lika dåligt som jag brukar. Är inte det en positiv känsla? Svar: Nu blev jag förvirrad.
Vad ska jag känna nu då? Jag kan inte känna mig glad, för inget har hitills blivit som jag drömt om, eller? Och hur ska jag känna mig när jag inte går omkring och är småsur, lessen, arg, besviken, och bortgjord? - Glad? Jag känner mig mest tom.
Kanske är det så att jag måste ha mina problem och känna mig ur balans för att vara, i balans? För att inte trilla av pinnen kanske det bästa är att redan hålla på att falla av den, då kan det inte bli värre, eller? Men alla är vi olika, det bästa kanske är att testa och se vad som händer ifall jag kravlar mig upp på pinnen och ställer mig rakryggad där uppe. Om jag faller kan jag välja att falla med värdighet, eller att falla pladask, rakt ner.
Jag har två nya favorit-ansikten. Scrolla upp en liten bit, om det behövs, och ni hittar något fint. Vem vill inte ha det där vid sin sida? Jag skulle då inte tacka nej.. Men lite fånigt är det nog ändå att fundera på hur livet skulle se ut med en sån typ med i vardagen. Det skulle nog inte ens kallas för vardag längre - PARTY! Nej, det räcker med att veta att de finns och är sanslöst snygga. Wooa!
Tack och hej,
leverpastej!
16/9 Tisdag, over and out.
Nu måste jag börja göra upp planer för mina tisdagar. Jag slösar bort dagarna när jag far till skolan, har matte och sen åker ner på stan. Där sätter jag mig på NK, tar något att dricka och läser. Jag skulle kunna åka hem kl 11, om jag ville det. Men än så länge har jag inte kännt för det. Det blir väl så när jag känner att det är "kört" om jag väl har kommit till Kasamark, då är det svårt att ta sig därifrån, typ!
Nu sitter jag i alla fall på biblioteket och försöker få tiden att gå. Förhoppningsvis får jag köra hem med mamma. När jag tänker efter så har jag kört mycket bil i sommar, och nu i höst såklart. Men det blir väl så när man blir van? Det är inte sån stor sak att sätta sig bakom ratten och dra iväg. Fast det kanske bara är jag som känner så bland de som sitter i bilen med mig... Jag har ju faktiskt kört genom centrum och alla stopp-ljus en gång. Det är verkligen min största bedrift för i år. Tro det eller ej!
På fredag är det Luff, och jag vet inte riktigt hur jag ska göra med det. AnnaSara ska nog dit, men jag är inte säker. Om inte hon kommer så far nog inte jag heller. Det är mycket som spelar in. Fast samtidigt borde jag passa på, Luff är ju bara en gång i månaden och även om det inte har samma betydelse som för ett år sen så är stämningen alltid mysig. Den brukar vara det när det finns levande ljus. Hmm, knepigt val!
Jag träffade Jesper på stan idag, han gick in på NK. Fast jag fattade inte om han skulle fika eller om han bara skulle kolla in utbudet? Jaja, det var i alla fall trevligt att hälsa på någon som jag kände igen.
Anna har jag inte hört något från sen igår, det betyder nog att hon ligger kvar på sjukan! (RING?) Jag ska ta och kolla in facebook nu och kanske hitta på något annat kul. Passa på att låna en bok kanske? Jag är ju ändå på ett bibliotek. Här kan man nog hitta något, en Jane Austin möjligtvis?
Tack och hej,
leverpastej!
12/9 Fredag
Det är sån här kvalitetstid som räknas. Att bara få sitta i samma rum som en perfekt liten människa som har tjocksockar på sig. Hur mycket mer mysigt kan det bli? Det som saknas ikväll är Lisen. Jag menar, var håller du hus? Vi saknar dig!
Annasara är grym på BSB-låtar (Backstreet boys), nu sitter hon och sjuner med och är hel-skön! haha... Hur gamla vi är? - 16!
Tack och hej,
leverpastej!
11/9 Torsdag.
Anna är på sjukhuset i helgen, själv! Jag vill titta förbi en kortis i alla fall.
Vi fick pannkaka med sylt och grädde på skolan idag - FET LYX.
Jag red som en gudinna idag.
Tack och hej,
leverpastej!
Hängläpp.
Let's face it and move on, det kommer inte hända. Come on Ellen, du kan klara det anyhow!
Tack och hej,
leverpastej!
(Så finns det ännu ett gnäll-inlägg på min blogg)
8/9 2008 - Måndag
Idag har jag dött. Tre gånger dog jag.
För det första startade dagen med ett Bodypump-pass på IKSU med Friskvården. Sanslöst vad det känns i kroppen nu alltså. Lektionen som följde på den var Idrott, där skulle vi göra ett konditionstest. Det gick ut på att springa 3 km så snabbt man orkade. Jag sprang det på ca 16 minuter och är nöjd. Speciellt efter det där hemskt jobbiga passet på morgonen. Att löpbanan var i en skog med stockar och träd på stigen gjorde det inte lättare. Jag har också kommit på att det är psykiskt nerbrytande när man måste springa samma runda tre gånger för att komma upp i rätt sträcka. Så det var mina två första dödsfall idag.
Det tredje och sista var när jag hade hälsat på Anna uppe på sjukhuset och skulle hem. Då satte jag mig och väntade på bussen, vilket inte var så farligt. Men när jag kom på att jag skulle ringa AnnaSara för att snacka om en jobbig grej så dog jag igen. Jag har aldrig haft en sån stor nervig klump i magen som innan jag fick ur mig det jobbiga, knepiga till Annis. (Men du är verkligen en toppentjej och vän och det känns så skönt att ha snackat med dig, du anar nog inte. Och det var inte meningen att sätta dig i en sån där konstig situation som du alltid hamnar i.)
Innan jag åkte till Anna på sjukhuset gick jag och AnnaSara och fikade på NK, det blev billigt och väldigt bra.
Jag ska inte glömma att jag snackade med Lisen ikväll också, och jag saknar verkligen henne. Du måste sluta boka upp dig alltjämt. Du hör ju själv hur det låter.. Träna dubbel i 5 timmar!!! (Jag snackade med Helena med, och hon är perfa hon med.)
Tack och hej,
leverpastej!
Bara i dig.
Jag satt just och tänkte på två stycken låttexter som jag borde läsa för mig själv oftare.
Bara i dig, har min själ sin ro.
Bara i dig, min gud.
Bara i dig har min själ sin ro, bara i dig min gud.
Från honom kommer mitt hopp, bara han är min klippa
Min frälsning och min borg, jag skall inte vackla.
Och..
Låt oron få sjunka som stenar mot botten, hela ditt liv är ett samtal med honom,
som bär universum och bor i ditt hjärta. Han delar ditt liv både glädjen och smärtan.
Du är en bön.
Gud är din bön.
Jag skulle inte beskriva mig som troende. Men jag mår bra av att läsa ord som de här och ta till mig dem. Det stärker mig, i alla fall för ett tag.
Idag har jag flängt, fast på ett segt sätt. Imorse satte jag mig på moppen med en packad idrottsbag och körde till stallet för att ha ett möte angående julshowen som ska planeras, och genomföras helst. Sen körde jag till IKSU och jobbade på min kondition, både på rullande band och i vatten. (Jag är dock inget vattendjur) Vi har ju konditionstest och jag måste ju vara lite förberedd (som att det jag gjorde idag skulle hjälpa). När jag skulle hem lyckades jag stanna till hos mormor och bli kvar där i nästan 5 timmar innan jag började köra hem.
När jag körde hem hände det en sån där sak som jag kommer kunna skratta åt för mig själv i månader framöver. När jag hade kommit ut i skogen, på vägen, så kör jag ikapp en bil. Det var för den delen en epa-traktor som masar sig fram i 40 km/h. Den orkar jag inte ligga bakom hela vägen hem, så jag besämmer mig för att köra om. Och när jag har kört förbi och ska svänga in framför så slår den som kör epan på en sorts siren som låter som en polisbils. Snacka om att jag höll på att skita på mig! HAHA.
Tack och hej,
leverpastej!
Passa på medan det finns ork.
Idag har jag jobbat. Det förstörde min helg, kan man säga. Om jag inte hade jobbat, skulle jag ansträngt mig för att fixa så att jag fick flänga runt till olika hus i stan och mysa med mina kompisar, träna och göra massor med saker som kan tyckas vettiga och roliga. I Fredags ville jag verkligen hitta på något, umgås med lite annorlunda typer som jag inte brukar umgås med, eller kanske bara hänga med Lisen och Annis som jag tycker så mycket om. Men ingan hade tid och ork, inte ens jag. Istället för att göra något roligt efter skolan hamnade jag på biblioteket och började göra min första svenska uppgift. Hur mycket mer tragiskt kan det bli på en fredagseftermiddag?
Idag jobbade jag som sagt, och jag hade ingen ork kvar i kroppen att ta mig för att göra något ikväll heller.
I hjärnan ser jag framför mig hur jag smyger upp i en mysig famn och drar en filt runt om oss och bara myser över att jag har haft turen att träffa en sån underbart mysig och omtänksam person som jag får rå om så mycket jag vill. Och den är nöjd med bara mig, precis som jag är. Vi tittar på en mysig kärleksflm och dricker varmt te som luktar som sommarens blommor. När filmen är slut får jag en puss på pannan och blir nerbäddad i en stor säng med stora, luftiga, varma täcken och massor med kuddar. När jag just är på väg att somna tar en hand tag i min och någon viskar i mitt öra, talar om för mig att jag är det bästa som finns och sedan somnar jag, med den underbara doften av den person jag älskar i näsborrarna. Det sista jag ser innan ögonlocken glider igen är konturerna av den finstilta nästan, födelsemärkena på käkpartiet och den rufsiga kalufsen på huvudet.
Och med den bilden i hjärnan, måste jag säga att livet är orättvist. Alltför ofta spelar det mig små spratt som går an då de är ensamma och små, men när de hopar sig och blir till stora, dåliga skämt gör det mig besviken, arg och ledsen. Idag satt jag i 70 minuter framför tvättmaskinen på tvättstugegolvet och kollade på då mina svettiga träningskläder blev rena. Det säger mer än en bild, faktiskt. Vilken tur att jag hade Anna som sällskap itelefon, Halebop är ett mirakel.
Sov gott, jag dör.
Tack och hej,
leverpastej!
