Ellen Bergström

Gustafs frustration smög sig på och visade sig i slutet av hans frågepapper.. Vi alla är en aning frustrerade över hur Religionskunskapen har blivit sen Oskar lämnade oss för att spendera tid med sitt - barn... Eh.


Max klickade igång "scary music" för att få sätt stämning och inpiration innan han gick in i sin roll som superförfattare. Way to go dude, fungerade suveränt!

Hur många gånger kan en människa nysa innan hela hjärnan är bortsnuten? Jag kan vara ett levande första expriment, för idag har jag nyst helt ofantligt många gånger och än så länge verkar det finnas lite kvar i alla fall. Jag och Amos tog oss ut på cyklarna i skitvädret och satte oss med Emelie och Anton på WAYNES. Samtliga drack rent kaffe som ordentligt vuxna människor medan Anton mesade och beställde en latte - smaksatt! Det var trevligt att sätta sig ner och snacka igenom de senaste tiderna, upplysa varandra om vad vi haft för oss. Kusinträffar får helt klart tummen upp.

Imorgon är det dags för den återkommande tisdagsspinningen. Bara att kämpa sig upp och därför dags att sova! Kvällen har varit fylld av oväntade, arga utrop som främst varit riktade mot den eländiga fysiken som inte velat ge med sig. Imorgon är det inget snack om saken. 100% fysik, "mums"!


Idag när jag tränat BodyPump gick jag förbi denna sal där det var någon slags cirkelträning med samma instruktör som jag haft tidigare på min timme med skrotlyftning. Vilken stålmänniska, inte sant? Jag tycker det är underbart när en heö grupp på säkert 100 människor är så synkade i sina rörelser. Det var roligt att se på ett tag, men inget jag kommer försöka mig på. (Den verkade lite för mycket som en "nära-döden-upplevelse" för att falla mig i smaken.) TJINGELING!

I närmare en timme har jag försökt skriva den här raden. Inledningen till ett fantastiskt inlägg om min dag hitills. Om man ska följa dygnets alla "rätta" regler är den dagen snart slut så detta får nog räknas som ett "summan av kardemumman-inlägg". Eller något i liknande stil. Det här med rätt ordspråk är inte så viktigt!

Jag och Lisa startade våran härliga tisdag på olika ställen (fortsatte och avslutade den på olika ställen också...) men med samma aktivitet. Kan hända att jag sagt det förut, men här kommer det igen: Spinning 40 min. Varje tisdag utan undantag. Tja, det skulle vara något extremt som hänt då. På något konstigt vis är det ofattbart skönt att svettas som en gris långt innan många tagit sig upp ur sängen. Sedan är duschen aldrig så skön som när man stapplar in i omklädningsrummet efteråt. Aldrig någonsin!

På engelskan avslutade vi en film som vi sett och under filmens sista 20 minuter flög jag rakt upp i luften. Det var så otroligt fånigt vad rädd jag blev, av egentligen ingenting. Ingen annan blev det minsta berörd, vad jag såg. Kan lova att jag vevade med armar och ben, slog ut en och annan tand vilket jag ber så hemskt mycket om ursäkt för. Det var längesen jag blev så genuint överraskad. Hjärtat visste verkligen inte om det skulle stanna på direkten eller pinna på tills det snubblade på sig självt. När vi senare gick på lunch nästan en halvtimme senare hade jag fortfarande onormalt hög puls. Skärpning Ellen, skärpning!

Som den vänliga själen jag är trampade jag med extra last på pakethållaren till stan. Max liftade och denna gång blev det jag som trampade skoningslöst i uppförsbacke som nedförbacke. Tyvärr kan jag nog inte påstå att jag är den bästa på att förvarna inför kommande ojämnheter i vägen som resulterar i rätt kraftiga smärtor i stjärten! Till stan kom vi i varje fall till slut. På stan fanns det minervafolk var man än vände blicken. Så småningom trampade jag vidare till Midgård och hängde med Helena ett tag innan hemgång och matlagning.

Jag hann till BodyBalance-passet tillslut. Innan jag struttade in i salen med en andning som avslöjade min språngmarsch till IKSU flängde jag fram och tillbaka på skolan för att leta ett par nycklar. De visade sig ligga i påsen som jag hade med mig och följde naaturligtvis upp för alla trapporna en extra gång när jag sprang upp till våning fem för att leta efter de små rackarna. Nåväl, jag hann ändå mjuka upp min kropp en aning innan det äntligen var dags för ordentligt käk för första gången idag. (Blodpudding, lingonsylt och finriven vitkålssallad. Lägg märke till att den var FIN-riven. Lite utav en stor grej här hemma hos mamma.)

Nu är jag less på att vara så hääär nära vuxen och fri. Jag har verkligen inte varit frustrerad över att inte ännu vara vuxen. Har faktiskt tyckt det varit lite skönt att fortfarande vara omyndig. Men det är helt hopplöst, det går inte att göra någonting för egen del innan man nått denna magiska ålder 18. I skrivande stund sitter jag och kollar boende och flyg för dagarna då vi åker på Whitney Houston i juni. Det går suveränt, boende är hittat och även flyg. Men så, efter alla sjuttioelva bokningsuppgifter kommer man till betalningen och det är där det tar stopp. "Välj betalningssätt" - Vilket innebär någon form utav betalkort. Det i sin tur betyder att jag måste vända mig till någon med pengar och VISA-kort. Nu är jag less så in i bomben. 3 juni är efterlängtad, mark my words..

TJINGELING!

Well, en skolvecka är avklarad. I går hade våran klass lite flyt på slutet av dagen och kunda på 3 röda flytta fram sista lektionen och sluta mer än en timme tidigare. HURRAY! Detta innebar att jag kunde hinna säga hej till annsi, lisen och helena som skulle fika. Helena, gåvan från gud, släpade på min traningsbag från vasaplan till station medan jag cyklade till stan. Hon borde få en belöning, synd att jag verkligen är dålig på presenter och dylikt. På station satt de samlade och jag hade precis tänkt sätta mig ner på den lediga stolen då jag märkte att: den inte var ledig. En okänd jacka hängde över ryggstödet. Att döma av övrigas miner såg jag nog ut som ett frågetecken. Tänkte inte så mycket mer på jackan utan började lasta av mig kläder och väskor. När jag svängde om stod Krille helt plötsligt mitt framför mig! Annsi var en vänlig själ och gödde mig med kaka som jag snabbt åt upp eftersom det bjöds på paltkalas hos mormor kort därefter.

Idag var en seg dag på jobbet, hela kroppen var trött och rörde sig med en tvättäkta sengångares rörelse. Hoppas det går bättre imorgon, då ska jag nämligen slava från tidig morgon till sen kväll. (förmiddag till eftermiddag snarare). Take care folks, TJINGELING!

Idag har det varit segt vill jag lova. Eller egentligen inte förmiddagen, den var både nyttig och trevlig med fys-pass på idrotten och god lunch bestående av lax med någon smarrig citronsås. På vägen hem höll jag på att förvandlas till en isbit, för evigt. Det var otroligt kallt och hur jag än lade upp min cykeltaktik gick det inte att undkomma den förfärligt brännande kylan. Det bara stack och sved. HUVA! Spelade liksom ingen roll ifall man cyklade snabbt eller sakta.

1. Cykla snabbt: Får igång kroppen med chans till värme, men motvinden känns ännu mer isande.
2. Cykla långsmt: Slipper vinden men kroppen kommer inte igång.

Båda alternativen gick mer eller mindre "+,-,0". Så det var bara att kämpa sig hem utan någon som helst värme. Hur kunde jag vara så dum att jag inte tog ett par långkallingar, eller för den delen täckisar? Det ska det bli ändring på tills imorgon. Med denna påminnelsen tackar jag för mig och checkar ut. Godnatt, TJINGELING!

ps. påminnelse 2: Lämna aldrig något obevakat och tillgängligt för andra i omklädningsrum. Risken att bli av med grejer, till exempel ett par skor är allt för överhängande...

Idag såg jag en fågel ("åh, spännande..."). Saken var bara den att jag höll på att cykla över den på väg till skolan. Den satt helt stilla, "uppburrad" som de brukar göra när det fryser. Felet på den här var att den inte rörde sig en millimeter. Inte för ens en kvinna snabbt cyklade förbi började den mödosamt vagga sin burriga kropp en bit därifrån. Det såg riktigt kämpigt ut att ta de där få stegen från cykelekipaget, och rätt lustigt också för den delen.

När jag cyklade hem samma väg i eftermiddags såg jag fågeln på exakt samma plats som jag sist såg den. Den var nu död. En mun midre att mätta i världen!
TJINGELING!

Det är precis vad jag just fick, lite oväntat såhär en tisdagskväll. "Dille" på gammalt trägolv. Speciellt sånt där grått trägolv är döläckert. Jag vill ha det överallt, i princip. När jag börjar tänka på trä och golv dyker vårat förra hus i Kasamark upp i skallen på mig. Kom helt plötsligt att tänka på köksgolvet som var i trä. Det var otroligt skönt att ligga på, raklång utan en enda dyna eller kudde. Wow, jag saknar ett golv. Världen är allt bra konstig, inte sant?

Idag blev en monsterdag. Startade friskt och härligt med ett Spinning-pass tätt följt av en timme Aerobics med friskvårdskursen. Därefter fick jag nästan 12 timmars break innan det var dags för ett spontant pass BodyPump. Jag vet, den här dagen var inte riktigt klok i träningssynpunkt. Men har jag sagt till mig själv att jag ska träna spinning varje tisdagsmorgon så ska jag också göra det. Ifall jag börjar tillåta mig själv att slippa undan från pass hit och dit så kommer jag aldrig få in en rutin. Därför blev det en monsterdag som jag tog mig igenom och faktiskt är riktigt nöjd med.

Nu är det klart dags för sänggång, TJINGELING!

Låt se.. Igår var en söndag, sista söndagen innan den vanliga vardagen började om igen. Varenda kotte jag snackade med hade ångest inför veckan. Tillbaka till skola, jobb, tidiga mornar, för lite sömn och en sjuhelsikes stress. Jag tyckte ändå jag lyckades fylla denna söndagen med lagomt mycket att göra. Lte blandade grejer som inte var speciellt krävande alls. Att träna BodyBalance var helt enkelt skönt och nödvändigt. Varenda led knakade och musklerna protesterade vilt när jag försökte sträcka ut dem och vara följsam. Pyttsan, jag måste sett ut som ett stelopererat kylskåp. Det var så jag kände mig i varje fall.

Helenas mammas Helge bjöd oss tjejer på bio kl 18:00. Den här kvällen var det Hugh Grant och Sarah Jessica Parkers nya dänga som stod på biljetten. "Did you hear about the Morgans". Mycket trevligt, kort och gott. För att sedan avsluta kvällen på bästa möjliga vis styrde jag undan möblerna i vardagsrummet, klickade igång en tvättäkta aerobicslåt och instruerade vår kakao-tavla genom ett block aerobics. Som om det inte räckte med den sysselsättningen skrev jag klart en novell och dukade upp lite ost och kex till mig själv. Allt som allt var jag klar att sova innan 24:00. Tyvärr betyder inte det att jag sov då, nej. Hjärnan slocknade ändå inte förens kring 01:30.

Dags för terminens första religionslektion - TJINGELING!

Nu tar jag med Amos som får löpa brevid cykeln,
TJINGELING!

Signus och Verran har spelat mario kart läskigt länge nu. även jag har försökt vinna några varv men det är rätt ostabilt med vinsterna än så länge. krävs lite mer träning faktiskt..

Idag kom jag och verrs upp innan tolv, inte för sent men inte heller för tidigt. Perfekt helt enkelt! vi har också tagit emot en vit "hylla" som mamma ska ha i hallen, tror jag! Nu gräddas en kladdkaka i ugnen och den är proppfylld med olika choklader. ÅH, jag längtar tills den är klar.

Igår spelade jag laazzerdome och jag var AWESOME. (Ska sanningen fram kom jag hur som helst inte sist och det är det som räknas i mitt fall). Man blir tokigt taggad när man hamnar inne i lokalerna där nere på megazone. Senare vann jag helt förvånande i både schack och buzz.

Det här blev ett otrolgt virrigt inlägg, jag har sprungit fram och tillbaka medan jag klottrat ner en och annan mening här. Lika bra att säga tack och adjö här och nu.
TJINGELING!

Glömde jag att uppmärksamma besöket som kom från goa och glade Göteborg (Götelaboorg)? Hur som havre har min kära moster Eva varit här i några dagar och tog denna gången med sig två av sina ungar - Gusten och Arvid. Suveränt att vi har snö här nu eftersom det inte brukar vara allt för mycket av den varan nere på västkusten. Kan vara roligt att göra lite snöänglar och dant i några dagar innan det bliva dags för resan hem till slasket. Innan de idag åkte hem med tåget tog vi farväl vid den "sista måltiden". Mormor hade slängt ihop allt möjligt gott, med mumsiga melonbitar, knaprig paprika och fräsch sallad till.

love how it looks - hate how it works

 

Imorgon är det dags att jobba igen. Lika bra med tanke på hur det osade om de brända pengarna tidigare idag. på tal om jobb.. Did I mention that: Sofia från jobbet hade försökt, inte en, inte två men TRE gånger att ringa mig idag vid 12 då det var mycket på jobbet. Jag hade lovat att vara standby och hoppa in ifall de behövde hjälp. Klockan fyra i eftermiddag trillade det in ett meddelande från Röstbrevlådan där det stod att jag hade ett nytt meddelande. Min första tanke var att det var från Lisa som jag precis hade missat när hon ringde. Nej, det var det inte alls. Det var jobb-sofia som sa att de behövde hjälp. När jag vaknade tjugo i två denna morgonen hade jag inte ett enda missat samtal eller sms väntande på mig. Jag kunde inte heller ringa till någon innan jag provade med att starta om mackapären. Vad som besudlade mig på arbete idag var alltså min sketna telefon som nyss kom från lagning och fortfarande inte fungerar till 100%. I söndags var den också gräslig och stängde av sig flera gånger om medan den vägrade att skicka iväg sms genom cyberymden. Rackarns teknologi som inte fungerar.

Jag och pappa kollade ikväll på resor, bara lite lagomt löst tittande men ändock. Jag är nu rysligt sugen på att åka iväg och bli varm likväl inombords som utombords. Speciellt en svinkall dag som denna. Det är minst 50 minus ute, eller så känns det i varje fall. suck, tackar i alla fall gudarna att jag hade medvind påväg hem från stan idag.

Signe införskaffade igår "mario kart" som ett ytterligare spel till vårat Nintendo Wii. Ikväll spelade jag för första gången och var helt säker på att jag skulle krossa Signe utan problem. När vi hade kört ca 15 omgångar var statistiken rätt taskig. Jag hade för min räkning EN enda vinst. Signe däremot hade vunnit säkert hälften av alla lopp. Jag måste träna lite mer innan jag utmanar någon. Problemet är att man sitter med en trådlös ratt och får inte svänga för mycket - då kör man ur banan. Man får inte heller svänga för lite - då kör man ur banan. Dessutom ska man slänga ut hinder efter sig medan man kör genom att trycka på någon knapp. Som om inte detta var nog ska man även "rycka" ratten upp i varje hopp så att gubben man kör med liksom.. "gör ett trick och får extra fart vid landningen"! Det var för mycket för min hjärna i alla fall. Nu behöver den vila, big time!

TJINGELING!

Dessa var de enda bilderna jag tog. (Utom den sista då..) Gjorde även ett försök att fota det massiva bull-berget av wienerbröd, lussekatter, lyxbullar och vanliga kanelbullar men de blev inga vidare bilder så de åkte i papperskorgen. Bullarna hamnade i magen! Det spelades guitarhero medan vi väntade på max och thor som var lite - sena. Vi laddade upp med; fikat, varm oboy, annat snask, Band Of Brothers och hade en trevlig kväll/natt. Innan jag hade kommit hem var klockan över 03:00. Ruskigt glad över att få åka på en paethållare hem istället för att gå. Vi hann inte se klart alla avsnitt, de tre sista ska jag suga på ett tag. Spara lite på karamellen.

TJINGELING!

Jag och Max sitter nu och ser på fotboll (real madrid så klart), Thor snackar i telefon medan vi väntar på sebbe och gustaf som är ute och röjer! (tar en paus)... Ikväll ser vi på band of brothers. För tillfället skriver jag på sebbes iPhone, himmel - jag måste köpa en! Nu ska jag sluta drömma, TJINGELING, Ps. Max hälsar, och vill säga att real är bäst!