i'll never be your beast of burden
det är ett evigt pockande på uppmärksamhet från denna bloggen på mitt ständigt halvdåliga samvete. det är så fasligt många gånger jag fungerar, grubblar och konverserar med mig själv tyst i huvudet när jag ser, hör och krockar med diverse vardagshändelser. nästan varenda gång hinner tanken "det här vill jag slänga ur mig på bloggen, för jag vill komma ihåg vad jag funderade på och grubblade över som 18-åring" fara genom huvudet. men efter alla gånger jag tänkt så och ändå inte smattrat ner en enda mening på denna bortglömda sida har jag insett att funderingarna och grubbleriet är ute ur systemet lika snabbt som det dök upp. vore det inte perfekt med en slags dagbok som är sammankopplad med hjärnan och på det viset kan uppdateras minut för minut?
idag blir en sån där dag när det mesta som fastnar här varken har mening eller mål. en sån dag där jag är tillräckligt pratsjuk för att prata mig själv via ett elektroniskt papper. en dag när orden kommer från ingenstans. en dag när jag gör allt möjligt som tar tid bara för att få tiden att gå. en dag när jag lyssnar på eros ramazzotti och försöker lära mig att skriva utan att titta på tangentbordet. en dag när jag river ut allt ur mina skåp och sitter mitt i röran bara för att en kort stund senare bli less på röran och slänga det mesta av prylarna. en dag när jag läser gamla dagböcker och förundras över hur man går igenom olika perioder i livet och funderar på att återuppta det hederliga dagboksskrivandet med papper och penna.
nepp, kanske jag skulle ta och rycka upp mig lite. ta tag i något som är kopplat till skolan. kanske vara den duktiga flicka jag är. kanske lyssna på mia törnbloms "självkänsla nu" och bli galen på hur hon inte kan läsa upp sin bok på ett behagligt sätt. kanske blindskriva på mitt pa100, eller friskvårdsarbete, eller varför inte läkemedelsarbetet på kemin?
hur som havre är det dax att lämna den här burken innan mina ögon brinner upp. de är inte riktigt fit for fight ännu, därav detta slöa och oproduktiva sportlov. tjingeling!
idag blir en sån där dag när det mesta som fastnar här varken har mening eller mål. en sån dag där jag är tillräckligt pratsjuk för att prata mig själv via ett elektroniskt papper. en dag när orden kommer från ingenstans. en dag när jag gör allt möjligt som tar tid bara för att få tiden att gå. en dag när jag lyssnar på eros ramazzotti och försöker lära mig att skriva utan att titta på tangentbordet. en dag när jag river ut allt ur mina skåp och sitter mitt i röran bara för att en kort stund senare bli less på röran och slänga det mesta av prylarna. en dag när jag läser gamla dagböcker och förundras över hur man går igenom olika perioder i livet och funderar på att återuppta det hederliga dagboksskrivandet med papper och penna.
nepp, kanske jag skulle ta och rycka upp mig lite. ta tag i något som är kopplat till skolan. kanske vara den duktiga flicka jag är. kanske lyssna på mia törnbloms "självkänsla nu" och bli galen på hur hon inte kan läsa upp sin bok på ett behagligt sätt. kanske blindskriva på mitt pa100, eller friskvårdsarbete, eller varför inte läkemedelsarbetet på kemin?
hur som havre är det dax att lämna den här burken innan mina ögon brinner upp. de är inte riktigt fit for fight ännu, därav detta slöa och oproduktiva sportlov. tjingeling!
sounds like fun
peace out glasses and lenses.
tack för den här tiden tillsammans. den var, helt ärligt - helt ok men rätt dryg.
och tack linser, för ett underbart samarbete. jag ser trots det fram emot att slippa hanskas med er.
imorgon välkomnar jag laserstrålen med öppna ögon och låter synfelsattiraljerna gå i förtidspension.
TJINGELING!
skitteknologi
let's go back to the time when the only way of communicate was by writing traditional letters and send them with a postman on a horse, shall we?
Är det här enda fiket i stan..?
Idag verkade det faktiskt vara den kaosartade sanningen. För det var längesen så många familjer, par och kompisgäng trängdes i kö, kring bord och kaffekannor samtidigt på NK. När jag började jobba för drygt tre år sedan såg varenda lördag likadan ut. Alltid var något slut - servetter, vatten, skedar, mjölk, koppar, bullar osv. och hur vi än slet låg alltid diskberget ett steg före med fulla brickställ. Senaste tiden har varit mer kontrollbar, men idag upprepade historien sig. Man kan jämföra det med ett krig. Vi står bakom vår kyldisk, som får agera första frontlinje, och för ett krig mot "världen" utanför. Att vi i slutet av dagen känner oss så trötta och less beror nog på att vi inser det underläge vi ligger i. Med endast fyra tappra soldater mod flera hundratals hungriga fikagäster är det svårt att vinna..
Med det vill jag bara säga, välkommen in på NK, jag är dödligt sugen på att serva fika och dryck..!
ps. vi har visst stans godaste semlor?
Tjingeling
Med det vill jag bara säga, välkommen in på NK, jag är dödligt sugen på att serva fika och dryck..!
ps. vi har visst stans godaste semlor?
Tjingeling
Perfectly lonley
Redan använda ord ter sig tämligen passande för sinnesstämmingen även denna dag.
A simple little a kind of free
Cause I don't belong to anyone
Nobody belongs to me
Is it really hard to see?
I'm perfectly lonely
That's the way that I want it
- John Mayer -
TJINGELING GOBITAR!
Efter mötet på tandtekniska med tandspecialist och käkkirurg.
Ska ta och skriva ner en del funderingar svart på vitt för att se om min egen åsikt klarnar i och med detta. Vad som ska diskuteras nu är huruvida jag ska genomföra tandreglering och käkoperation för att rätta till mitt underbett.
Själva behandlingen skulle se ut som följer, i stora drag:
18 månader tandreglering där de "förvärrar" underbettet genom att vinkla ut tänderna i underkäken. Detta eftersom att dessa i nuläget har sökt sig inåt, bakåt mot övre tandraden för att kompensera underbettet. Här pratar man också om att ta bort visdomständer och eventuellt en av de främsta tänderna i underkäken samt putsa bort en del emalj mellan några tänder. Allt för att över och under tandrad ska passa så bra ihop som möjligt efter käkoperationen.
Käkoperation där man pratar om att flytta både under och övre käkbenet för att förändra utseendet så lite som möjligt. För att flytta överkäken frigör man överkäken från ansiktsskelettet och flyttar fram det ca 3 mm. Sedan flyttar man bak underkäken ca 3 mm. Där finns det två tekniker att använda. Den ena har nackdelen att man kan skada en nerv som sedan gör att man får en bedövad känsla i underläppen. Med den andra tekniken är nackdelen att man måste fixera käkarna i ca 6 veckor.
6 månader tandreglering med gummiband i alla möjliga riktningar för att dra och passa in bettet så bra som möjligt.
Då är alltså frågan - ska jag göra det här? Vill jag göra det här? Varför vill jag/ska jag göra det här?
Jag har inga funktionella besvär av mitt underbett som motiverar en behandling. Jag har heller inte några egentliga besvär med hur jag ser ut, jag mår inte dåligt av mitt underbett. Betyder det att jag då bara gör det här av kosmetiska skäl, rent bara för att det går att göra? Enda skälet är faktiskt kosmetik, att rätta till underbettet och få ett "normalt" bett. Samtidigt har jag inte problem med hur jag ser ut nu så är det kosmetiska skälet tillräckligt motiverande?
Att behandlingen tar dryga två år är också en faktor som måste ses över. Hur blir mina framtidsplaner, hur lägger jag upp de närmaste åren med allt jag vill göra? Ifall jag påbörjar behandlingen nu till våren kan man räkna med att vara klar till hösten 2013. Det låter som en otroligt långt tid i mina öron. Speciellt när det ligger under den perioden då jag är mest sugen på att inte vara kvar i Umeå. Samtidigt finns världen kvar och två år går snabbt.
Så om jag skulle hoppa på det här nu kan jag vara kvar i Umeå under behandlingstiden, jobba och spara pengar för att sedan ta mig ut på en redig resa när allt är klart. När jag sedan kommer hem, låt säga efter ett år, har det gått ca 3 år sen studenten och jag kanske har kommit underfund med vad jag vill plugga så småningom. Rent ekonomiskt är det absolut smartast att hoppa på det så snabbt som möjligt eftersom att jag då går under barn/ungdomsvård och den personliga insatsen blir betydligt mindre. Skulle jag välja att vänta blir utgifterna för behandlingen större och jag kommer förmodligen vilja plugga samtidigt. Att studenter lever knapert är ingen nyhet, så tandreglering och studier i kombination är ingen underbar idé.
Frågan är då om jag har motivationen? Vill jag det tillräckligt mycket för att lägga två år till detta? En sak som jag självklart funderar över är hur jag kommer se ut efter en operation där mina käkar flyttas. Det innebär oundvikligen en förändring av min karaktär, min profil och utseende som jag levt och vant mig vid under 18 år. För att försöka göra sig en bild av hur det kommer att se ut skulle man föreställa sig ett lite fylligare "mellanansikte" och att hakan blir mindre framträdande. 3 mm fram med överkäken och 3 mm bak med underkäken. Det kanske inte låter mycket men jag är övertygad om att det tar ett tag att vänja sig vid. Det här är nog det största problemet just nu eftersom jag inte i nuläget känner ett behov av att ändra på mitt utseende. Jag gillar det som det är idag. Att göra en förändring känns en gnutta läskigt, ändra på originalet liksom. Men å andra sidan tror jag inte heller att jag skulle se ut som en helt annan person. Det är supersvårt att veta!
Dessutom är det inte heller 100% säkert att en behandling skulle bli av. Mitt falls måste skickas till landstinget som ska bedöma om det är relevant och motiverat att göra denna på mig. Så även om jag bestämmer mig för att jag vill genomföra denna behandlingen så kan jag få ett avslag och då blir det såklart ingenting av det hela. Jag var på tandtekniska i torsdags och på fredag den 25 februari ska jag lämna ett besked om jag vill skicka ansökan nu eller lägga det på is ett tag.
Det är alltså mycket att fundera på nu och jag behöver diskutera det här många vändor om. Så många synvinklar, åsikter, andra erfarenheter och andra tankar som möjligt är guld värt. Sitter någon inne på något som kan tänkas sätta funderingar i andra ljus - skriv till mig, diskutera med mig!
TJINGELING!
Själva behandlingen skulle se ut som följer, i stora drag:
18 månader tandreglering där de "förvärrar" underbettet genom att vinkla ut tänderna i underkäken. Detta eftersom att dessa i nuläget har sökt sig inåt, bakåt mot övre tandraden för att kompensera underbettet. Här pratar man också om att ta bort visdomständer och eventuellt en av de främsta tänderna i underkäken samt putsa bort en del emalj mellan några tänder. Allt för att över och under tandrad ska passa så bra ihop som möjligt efter käkoperationen.
Käkoperation där man pratar om att flytta både under och övre käkbenet för att förändra utseendet så lite som möjligt. För att flytta överkäken frigör man överkäken från ansiktsskelettet och flyttar fram det ca 3 mm. Sedan flyttar man bak underkäken ca 3 mm. Där finns det två tekniker att använda. Den ena har nackdelen att man kan skada en nerv som sedan gör att man får en bedövad känsla i underläppen. Med den andra tekniken är nackdelen att man måste fixera käkarna i ca 6 veckor.
6 månader tandreglering med gummiband i alla möjliga riktningar för att dra och passa in bettet så bra som möjligt.
Då är alltså frågan - ska jag göra det här? Vill jag göra det här? Varför vill jag/ska jag göra det här?
Jag har inga funktionella besvär av mitt underbett som motiverar en behandling. Jag har heller inte några egentliga besvär med hur jag ser ut, jag mår inte dåligt av mitt underbett. Betyder det att jag då bara gör det här av kosmetiska skäl, rent bara för att det går att göra? Enda skälet är faktiskt kosmetik, att rätta till underbettet och få ett "normalt" bett. Samtidigt har jag inte problem med hur jag ser ut nu så är det kosmetiska skälet tillräckligt motiverande?
Att behandlingen tar dryga två år är också en faktor som måste ses över. Hur blir mina framtidsplaner, hur lägger jag upp de närmaste åren med allt jag vill göra? Ifall jag påbörjar behandlingen nu till våren kan man räkna med att vara klar till hösten 2013. Det låter som en otroligt långt tid i mina öron. Speciellt när det ligger under den perioden då jag är mest sugen på att inte vara kvar i Umeå. Samtidigt finns världen kvar och två år går snabbt.
Så om jag skulle hoppa på det här nu kan jag vara kvar i Umeå under behandlingstiden, jobba och spara pengar för att sedan ta mig ut på en redig resa när allt är klart. När jag sedan kommer hem, låt säga efter ett år, har det gått ca 3 år sen studenten och jag kanske har kommit underfund med vad jag vill plugga så småningom. Rent ekonomiskt är det absolut smartast att hoppa på det så snabbt som möjligt eftersom att jag då går under barn/ungdomsvård och den personliga insatsen blir betydligt mindre. Skulle jag välja att vänta blir utgifterna för behandlingen större och jag kommer förmodligen vilja plugga samtidigt. Att studenter lever knapert är ingen nyhet, så tandreglering och studier i kombination är ingen underbar idé.
Frågan är då om jag har motivationen? Vill jag det tillräckligt mycket för att lägga två år till detta? En sak som jag självklart funderar över är hur jag kommer se ut efter en operation där mina käkar flyttas. Det innebär oundvikligen en förändring av min karaktär, min profil och utseende som jag levt och vant mig vid under 18 år. För att försöka göra sig en bild av hur det kommer att se ut skulle man föreställa sig ett lite fylligare "mellanansikte" och att hakan blir mindre framträdande. 3 mm fram med överkäken och 3 mm bak med underkäken. Det kanske inte låter mycket men jag är övertygad om att det tar ett tag att vänja sig vid. Det här är nog det största problemet just nu eftersom jag inte i nuläget känner ett behov av att ändra på mitt utseende. Jag gillar det som det är idag. Att göra en förändring känns en gnutta läskigt, ändra på originalet liksom. Men å andra sidan tror jag inte heller att jag skulle se ut som en helt annan person. Det är supersvårt att veta!
Dessutom är det inte heller 100% säkert att en behandling skulle bli av. Mitt falls måste skickas till landstinget som ska bedöma om det är relevant och motiverat att göra denna på mig. Så även om jag bestämmer mig för att jag vill genomföra denna behandlingen så kan jag få ett avslag och då blir det såklart ingenting av det hela. Jag var på tandtekniska i torsdags och på fredag den 25 februari ska jag lämna ett besked om jag vill skicka ansökan nu eller lägga det på is ett tag.
Det är alltså mycket att fundera på nu och jag behöver diskutera det här många vändor om. Så många synvinklar, åsikter, andra erfarenheter och andra tankar som möjligt är guld värt. Sitter någon inne på något som kan tänkas sätta funderingar i andra ljus - skriv till mig, diskutera med mig!
TJINGELING!
En bild säger mer än tusen ord.
Väljer att beskriva min dag i bilder då jag inte orkar riva av den här vidervediga dagen ännu en gång.
(Till er som fått stå ut med en gnällig och jobbig och helt omöjlig ellen idag - bra jobbat, en eloge till er!)
6 bilder säger därför mer än 6 tusen ord?
TJINGELING
(Till er som fått stå ut med en gnällig och jobbig och helt omöjlig ellen idag - bra jobbat, en eloge till er!)
6 bilder säger därför mer än 6 tusen ord?
TJINGELING
vardag
ett möte på bussen, en man som lagt upp fötterna på kontorsbordet och läser sina papper, en busschaufför vinkar och ler till sin kollega, en trött student släpar på en tung axelväska,
människor uppslukade av telefonsamtal som korsar varandra utan att lägga märke till den andre, vänner som tar en snus, hundar i koppel och resväskor som smattrar mot asfalten.
människor uppslukade av telefonsamtal som korsar varandra utan att lägga märke till den andre, vänner som tar en snus, hundar i koppel och resväskor som smattrar mot asfalten.
alla dessa små pusselbitar bidrar till att bygga en vardag, ett samhälle, kort och gott livet med olika livsöden som är på väg till eller från något. såna dagar, när jag inte är så insyltad i var jag själv är på väg och istället lägger märke till dessa små pusselbitarna runt omkring mig älskar jag vardagen och livet. hur kan man vilja missa något av detta?
tjingeling!
tjingeling!
bädda sängen med spikmatta?
ännu en rätt seg eftermiddag är förbi, passerad och avverkad. jag har varit seg som kola idag, eller egentligen inte. gick ett tag på den energi man får innan man kollapsar som en strandad val någonstans. var på alla ställen samtidigt, fysiskt och psykiskt men stannade av på svenskan när dryga 30 svenska ord slängdes fram under näsan för att pluggas in på 40 min. (zzZZzZ efter 5 min).
fick en grym knut (eller något) i ryggen under helgen som var ilsken igår. tog därför fram den undangömda spikmattan och tänkte ge den en chans när inget annat ville fungera. råkade dock bli dryga 2,5 h på mattan istället för de 15 min som jag hade tänkt. så en lite för kort och störd sömn ledde till en strandad val idag kl 13.05 i sal 55 på minerva gymnasium.
tog sen en svängom (med 100 blytunga kassar och väskor) hos helena som ligger inne på barn 2 för grundlig undersökning. idag fastade hon och fick bara dricka en massa. så jag kände mig inte som världens underbaraste, snällaste vän när jag dukade upp en krämig fläskfilégryta med helena dregglandes i sjuksängen. passade dessutom på att trycka i mig två fantastiska blodapelsiner, en himmels mazarin, en kopp ljuvligt kaffe och två smaskiga klubbor (hellan har faktiskt också fått käka klubbor idag).
dags att stänga igen för dagen,
tjingeling
fick en grym knut (eller något) i ryggen under helgen som var ilsken igår. tog därför fram den undangömda spikmattan och tänkte ge den en chans när inget annat ville fungera. råkade dock bli dryga 2,5 h på mattan istället för de 15 min som jag hade tänkt. så en lite för kort och störd sömn ledde till en strandad val idag kl 13.05 i sal 55 på minerva gymnasium.
mallis 2009 - schööönt
tog sen en svängom (med 100 blytunga kassar och väskor) hos helena som ligger inne på barn 2 för grundlig undersökning. idag fastade hon och fick bara dricka en massa. så jag kände mig inte som världens underbaraste, snällaste vän när jag dukade upp en krämig fläskfilégryta med helena dregglandes i sjuksängen. passade dessutom på att trycka i mig två fantastiska blodapelsiner, en himmels mazarin, en kopp ljuvligt kaffe och två smaskiga klubbor (hellan har faktiskt också fått käka klubbor idag).
dags att stänga igen för dagen,
tjingeling
Ljuva (trötta) fredagskväll!
Jag måste erkänna mig besegrad av sömnbrist, spinningströtta ben och en tung skolvecka. För tillfället är jag så pass trött att jag inte orkar tänka på hur mycket plugg jag kommer ha under söndagen. Nu vill jag bara snabba mig ut med Sofia på MAXI och handla lite til våran tacos-middag/mys-kväll. Sen ska jag minsann sova som en stock i natt, för inte blir det tal om någon sovmorgon på lördag. Nej, då blir det jobb för fulla muggar. Hoppas jag kan trösta mig med ett lock från en semla i alla fall?
Det som göms i snö, kommer upp i tö!
Ellen och hellen blev på smällen på kvällen när de lekte med kantarellen i fjällen. I rondellen sa hellen att det börjar med enda cellen och att det faktiskt är rena bagatellen och inte värsta skrällen. När de sedan kom hem öppnade ellen spjällen ocg började grilla fina forellen. Då frågar hellen om det skedde på flera ställen, ja sa ellen fast mest på klipphällen och i en del gömställen, och så är det faktiskt i välfärdssamhällen. Dessutom kan man faktiskt dra parallellen mot att det faktiskt skapar arbetstillfällen på bordellen.
Den ovanstående fräckisdikten, skriven på rim med mitt eget namn som utgångspunkthittade jag i arkivet för inkomna medelanden i mailverktyget på datorn. Den verkar ha skrivits ihop av anonym författare någon gång under förra året. Feel free to enjoy!
TJINGELING
Pappa Bergström - Måndagskväll.
Hur man vet att pappa är trött och less efter en måndag på jobbet och i gymmet:
- "GAAAAAAAAH" (halvkvävt vrål från källaren där pappa befinner sig).
- Jag kliver i pappas för stora skor och drar amos för stora jeansjacka över axlarna och klampar ner.
- Hittar pappa på alla fyra i källaren.
- Ser små mörka runda kulor på golvet, det är blåbär.
- "NISSE också, ghskjjg&%wef" kommer det från pappa emellanåt medan han plockar upp de små bären.
- "Jag ska INTE LÄMNA ett enda bär, jag har PLOCKAT DEM SJÄLV, ska skölja av dom", (dammråttor fastnar i blåbären).
- Klampar osmidigt upp för trapporna igen med iskalla, skitiga blåbär i händerna.
- Tänder ljus, kvällsfikar och pratar strunt.
Så kan det låta när pappa är trött, less och extremt noga med att inte låta något förfaras. Speciellt inte om man har lagt ner tid och energi på de dyyyra bären.
TJINGELING
Skaka, skaka, skaka!
Vem trodde att Ellen Bergström frivilligt skulle anmäla sig till två danspass, av latinamerikansk karaktär, inom loppet av två dagar? Allra minst jag själv skulle jag vilja påstå. Men så är fallet - jag har lyckats flytta på fötter, veva med armar och skaka på alla kroppsdelar som kan skakas på. Allt ihop samtidigt och i relativt bra synk med (och framförallt åt samma håll som) resten av de ca 110 deltagarna.
Nu njuter jag av att vara nytränad, nyduschad och få mysa framför sista Morden i Midsommer.
Nu njuter jag av att vara nytränad, nyduschad och få mysa framför sista Morden i Midsommer.
TJINGELING
Jag kan, jag kan, jag kan! (ibland)
Den som känner mig skulle inte säga att jag älskar att laga mat. Nej, de skulle nog snarare påstå att jag skyr det som pesten och hellre tar hand om stöket som blir efter en måltid. Idag blev regeln ett undantag...
Istället för att som så många gånger tidigare sucka miljontals gånger åt falukorven innan jag ens plockat upp, stekt den och kokat pasta (överkokt och osaltat) till tänkte jag i helt andra banor. Som en blixt från klar himmel var jag väldigt inspirerad till att göra något lite spännande och framförallt ätbart av den vardagliga falukorven. En kvart senare finner jag mig själv blanda en sås med massor av spännande kryddor och ingredienser för att någon minut senare riva ost, skiva falukorv, koka pastavatten, plocka fram en ugnsform, skölja tomater, duka, tända ljus och tillslut stoppa in en variant av pastagratäng i ugnen. (Om jag ska vara riktigt ärlig ska jag berätta att jag vid den tidpunkten i princip dansade en galen segerdans i köket). Mot all förmodan var den här improviserade maträtten helt klart ätlig och mer än halva ugnsformen försvann ner i hungriga magar. Jag känner mig minst en decimeter längre, tänk att jag lyckades fixa ihop en maträtt på egen hand som gick att äta, såg snygg ut och detta utan att skapa ett kaos i köket!
Visst är jag värd en kaffekopp och lite sött nu?
TJINGELING!
Istället för att som så många gånger tidigare sucka miljontals gånger åt falukorven innan jag ens plockat upp, stekt den och kokat pasta (överkokt och osaltat) till tänkte jag i helt andra banor. Som en blixt från klar himmel var jag väldigt inspirerad till att göra något lite spännande och framförallt ätbart av den vardagliga falukorven. En kvart senare finner jag mig själv blanda en sås med massor av spännande kryddor och ingredienser för att någon minut senare riva ost, skiva falukorv, koka pastavatten, plocka fram en ugnsform, skölja tomater, duka, tända ljus och tillslut stoppa in en variant av pastagratäng i ugnen. (Om jag ska vara riktigt ärlig ska jag berätta att jag vid den tidpunkten i princip dansade en galen segerdans i köket). Mot all förmodan var den här improviserade maträtten helt klart ätlig och mer än halva ugnsformen försvann ner i hungriga magar. Jag känner mig minst en decimeter längre, tänk att jag lyckades fixa ihop en maträtt på egen hand som gick att äta, såg snygg ut och detta utan att skapa ett kaos i köket!
Visst är jag värd en kaffekopp och lite sött nu?
TJINGELING!
Magiskt minneskort.
Man skulle kunna tro att blogga fungerar på samma sätt som att cykla. "Har man en gång lärt sig så kan man det alltid". Jag är mer eller mindre ett levande bevis på att så är inte fallet. För ett år sedan hade jag grymt flyt i skrivandet. Inläggen flödade och nästan skrev sig själva utan att jag funderade över det. Så vad är då skillnaden mellan då och nu. Har jag tappat skrivförmågan? Skrivlusten? Tänker jag inte på något längre? Händer det inget omkring mig? Faktum är att jag nog tänker och funderar mer än förut. Skillnaden är att funderingar och dialoger i mitt huvud är snabba och ersätts snabbt av något annat innan jag fått ned dem som ord på ett papper eller dokument. (För att förstå vad jag menar under kommande meningar är det en fördel om man läst om eller sett Dumbledore från Harry Potter). Jag skulle vilja påstå att jag är i stort behov av ett system som liknar det Dumbledor använder sig av för att samla minnen och upplevelser. Det vore guld värt när hjärnan inte hinner lagra intryck av sig självt.
Tjingeling
Tjingeling
Ring klocka, ring - 2010/2011.
Önskar jag hade ett dussintal bilder som kunde tala för sig självt när det kommer till att bearbeta och beskriva hur nyårsaftonen förflöt. Förhoppningsvis ska jag kunna knycka åt mig ett antal härliga bilder och publicera dom inom en inte allt för avlägsen framtid. Kort och gott ska jag tills vidare fatta mig kort angående nyårsfirandet 2010/2011:
En kväll som innefattade det bästa av världar - Mysig middag med kära vänner. Applåder, i stor folkmassa, till centrala umeås fyverkerier. Ostbricka och dans med mamma, moster, syskon, kusin och vänner.
Det får duga tillsvidare, TJINGELING!
Take me out tonight..
Bilder från Mallorca juli-augusti 2010
Längtar tillbaka till vääärmeeen!
TJINGELING
Mycket snack och lite bilder.
1. Min väckarklocka är mer än bra. Den är GRYM, ta i morse som exempel - jag vred på huvudet och öppnade ögonen utan vidare innan alarmet ringt. Där står min väckare och bara lyser innan den kort därefter börjar pipa. Snoozen används egentligen bara för att den finns, inte för att jag känner mig i behov av den. Summan av kardemumman är att den här julklappen artar sig till att bli den bästa på länge ifall jag fortsätter vakna lika pigg varje morgon!
2. Idag har varit en ordentlig "feel-good" dag som började på Strömpilen med mamman min. Där fick jag med mig allt ifrån två REA-plagg (ja, du läste rätt - jag shoppade på REA!) till hårprodukter och en väska (som tyvärr inte var på rea). Det visade sig sen när jag pratade med Helena att hon köpt ett precis lika plagg som jag där på strömpils-rean, ibland är vi skrämmande likasinnade!
Hur som helst fortsatte jag med ming positivt laddade dag när jag skjutsat mamma till jobbet och sedan parkerat bilen hos pappa för att promenera i eftermiddagssolen hel till mamma. Tragiskt är väl egentligen är "eftermiddag" är kring 12 mitt på dagen när man bor här uppe i Norden. Väl hemma kände jag mig supermotiverad att städa mitt rum, byta sängkläder och se till att skapa lite vardagslyx i mellandagarna. På en dryg halvtimme var rummet dammsuget, till och med sängen fick sig en omgång, och sängen bäddad med nytt örngott och påslakan.
Sedan kom lyxen till mig själv. För det blir ingen vardagslyx om man inte kombinerar nya sängkläder med nyrakade och smorda ben. När jag ändå höll på att skämma bort min torra vinterkropp snyggade jag till mina härdade fötter som ständigt är instängda i skor och sockar med ett varmt fotbad. När tårna såg ut som russin åkte även sista resterna av nagellacket bort som var kvar från i somras då vi satt på balkongen nere på Mallorca och målade oss sommarfina. Istället åkte en ny färg på både på tårna och fingrara som får sitta tills det faller av, jag orkar sällan hålla efter sånt där. Speciellt inte när skolan sätter igång så småningom!
Nu är det dags att sluta ta upp sådant här onödigt vetande för er stackare som inte är ett dugg intresserade av vad jag gör i tid och otid. Istället ska jag satsa på att njuta av sammetslena ben mot lakan som luktar svagt av ljuvt sköljmedel. MUMS, vad man kan glädjas åt småsaker emellanåt. TJINGELING!
ps. Om jag ägde en kamera och tid/lust/kunskap/ork att fota och lägga upp bilder på min inköp skulle jag göra det. Nu får ni nöja er med svartvit text och göra era egna bilder. Om det mot förmodan inte går kan man alltid kolla på bilder från Göteborg som jag nyss berikade min fejsboksida med!
Omöjliga mellandagsrea!
Så har även jag varit och vandrat kring shoppinggalna människor på jakt efter de bästa reafynden i den lilla staden Umeå. I princip var tredje person jag mötte var mer eller mindre bekant och det säger väl en del om hur stort Umeås shoppingdistrikt är.. Dock är det här med mellandagsrea inget för mig. Jag lyckas aldrig, hur jag än försöker, hitta efterlängtade plagg till nedsatt pris. Visserligen gick jag inte ens in på Gina Tricot eller H&M idag för jag vet och såg vilket kaos det var där inne.
Jag och Anton strövade ändå omkring bland hela Umeås befolkning och lyckades få med oss några kassar i händerna. För mig resulterade det i två plagg som jag självfallet betalade fullpris för. Båda kom från MONKI och egentligen tror jag mer att jag köpte dem för att inte vara ensam om att gå utan en kasse i min hand. Så ifall jag inte glömmer bort mig och missar "öppet köp"-dagarna eller blir handlöst efter-förälskad i plaggen kommer de nog åka tillbaka till affären. Egentligen är jag inte ett dugg sugen på att spendera pengar så det är väl dumt att göra det bara för att?
tröja 250 SEK, MONKI.
Jag och Anton strövade ändå omkring bland hela Umeås befolkning och lyckades få med oss några kassar i händerna. För mig resulterade det i två plagg som jag självfallet betalade fullpris för. Båda kom från MONKI och egentligen tror jag mer att jag köpte dem för att inte vara ensam om att gå utan en kasse i min hand. Så ifall jag inte glömmer bort mig och missar "öppet köp"-dagarna eller blir handlöst efter-förälskad i plaggen kommer de nog åka tillbaka till affären. Egentligen är jag inte ett dugg sugen på att spendera pengar så det är väl dumt att göra det bara för att?
tröja 250 SEK, MONKI.
Den mest oväntade julklappen är också den roligaste!
Detta är numera hur jag vaknar på morgonen. En halvtimme innan det ställda alarmet går igång börjar lampan lysa med ökad itensitet allt eftersom. Jag kan dessutom välja att vakna till sju olika naturljud, allt ifån havet till fågelkvitter. Jag kan också vakna till en valfri radiokanal eller ett helt vanligt alarmtjut.
Jag måste säga att det här kan vara den julklappen jag blivit mest överraskad av, någonsin. Nog för att jag sagt någon gång i förbifarten att jag skulle vilja testa denna, men det verkar inte ha varit något mina föräldrat har nappat på. Så fel jag hade, och så roligt det var att inte ha den blekaste aning om vad som låg i det stora paketet. Jag hoppas verkligen att jag slipper fler svärande mornar i vår som orsakats av att jag inte vaknat av iPhonens värdelösa alarm. Nu börjar alltså förhoppningsvis en ny era med en Ellen som ständigt kommer i tid.. TJINGELING!
