Dag åtta av tjugo.
Snart är hälften av den här jobbperioden avklarad och lagom tills det har jag visst dragit på mig något som sticker i halsen - not good! Men det ska nog gå vägen, med en mamma som vägrar bli sjuk året om finns det alla chanser i världen att bli kvitt det här innan det ens brutit ut helt. Min mamma var dessutom hemskt omtänksam idag när hon inte bara kom med matlådan utan hade också lagt till en C-vitamin brus, KanYang och en banan när hon hörde att halsen spökade för mig. Vad skulle man göra utan mammor?
Blir också matat med ost i alla möjliga former för att jag ska lägga på mig något kilo innan operationen, utifall jag tappar en hel del under de sex veckorna med endast flytande krubb. Vet inte ens om man kan kalla det att "äta mat" under den tiden. Hoppas de veckorna går snabbt snabbt snabbt.
Så, krypa ner under filten, äta vitlök, ingerfära och försöka bli kvitt kliet så är jag i hamn!
Tjingeling
Imse vimse spindel.
Urs och fy vad det regnar, snacka om höstrusk. Jag var inte ett dugg avis på alla kunder som kom in under dagen och var drypande blöta. Jag klarade mig från regnet när jag rullade ner från tandläkaren, en aning sen till jobbet och med ett onaturligt uttänjt leende.
Nu är jag riggad och näst intill helt klar inför operationen den 7e november. Bågar med krokar på i övre och undre käken är på plats så att jag ska kunna ha käkarna fixerade efter ingreppet. Enda fixet som är kvar att göra blir den 5e november då bågen ska klippas av mitt fram på tänderna i och med att man kommer kapa på övre och undre käken och sedan bredda den en aning. Jag vet, det är helt sjukt. Jag fattar inte ett dugg, ska någon kapa min käke, bredda, flytta fram/bak, fixera den i 6 evighetsveckor? Var det jag som valde det här? Är jag inte tvungen? Är min hjärna sjuk som valt det här? Hur tusan kommer jag se ut efter alltihopa? Snacka om att jag verkligen kommer vara less på tandläkare när allt det här är klart. Jag känner redan nu att tålamodet när jag sätter mig i tandläkarstolen har miskat ganska drastiskt de senaste månaderna.
Dags att sova och ladda inför jobbdag 4 av 20 på raken, wiiehoo!
Tjingeling!
Regn, och blåsigt är det också!
En sockerbagare här bor i staden, han baka BULLAR mest hela dagen.. Nu är det en busy dag på jobbet, kanelbullens dag. Funderar på vem det var som hittade på den, måste varit en bagare som ville tjäna lite extra. Eller kanske vår stammis som i regel kommer in varje dag och ber om att få "en kanelbulle, den största ni har". Lovade att lägga undan en bulle idag då det fanns en viss oro över om det skulle finnas någon kvar på eftermiddagen... Brydde mig inte om att berätta att de gör kring 2000 bullar och att det räcker mer än väl.
Jag skulle kunna hoppa i träningskläderna och pysa till IKSU nu, men jag vet inte. känns som att det lockar mer att liggga kvar i sängen och mysa. Nyhetsmorgon i bakgrunden, ett ljus tänt och regnet som smattrar lite mot rutan. Tror nog träningen får vänta till en annan dag. Lite ska man ju njuta av tillvaron också!
Ha en fin dag och kom till Nya Konditoriet, vi har helt klart bäst bullar där!
Tjingeling
2 oktober 2012
Det är aldrig någon idé att stressa i stallet, allt har sin stilla gång och det får ta den tid det tar helt enkelt. Idag blev jag kvar i fyra timmar allt som allt. Vi tog en mysig barbackatur genom röd-, orange-, gul-sprakande skogsstigar. För mig är det här med hästar avkoppling, och träning på samma gång. Svårt att förstå om man inte hållit på med hästar, men det är på något vis meditativt.
Hade dock sjukligt ont i skallen, så på väg hem i bilen övervägde jag att göra som min skalle ville och stänga ögonen och lita på att min lyckostjärna någonstans skulle ta mig hem i alla fall. Gjorde inte som huvudet ville, för jag kände inte att jag kunde lita på den där lyckostjärnan. Om man får vara ofin i kanten och berätta detaljrikt var jag inte långt ifrån att kasta upp frullen där ett tag också. Tänk att ett huvud kan vara ett sånt problemområde. Går ju inte att plocka bort direkt även om jag gärna skulle vilja emellanåt.. På något mirakulöst vis bev ändå lägenheten fixad och fejad så det är fint på fredag när mamsen kommer hem igen.
Dags att plocka ur och hänga tvätten innan det drar i ihop sig till en timme bakom skämskudden medan Gunilla hittar på mer tokigheter.
Tjingeling!
Lediga tisdag!
Saknar min kompis i Luleå, komsi komsi!
Ledig tisdag, alltså en dag för städning, tvättning och kanske lite hemmaspa efter jag varit till stallet. Känns som om en ledig dag kom perfekt. Hamnade på stål-Barbros fyspass igårkväll. Snacka om pigg 50-åring, det är inte klokt. Jag känner mig minst som 70 i jämförelse med hur hon hoppar omkring. Så efter 50 minuter (då missade jag ändå de första 20) var jag helt slut. Känder tungt att trycka ner koppling och gas i bilen tidigare imorse..
Dags att göra ett ryck och kicka igång den här dagen också!
Tjingelin.
So glad you made it, so glad.
Mysigt på MAXI, låter kanske inte klokt men det var det faktiskt ikväll när jag och Lisa struttade omkring med en kundvagn i stilla mak och blippade vara för vara. Jag var nog lite väl entusiastisk över just självscanningsbiten eftersom vår familj aldrig börjat med detta trots att jag tjatade på mamma bra länge när det var ett nytt och fräscht påhitt i affärerna. Så idag fick jag glatt blippa allt vad jag bara kunde!
For sedan hem till Lisa på Tomtebo och kröp upp i soffan under en filt med hallon, kesella, "snopp-te" och mörk choklad. Tom Cruise och Cameron Diaz agerade i en film som jag inte vet skulle föreställa en seriös eller komisk action. Spelar inte sån stor roll när vi ändå bara tog igen en massa tid sen sist vi sågs.
Haf för övrig varit hyfsat händig och hjälpt till med diverse snickerier här på Skolgatan. Måla, såga, spika osv. Kan inte påstå att jag gjorde allt det där, var snarare påväg att slösa bort en list ifall inte bättre vetande ingripit. Roligt att leka lite snickare var det i alla fall.
Tjingeling!
Blev det något lördagsmys?
Bytte bort ett skönt morgonpass mot ett lite mer slitigt kvällspass med all stress och höga ljudnivåer. På ett sätt gillar jag när det händer mycket, tiden går snabbt. Men i efterhand, efter de där åtta timmarna är avklarade, då är man mer än färdig för dagen. Vet inte vad det var med mig idag, tappade grejer, sa fel saker, glömde bort beställnigar, smaker på drycker, började på flera saker samtidigt och gjorde inte klart en enda. Dessutom fick jag helt plötsligt ett vansinnigt obehagligt tryck över bröstet, som om någon tryckte in bröstkorgen ett par centimeter, och mådde illa för en liten stund. Stod och tänkte för mig själv bredvid diskmaskingen "nu får jag en hjärtattack, jag borde säga till någon", "20 år gammal - dör på jobbet", känslan släppte men obehaget sitter kvar än. Tänk om det var något som hände i kroppen? Jag vill inte dö, jag har ju knappt börjat leva! Kanske fåningt att oroa sig men satan vad det var otäckt. Kanske man ändå inte ska träna när man känner sig pyttelite krasslig?
Fick indiskt och ett glas vitt hos M's pappa, mumisgt även om jag sällan är just hungrig efter en dag på jobbet. Sötsakerna förtar allt när det kommer till ätbara grejer.. Hem kan jag visst inte åka, det är upptaget på Teg. Antar att jag inte kan kräva första tjing alla gånger. Men min säng skulle vara skön att krypa ner i och somna tills jag vaknar närmare 12 imorgon. Skulle behöva en rejäl sovmorgon snarast. Kanske ta en söndagspromenad och avsluta med ett par timmars läsning på ett mysigt fik och en kopp rykande kaffe? Har ju min engelska chickflik att plöja igenom innan mitten på oktober..
Nattis, tjingeling!
Långa nätter!
Nu är det tillbaka, gjort come back, är på banan igen, åter med i matchen och så vidare. De sena kvällarna som sällan ger upp innan klockan slår 00.00 Jag tror den här lägenheten är jinxed, något gör att det är mer eller mindre omöjligt att komma sig isäng. Kanske är det citatet "Fånga natten" som gör att man har svårt att låta småtimmarna ägnas åt sömn. Eller kanske är det den alldeles för avslöjande badrumsbelysningen som gör att det är omöjligt att slita sig från sin egen spegelbild och allt som finns där men som man normalt inte ser under dagarna. Vad vet jag? Bara att jag återigen låtit klockan passera till ny dag, fortfarande inte lägger prio på att sova och att jag trots detta har tänkt vara på IKSU kl 8 sharp när de öppnar imorgon. Pheew!
Hade en alldeles underbar dag i stallet, kunde inte fått bättre höstväder! Pållen, Greta som den vita springaren heter, var hyffsat med på noterna och sammarbetsvillig. Mysigt var det i alla fall att sitta på hästryggen och lunka fram i en gyllene höstskog.
Bokade bord till Norrlands Operans after work och överraskade min jobbtrötte kille efter en kaosartad storhandling på MAXI. Mysigt och defenitivt mättande. Vi rullade, helt på riktigt, hem därifrån (visserligen på cyklar men ändå). Passade på att göra en helkväll och gick på bio, där jag nickade till och mitt sällskap slumrade till för en stund. Antingen hade vi världens matkoma, eller så var fimlen inte så värst fängslande?
Dags för att äntligen låta huvudet möta kudden.
Tjingeling!
Kvalitetsdagar uppskattas!
Började med skyfall, hade ljusa byxor som blev genomskinliga på en halvminut från bilen till entrén på sjukhuset. Uppe på sjukhuset hade jag med mig båda mina härliga föräldrar när vi skulle träffa käkirurgen som ska möblera om min käke. Bombarderade honom med 1000 frågor medan han tog avtryck på tänderna. De påstod att geggan ska smaka mint, är inte benägen att hålla med.. Den 7:e november smäller det, så länge jag inte drabbas av något som sätter stopp för planen. Heja heja!
Skjutsade pappa till jobbet och åkte hem för att rensa munnen på "avtrycksrester". För att festa till det lite en unken torsdag efter tandläkarbesök och tråkigt väder lunchade jag och min mumsiga mamma på det nyöppnade Vezzo. Skön energi, upplägg, möblemang, stämning - ja allt! Nu var det lite rörig med hur det fungerade med beställningar osv, men extremt härlig miljö att vistas i. Maten var helt underbar och cappucinon med chokladmousse var den berömda pricken över i:et.
För att sen göra bort lite "to do" grejer införskaffade jag en extern hårddisk efter alldeles för många år och rensade i min telefon och dator. Passade på att uppdatera min telefon och nu känns det som om den är helt ny. Så roligt det är med nya prylar! Hoppas även att datorn inte känner sig så överfull av bilder från evigheter sen!
Avslutade med att följa med bästa Frida ut till Stöcke och promenera i raskt tempo runt byn och surra om livet i allmänhet. Kröp ihop i soffan och myste med Sigge, deras lilla kurrande katt framför en otroligt inspirerande dokumentär som nästan var lite sektbetonad. Tänk hur mycket man påverkar sin egen situation allt jämt!
Dags för en ny dag, en fredag med fint höstväder! Ut i stallet ska jag och mysa med den fina vita pållen, sen skjutsa mamma till flyget och så får det bli vad det blir efter det.
Ha en fin dag, tjingeling!
I'm not so tufft
Nu är det den här idén om att ta mig jorden runt som spökar mer och mer för var dag som går. Även om det varit en dröm sen länge tillbaka känns det på något vis lite plötsligt. Som att "vänta nu, är det mindre än ett år till planerad avgång? nej, vänta det är ju jättesnart, stopp och belägg". Fast samtidigt "wiiiehoo, jippie, ÄNTLIGEN bär det av".
Kan hända att det är så mycket oklart inför hela resan att det känns lite skrämmande. Att jag har så höga förväntlingar att det blir ångestladdat. Det är så många länder jag vill se. Men som det lilla kontrollfreak jag är vill jag veta så mycket som möjligt i förväg. Sånt som kanske inte går att veta för ens man är på plats. Var kommer jag bo? Hur kommer det gå att hitta jobb? Hur länge kommer jag ha råd (eller vilja) vara borta? Vilka kommer jag träffa? Vad gör jag ifall något oväntat händer?
Jag borde ha lärt mig att allt löser sig. Ordnade det inte sig när jag och Lisa var i Rom med nästan tre veckor kvar av vår resa i Europa och helt plötsligt stod med ca 10 euro var och båda betalkorten slutat fungera? Klart det ordnade sig. Och hade vi bestämt var vi skulle bo och hur länge vi skulle vara på varje ställe? Nope, det visste vi inte, men blev det inte rätt bra ändå? Jo, det blev det bästa resan jag gjort hitintills! Träffade vi inte härliga personer efter resans gång? Klart vi gjorde, massvis!
Så varför oroa sig i onödan? Kanske för att jag är på väg till andra sidan jorden, och utan sällskap förutom mig själv än så länge!
Sugen på hjärngympa...
Väder - nej.
Skrivtorka - nej.
Frånvaro - nej.
Djupa ämnen i all dess prakt - nej.
Värdsliga problem - nej.
Så vad ska jag skriva om? Jaha, så trillade jag dit igen på skrivtorke-ämnet. Lessen, men skivan har hakat upp sig en aning. Kanske dags att putsa bort alla repor. För nu är jag sugen på att skriva, låta fingrarna flyga över tangenterna och sy ihop ord till meningar och meningar till berättelser och formuleringar som får bilder att ploppa upp i huvudet och skrattet att bubbla i kroppen. För det är ju det jag gillar, att leka med ord och förvränga verkligheten - bara en gnutta!
Jag vill skriva, jag vill skriva, jag vill skriva! Tro mig om du kan, för jag vill faktiskt ha något att skriva om. Som man hade i (kan inte förstå att jag känner så här) skolan. Jag vill gräva ner mig i något och bli jättepåläst på just det där lilla ämnet för att sen kunna omformulera allt ihop i mina egna ord så att det uppfyller de krav och förväntningar som ställs. Jag vet, det låter inte ett dugg klokt. Men jag vill känna att jag lär mig saker och att jag fortfarande kan saker. Få bevis svart på vitt att man klarat av en uppgift, kanske också med bravur. Det är nog känslan av att allt slit och alla timmar och all tankeverksamhet har gett något. Någon har uppmärksammat det jag gjort och gett mig en klapp på axeln. Jippie!
Så sätt mig i arbete, vem som helst. Ge mig en uppgift som kräver efterforskning och ett par sidor bearbetad text, det vore så roligt. Och be mig läsa en bok i en speciell genre med en medföljande uppgift i släptåg. Jag behöver aktivera hjärnan innan den kliver in i dunklet för gott!
Skrivtorka - nej.
Frånvaro - nej.
Djupa ämnen i all dess prakt - nej.
Värdsliga problem - nej.
Så vad ska jag skriva om? Jaha, så trillade jag dit igen på skrivtorke-ämnet. Lessen, men skivan har hakat upp sig en aning. Kanske dags att putsa bort alla repor. För nu är jag sugen på att skriva, låta fingrarna flyga över tangenterna och sy ihop ord till meningar och meningar till berättelser och formuleringar som får bilder att ploppa upp i huvudet och skrattet att bubbla i kroppen. För det är ju det jag gillar, att leka med ord och förvränga verkligheten - bara en gnutta!
Jag vill skriva, jag vill skriva, jag vill skriva! Tro mig om du kan, för jag vill faktiskt ha något att skriva om. Som man hade i (kan inte förstå att jag känner så här) skolan. Jag vill gräva ner mig i något och bli jättepåläst på just det där lilla ämnet för att sen kunna omformulera allt ihop i mina egna ord så att det uppfyller de krav och förväntningar som ställs. Jag vet, det låter inte ett dugg klokt. Men jag vill känna att jag lär mig saker och att jag fortfarande kan saker. Få bevis svart på vitt att man klarat av en uppgift, kanske också med bravur. Det är nog känslan av att allt slit och alla timmar och all tankeverksamhet har gett något. Någon har uppmärksammat det jag gjort och gett mig en klapp på axeln. Jippie!
Så sätt mig i arbete, vem som helst. Ge mig en uppgift som kräver efterforskning och ett par sidor bearbetad text, det vore så roligt. Och be mig läsa en bok i en speciell genre med en medföljande uppgift i släptåg. Jag behöver aktivera hjärnan innan den kliver in i dunklet för gott!
Come together, right now - over me..
Återigen en vråltidig morgon som rivstartas med ett spinningpass. Det är snart dags att hoppa på cykeln och börja trampa iväg till den andra cykeln. Jag fick lite dötid när jag av någon anledning faktiskt klev upp när väckerklockan ringde och sen har varit väldigt effektiv med tanke på vad klockan egentligen är.
Det går ganska trögt att tugga i mig hådrbrödmackan framför mig. Inte för att jag inte är sugen, men tänderna jobbar inte riktigt med mig. De vill liksom inte mala ner den där mackan som jag vill. Istället för att bita ihop som vanligt folk, rakt uppifrån och ner så liknar jag mer en ko som idisslar med cirkulerande malande rörelser så att jag ska få tuggytorma att jobba i ett team. Tror inte det är något vidare för käkleden, den börjar protestera och ömma när jag försöker gapa en aning större än nödvändigt som till exempel när jag gäspar (vilket jag gör ganska ofta för tillfället). Men tänderna nöjer sig inte med det. De tar även hjälp av tråden som drar dem i olika riktiningar och skär in i underläppen och skapar en "extra" läpp. Kanske visar sig praktiskt? Nej, mest obehagligt och rätt ont så där får jag göra mitt bästa och proppa in en massa vax. Tur det är ofärgat och totalt smaklöst..
Tror minnsan jag hinner lägga mig raklång en kvart till innan jag verkligen måste bege mig. Önskar alla en skön tisdag mitt i januarislutet. För det är väl ändå slut snart på den här mörka månaden?
Tjingeling!
Det går ganska trögt att tugga i mig hådrbrödmackan framför mig. Inte för att jag inte är sugen, men tänderna jobbar inte riktigt med mig. De vill liksom inte mala ner den där mackan som jag vill. Istället för att bita ihop som vanligt folk, rakt uppifrån och ner så liknar jag mer en ko som idisslar med cirkulerande malande rörelser så att jag ska få tuggytorma att jobba i ett team. Tror inte det är något vidare för käkleden, den börjar protestera och ömma när jag försöker gapa en aning större än nödvändigt som till exempel när jag gäspar (vilket jag gör ganska ofta för tillfället). Men tänderna nöjer sig inte med det. De tar även hjälp av tråden som drar dem i olika riktiningar och skär in i underläppen och skapar en "extra" läpp. Kanske visar sig praktiskt? Nej, mest obehagligt och rätt ont så där får jag göra mitt bästa och proppa in en massa vax. Tur det är ofärgat och totalt smaklöst..
Tror minnsan jag hinner lägga mig raklång en kvart till innan jag verkligen måste bege mig. Önskar alla en skön tisdag mitt i januarislutet. För det är väl ändå slut snart på den här mörka månaden?
Tjingeling!
Morgonstund har guld i mun
Min egna arbetende hjärna från i våras.
Gäsp gäsp, nu är mackan (om än med vissa komplikationer) tuggad, svald och försvunnen i djupet. Här näst följer snabb omhändertag av tänder med tillhörande järnskrot och sen bär det av mot IKSU för ett Spinning och ett
Body Balance pass. Hoppas jag vaknar till på vägen upp..
Tjingeling
Morgonstund har guld i mun
Min egna arbetende hjärna från i våras.
Gäsp gäsp, nu är mackan (om än med vissa komplikationer) tuggad, svald och försvunnen i djupet. Här näst följer snabb omhändertag av tänder med tillhörande järnskrot och sen bär det av mot IKSU för ett Spinning och ett
Body Balance pass. Hoppas jag vaknar till på vägen upp..
Tjingeling
Woop Woop
Bara att hotellet ligger på stranden är en paradisföreställning utan dess like. Som jag längtar nu! Kontrasten mot dagens slalomåkning kunde inte varit tydligare. Hoppas det överhängande regnväder som härjar nu hinner dra vidare innan det är dags för oss att sätta föttera på Balinesisk mark..
Tjingeling
Borta bra men hemma bäst!
Hur man än tycker om sitt hem eller hur man har det där man för tillfället huserar tror jag de allra flesta har sin egna idylliska bild av ur-hemmet. Platsen och personerna man vuxit upp med och alla olika episoder man gått igenom under åren. Ju längre man levt desto fler och svårare blir det att komma ihåg händelser och stunder i detalj. Även de stunderna man just då ville skulle ta slut på ett ögonblick ser man tillbaka på med ett, om än lite snett, leende. Alla stunder som tillsammans skapat en gemensam bakgrund. Minnen som inte kan förnyas eller som någon utomstående kan invigas i till 100%, det är vad som gör en familj till en familj. Vad jag försöker komma fram till är att jag, hur jag än tyckt tidigare, gillar allt som hänt fram tills nu. Att jag gillar att vara en del i just min familj. Att det inte finns någon plats där jag känner mig så fullständigt mig själv som hemma, med min familj.
Det är härligt att komma hem. Till en lillebror som spelar gitarr och en lillasyster som kollar på dansade gubbar och en pappa som är bäst i hela världen på allt. För att inte glömma mor min som visserligen inte är här nu men som även hon är världens bästa mamma, på alla sätt och vis.
Det är härligt att komma hem. Till en lillebror som spelar gitarr och en lillasyster som kollar på dansade gubbar och en pappa som är bäst i hela världen på allt. För att inte glömma mor min som visserligen inte är här nu men som även hon är världens bästa mamma, på alla sätt och vis.
Jag inser att det här inlägget nog mer blev till mig själv och ingen annan. Så fick det bli, för det var det jag ville ha ur mig. Kanske småtimmarna som talar! Hur som haver är det dags att släcka ner och stänga av för imorgon blir det tidig morgon och slalomåkning i Agnäs med delar av familj och släkt.
Tjingeling!
Tjingeling!
Ett stycke härlig fredagseftermiddag
Jag har lyckats med det mer eller mindre omöjliga; Att shoppa en tröja för under 50 kr. Jag menar hur många gånger har det hänt mig sen jag började köpa kläder till mig själv? Nej, inte så hemskt många men det gör att de gånger de väl händer blir ännu roligare!
En annan sak som är mer eller mindre häpnadsväckande är att nu börjar Twilight: New Moon på Svt1 och jag tänkte nog faktiskt inte byta kanal. För man måste väl ändå se för att få ha en åsikt och jag lovar att titta med ett öppet sinne!
Och en tredje grej. Jag samlade vansinnigt många VP (vuxenpoäng) i eftermiddag när jag för första gången i mitt korta liv satte mina fötter på krogen med högst medelålder i staden, Lottas. Helt enkelt något jag inte fått tillfälle att göra tidigare, men trevligt sällskap och god mat var det. Att det sedan slutade med kaffe och varma bullar på hemmaplan försämrar inget.
Tjingeling.
Ps. Filmen är slut vid det här laget. Måste varit fängslande, eller?
En annan sak som är mer eller mindre häpnadsväckande är att nu börjar Twilight: New Moon på Svt1 och jag tänkte nog faktiskt inte byta kanal. För man måste väl ändå se för att få ha en åsikt och jag lovar att titta med ett öppet sinne!
Och en tredje grej. Jag samlade vansinnigt många VP (vuxenpoäng) i eftermiddag när jag för första gången i mitt korta liv satte mina fötter på krogen med högst medelålder i staden, Lottas. Helt enkelt något jag inte fått tillfälle att göra tidigare, men trevligt sällskap och god mat var det. Att det sedan slutade med kaffe och varma bullar på hemmaplan försämrar inget.
Tjingeling.
Ps. Filmen är slut vid det här laget. Måste varit fängslande, eller?
Just precis som de allra flesta
Nej jag kan inte påstå att jag reagerar speciellt orginellt på smärta. Alla blir mer eller mindre på dålig humör av att gå omkring och ha ont någonstans. Visserligen är vissa kroppsdelar värre än andra och jag ska inte säga att jag är helt ovan den grymma, envisa huvudvärken som tar kol på humöret. Men att ha ont i munnen.. DET är inte som något annat. Mina tänder ömmar som aldrig förr (lögn, senast var för en månad sen när jag även då varit hos tandläkaren) och jag ömsom grät och skrattade när det var dags för tandborstning. Helt vansinnigt att tvinga sig igen den proceduren när tårarna obehärskat väller fram. Men samtidigt så skrattretande att något jag gjort och gör varje dag sen jag kunde greppa en tandborste ska göra så ont.
Tänk den dagen då den här tandhistorien är över, färdig och raka ordnade tänder ler mot mig i spegeln, då kommer jag glömt hur jag stod lutad över handfatet och hulkade av skrattblandad gråt en helt vanlig tisdag i januari. Då kommer jag aldrig fundera ens en ynka sekund över om det var värt det.
Tjingeling
Tänk den dagen då den här tandhistorien är över, färdig och raka ordnade tänder ler mot mig i spegeln, då kommer jag glömt hur jag stod lutad över handfatet och hulkade av skrattblandad gråt en helt vanlig tisdag i januari. Då kommer jag aldrig fundera ens en ynka sekund över om det var värt det.
Tjingeling
Let the sun shine
3 veckor i denna miljö kunde inte komma lämpligare!
En sockerbagare i staden
Det går faktiskt inte att bara strunta i den här traditionen. Undrar om det kommer att leva kvar tills vi alla trillar av pinnen? Jag talar naturligtvis om det årliga pepparkaksbygget med syskonen Bergström. Jag måste nog erkänna att jag tog över i år, det var nämligen en gnutta oengagerat. Kan ha berott på att vi alla fastnat framför det i särklass bästa programmet som visats i Sverige i höst (Allt för Sverige) och att Amos faktiskt inte sa att enda ord under kvällen. Det berodde dock inte på dåligt humör utan att hand halsmandlar nyss var borttagna och halsen protesterade.
Ska i vanlig ordning trycka upp ett par bilder på resultaet och skaparna...
Tjingeling!
Ska i vanlig ordning trycka upp ett par bilder på resultaet och skaparna...
Tjingeling!
