Ellen Bergström

Om någon, den 16 juni 2011, skulle påstått att jag ett halvår senare skulle bläddra i arkivet efter inlägg från skoltiden och drömskt läsa rad efter rad hade jag varit snabbare än blixten att sänka det påståendet till botten. Men faktum är att jag längtar, längtar tillbaka till de stressande kraven och färväntningarna, sysselsättning dygnet runt. Att ständigt vara på gång. Att efter en hel dag inte vara trött i kroppen men trött i hjärnan, på ett positivt sätt. Att vara less på att alla ämnen krockar med varandra och att argumentera för varför arbete skulle vara så mycket bättre än skola. Jag saknar att träffa likasinnade och se människor med stressade, skrattande, sura, nollställda och lätt förtvivlade ansiktsuttryck flimra förbi i korridorerna.

Jag saknar den jag var när jag gick i skolan.

Jag överraskade mig själv genom är titt som tätt finna mig själv lipandes när jag tänkte på att de här tre åren är över. Det som varit en så självklar vardag är nu finito, over, slut. Man kommer inte höra Sören skratta åt sina egna skämt i några klassrum bort och skaka på huvudet åt hans påhitt, och man kommer inte morsa på Kjell som plirar finurlig med ögonen, och man kommer inte längre kasta en rad fula ord över de knäppa skrivarna. Listan kan göras lång, och det var någonstans där, i mitten av "Den blomstertid nu kommer", med alla lärare på scen och ståendes elever som jag insåg att mina tre år på Minerva Gymnasium inte bara har varit en transportsträcka till friheten. Det har varit en förbaskat bra tid, och jag är så glad för den tid jag haft på gymnasiet.

Dessutom toppades denna skolavslutning med att jag blev framröstad till "Årets hurtbulle" bland tjejerna i trean. Fantastiskt roligt att få en sån utmärkelse, jag är otroligt glad för den. Däremot är jag inte så glad på mig själv för att jag försov mig här mitt på dagen så jag missade början av galan och därmed också tillfället då de tillkännagav de framröstade personerna. Jag menar, hur många gånger får man en applåd tillängnad sig?

Hej hopp i vårgrönskan! (Blir lycklig så fort jag ser träden mot den blå himlen, wonderful)

Något som inte är lika wonderful är de gigantiska metallinstallationerna som placerats i min mun. Så här en vecka efter isättandet har jag börjat vänja mig, men dagarna fram tills nu har inte varit underbara. Tungan fastnar i vassa kanter och blir mer eller minde uppskuren i sidorna. Sedan har vi de pyttesmå (NOT) utskotten som sticker ut i kinden i överkäken. Underligt att de inte gått igenom än faktiskt. Kort och gott har det varit kämpigt att äta vanlig mat och svälja vanlig vätska. Allt som ska passera munnen har varit problematiskt när jag tänker efter. Men inte kan man sluta äta för det inte? Nej, det är bara att härda. För vaxet som de försedde mig med på folktandvården smakar apa och smälter efter en halvminut i min (uppenbarligen) heta mun.

Jag tycker ändå (trots att jag mer eller mindre nyss spytt galla över åbäket som ska vara kvar i flera.. ÅR) det känns kul att vara igång med tandregleringen. Mest så att den kan ta slut någon gång sen. Jag valde också att låta dem sätta in själva järnvägen efter alla uppvaktningsdagar är avklarade, bal, födelsedag och student. Det känns faktiskt helt okej måste jag säga!

Dags för hemgång. Tjingeling!

Snart har en vecka förflutit sedan gaddarna rykte. Svullnaden blev inte värre än de förra bilderna visar. Fortfarande käkar jag värktabletter för att inte bli galen på käkar som dunkar och ömmar dygnet runt. Stygnen håller på att släppa och groparna som blivit där tänderna satt är djupa som gamla läskiga vattenbrunnar. Skulle utan problem kunna samla en mindre måltid i dessa.

Idag testade jag att tugga tuggummi. Not so nice, hela tandraden i underkäken ömmade så fort tuggummiet nuddade tänderna. Slutade alltså med att jag tuggade endast med framtänderna och emellanåt sög lite för att komma åt spearmintsmaken! Försöker alltså frotfarande undvika mat som måste tuggas, men inte är det lätt kan jag lova. Så imorse gav jag mig i kast med att förtära tre härliga våfflor med sylt och grädde som var över från igår. MUMS!

Ha en underbar eftermiddag i solen, tjingeling!